Få nya inlägg via mail

Skoter på Svalbard

170 km på 78:e breddgraden – en skotertur genom Svalbards vinterlandskap

Genom landskap som ser ut som konst skapad av bagarens gräddsprits far vi fram. Jag studsar som en liten vante där jag klamrar mig fast bakom Miranda som rattar skotern som hon aldrig gjort något annat. 170 km på 78:e breddgraden. Dagens utflykt, 10 timmar på skoter tur och retur Mohnbukta.

Skoter på Svalbard

Tidiga morgonförberedelser

Vi har blivit upphämtade och försedda med rejäla vinterkläder och jag känner mig som en robot i en 70-tals film när jag stolpar ut. Vi spänner fast våra väskor på skotrarna, totalt är vi 8 skotrar i följet, 6 deltagar- och två guideskotrar. Miranda och jag ska dela på en skoter. En snabb genomgång av hur man kör. Ingen i gruppen har i princip kört tidigare vilket känns skönt. Jag hade varit orolig för att hamna i en grupp med fartblinda motorfantaster.

Skoter på Svalbard

Foto: Miranda Ingman

Vrid om nyckeln för att starta, gasa med tumgreppet, håll avstånden och det allra viktigaste, den illröda stoppknappen. Miranda får börja att köra. Vår strategi var att vi skulle byta med jämna mellanrum. Så blir det inte. Den första halvtimmesfärden är körlektionen när vi tar det lite lugnare för att alla ska få känna in sig på skotrarna. När vi sedan stannar är alla så goda förare att det känns obekvämt att ta över och eftersom Miranda gör ett utmärkt jobb bakom styret, så får det förbli så.

Skoter på Svalbard

Foto: Miranda Ingman

Tystnad – ett underskattat fenomen

Avsaknaden av luftföroreningar gör färgerna krispiga och himlen ovanligt blå. Den klara luften gör också att sikten är mycket god vilket ställer till det lite med avståndsbedömningen. Något som ser ut att vara ganska nära tar en rejäl stund att ta sig till med skotern. Vi dundrar fram över tundran omgivna av gräddtoppar. Här finns inga träd eller buskar. Allt är vitt men även vitt kommer i en mängd nyanser.

Vi tar korta stopp med jämna mellanrum. Tystnaden som uppstår när siste man trycker på sin illröda knapp är näst intill tryckande. Inte ett ljud. Inte ens vindens sus.

Skoter på Svalbard

Mohnbukta, där glaciär möter hav

Tillslut når vi dagens mål. Mohnbukta. Där 3 glaciärer möter havet. Nu är allt fruset, den branta väggen av glaciäris lyser turkos i solens barmhärtiga sken. Matpaus. Frystorkad lammgryta smakar gott nu, värmer skönt i magen och energin kommer tillbaka. Mohnbukta är isbjörnsland. Men för att få möta ett av dessa magnifika djur på den här utflykten ska du ha en helt obeskrivlig tur. Om du vill vara säker på att få möta isbjörn här på Svalbard måste du vara beredd att lägga betydligt mer tid. 1-2 veckor dedikerade till isbjörn. Helst till havs. Men närvaron är verklig. Vi får inte gå många meter från vårt skoterläger, området är avsynat med kikare och vapnen är laddade.

Dags att ta oss tillbaka mot Longyearbyen.

Skoter på Svalbard Skoter på Svalbard Skoter på Svalbard

Skoter på Svalbard

Foto: Miranda Ingman

Skoter på Svalbard

Foto: Miranda Ingman

Även en dag som denna har ett slut

Solen har börjat gå ner så det diamantgnistrande vita landskapet skiftar snart i rosa när vi susar fram över glaciären. Vi stannar vid en liten glaciärgrotta. Isen bildar intrikata mönster, naturens egna mästerverk. Storverk i det lilla landskapet. Nästa stopp blir Ejkerfossen där vi kör omsluta av branta bergsväggar till vi möts av det frusna vattenfallet. Gigantiska istappar i gulbrunt hänger över klippkanten.

Skoter på Svalbard Skoter på Svalbard

Foto: Miranda Ingman

Skoter på Svalbard

Foto: Miranda Ingman

Skoter på Svalbard

Foto: Miranda Ingman

Så har 10 timmar gått. Vi är tillbaka i Longyearbyen. Tankar och klär av oss våra lager. Helt slut. Kylan tar mer energi än vad jag anande. Jag skulle ljuga om jag sa att det var 10 timmar fyllda av njutning. När vinden letar sig in under balaklavan och brinner som eld på kinderna undrar jag stilla vad vi gör där. Varför vi inte hasar runt i morgonrockar och tofflor på något coolt spa. Det här är ju ändå en mammadotterhelg. Eller när Longyearbyen dyker upp där i horisonten och jag tror att nu är vi framme men har glömt den guppiga starten på färden, som nu är slutet. Då ser jag mig själv på näthinnan, i en hängmatta under en palm på en exotisk, VARM plats.

Men det är inte det som stannar kvar i asken med reseminnen. Det är de oändliga gräddiga landskapen, när 50 nyanser av vitt istället blir 50 nyanser av rosa och glaciärisens blodomloppslikande mönster. 170 km ren naturupplevelse. På 78:e breddgraden. Snacka om exotiskt!

För att inte missa ett enda av bloggens inlägg rekommenderar jag dig att följa På vift på FB eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger.

Må gott och lev väl!  // Cathinka


Läsa mer om Svalbard kan du göra hos Sofia på Fantasiresor och Lena på Ladies Abroad.

14
Lämna en kommentar

avatar
6 Tråd
8 Trådsvar
0 Följare
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
7 Comment authors
CathinkaChristine - 29°Marias MemoarerFantasy DiningKjersti - I all verden reiseblogg Recent comment authors
Christine - 29°
Gäst

Vilken underbar upplevelse. Och så vackert! 🙂

Marias Memoarer
Gäst

Men åh vilken cool mamma-dotter-resa 🙂

Fantasy Dining
Gäst

Alltså, vilket äventyr. Sjukt avis 😉

Travel with Malin
Gäst

Vilka fina bilder och vilket äventyr du varit med om! Då du beskriver tystnaden får jag en sådan längtan till mitt barndomshem ute i skärgården, där är det också lite skrämmande tyst.

Kjersti - I all verden reiseblogg
Gäst

Dette så magisk ut! Jeg var også på scootertur til Mohnbukta i fjor. Da så jeg heller ikke isbjørn, men de som dro dit dagen etterpå fikk se isbjørn.

Om to uker skal jeg endelig tilbake til Svalbard! 🙂

Helena - Oh darling, let's be adventurers
Gäst

Låter som en fantastisk upplevelse! Gå på spa kan ni göra en annan gång 😉