– Bland Marrakechs myllrande gator.
Kryper upp i den inbjudande mjuka sängen med ganska matta, svullna fötter och den lilla hjärtappen i telefonen visar att drygt 20 000 steg hittills har tagits under dagen. 20 000 steg genom Medinas händelserika gränder och huvudet är fyllt till bristningsgränsen av intryck. Marrakech bjuder på en symfoni av upplevelser för alla sinnen!
Vaknar tidigt och hör minaretens böneutrop i fjärran. Ett av få ljud från den yttre världen som når in i Riadens tysta värld.
Vi startar med en ljuvlig frukost på takterassen lapandes morgonens varma solstrålar. Yoghurten är himmelskt god, hemmagjord, serverad med blodröda granatäppelkärnor, en av mina favoritfrukter. Bläddrar lite i guideboken och gör upp en grovplan för dagen. Med rejäla skor på fötterna, kameraväskan välpackad och kartan i handen, ger vi oss iväg på upptäcksfärd.
Bahiapalatset
Marrakech är ingen morgonpigg stad, gatorna är fortfarande nästan folktomma när vi kommer ut. På några ställen börjar man sakteliga öppna sina butiker men de flesta jalusierna är neddragna.
Bahiapalatset i den södra delen av Medinan, inte långt från där vi bor, står först på dagens agenda. Palatset är lite chanserat men man kan fortfarande se det utsökta handverk som en gång måste gjort palatset enormt ståtligt. Fantastiskt färgsprakande kakel, gipsornament och helt otroligt vackra träsniderier gör att man förstår vilka enorma rikedomar det funnits här en gång i tiden.
De judiska kvarteren
Vi tar oss vidare till de judiska kvarteren. En gång befolkade med 16 000 judar som dock sedan länge lämnat kvarteren men en synagoga finns fortfarande. Souken (Souk al-Bab Salaam) är liten och taket täckt, man går igenom på några minuter, men vacker. Kryddoften ligger tung över gränderna och tydligen finns här flera butiker för ockult verksamhet.
På det lilla torget vid ingången till souken, Place des Ferblantiers finns flera trevliga ställen för en kopp te men just nu är hela torget uppgrävt så någon fikapaus här blir det inte den här gången.
Staden börjar nu vakna och gatorna fylls av människor, mopeder, bilar och åsnor. Avgaserna ligger tungt över de större gatorna.
Sadiska gravarna
Genom gränderna letar vi oss fram mot de Sadiska gravarna. Vi får hamnar fel och passerar genom den hektiska lilla frukt- och grönsaksmarknaden ett par gånger innan vi når fram.
Ingången ligger gömd i en gång bakom Kasbamoskén. Här ligger över 60 kungar från den sadiska dynastin begravda. Den sadiska dynastin representerade en riktig guldålder i Marrakech historia och sträckte sig över en hundraårsperiod under 15- och 1600 talet. Trots den korta tidsperiod sadierna hade makten uppförde de flera storslagna monument i staden.
Gravarna låg länge dolda för omvärlden och återupptäcktes först på 1920-talet. Gravplatsen är liten men återigen kan man se exempel på magnifikt hantverk.
Jemaa el-Fna
Det börjar knorra i magen, timmen börjar närma sig lunch, så efter ett snabbt besök vid stadsporten Bab Agnaou för att se om storkarna är hemma (det är de) börjar vi ta oss mot navet i Medinan, Jemaa el-Fna. Vi hamnar på ett ocharmigt pizzaställe på Rue de Bab Agnaou, Marrakech motsvarighet till Drottninggatan i Stockholm. Maten är inget att hänga i julgranen men underhållningen i form av gatulivet är det verkligen inget fel på. Och man kan sitta ute och äta i december, en ynnest för en sol- och värmetörstande svensk! En man som är så upptagen av att visa upp sina färdigheter på sin segway uppmärksammar inte att det står en stolpe i vägen på hans färdväg. Både han och segwayen åker i backen men han reser sig snabbt oskadd upp med en lätt generad rodnad på kinden.
När kaffekoppens botten syns flanerar vi vidare över torget. Jamaa el-Fnaa är ett enormt stort torg som fungerar som en stor scen. Så här dags på dagen är det ormtjusarna, männen i den gamla te-serveringskläseln, apförarna och spåkvinnorna som försöker tjäna sitt levebröd genom att få turister betala för sina tjänster och såklart alla stånden där man kan köpa den för Marrakech så välkända färskpressade apelsinjuicen, som beträder scenen. När kvällen kommer och mörkret faller öppnar istället den lilla matmarknaden och så kommer alla sagoberättarna och torget fylls verkligen till bristningsgränsen av människor som vill ta del av detta sprakande skådespel.
Souken
Vi förvillar oss in i soukens labyrinter. Ljuset silas vackert genom stråtaket och butikerna är överfyllda av saker. Tusen och en nattlyktor, keramikfat, smycken, mattor, läderväskor…jag läste någonstans att det finns 15 000 butiker i souken! Försäljarna försöker ivrigt att få oss intresserade av just deras butik men vi är inte alls här för att handla så vi tackar artigt nej, med handen respektfullt över hjärtat. Många nej tack blir det.
Den lilla marknaden Souk Zrabi får lite extra uppmärksamhet. Jag gillar den platsen lite extra, dels för att man för en stund kommer ut ur de trånga gränderna men även för att man här har gett kvinnorna en plats att sälja sina varor. På den öppna ytan sitter de på marken och visar sina vackert stickade mössor, örter, frukt och grönsaker. Souken i övrigt är annars männens värld.
Koranskolan
Ben Yusuf madrassen är nästa mål, ytterligare en lugn oas i ett annars kaoslikt Marrakech och ytterligare en hyllning till utsökt hantverk. Koranskolan är en av de byggnader som uppfördes under den så framstående sadiska eran. Gemensamhetsrummen är rikt smyckade av kakelmosaiker och sniderier i geometriska mönster och bårder med texter ur koranen. Så vackert.
Inte långt härifrån finner man Maison de la Photographie. En riktig skatt för den fotointresserade. Här visas fotografier från ett svunnet Marocko. Från den privata samlingen visas ett urval fotografier med olika teman med det gemensamt att fotografierna är från perioden 1870-1960.
På taket till riaden där utställningen visas finns en liten terrass med servering av enklare rätter. Att avsluta dagen här med en mintte i handen medan solen går ner, med utsikt över de mäktiga Atlasbergen och alla hustaken är en lisa för själen.
Efter en så händelserik aktiv dag är det inte konstigt att fötter och ben känns matta och huvudet är fullt men efter en kort stunds vila med benen utsträckta i sängen är det dags att avsluta dagen med middag, Vi tar oss till restaurangen Nomad som ligger i anslutning till Souk Zrabi. Trots att kvällarna är lite kyliga så här års (december) så är det fortfarande både möjlig och skönt att sitta ute och äta, en tröja på bara. Även här finns en mysig takterass och vi väljer att avsluta dagen där med en supergod middag och minaretens sista böneutrop ringande i öronen.
En bättre dag helt enkelt!
Må gott och lev väl!/Cathinka
Här får du fler restips om att resa till Marrakech. Att vandra är alltid trevlig att vandra i Atlasbergen (läs mer) är mer än trevligt. Jag kan varmt rekommendera att bo på Riad le Clos des Arts, där du bor som en riktig prinsessa.
Lämna ett svar