Charmigt är det till att börja med. Barnen som processerna runt torget framför vårt hotell. Hela traktens skolbarn är i Trinidad för den årliga hyllningen av den kubanske frihetskämpen José Martí. Barnen vandrar sakta utklädda genom stan till högljudd musik, visselpipor och taktfasta trummor. Som sagt charmig och kul att få vara med om. Men mitt huvud värker, riktigt bankar. På dagens schema står att vandra på Kuba, närmare bestämt i Topes de Collantes strax utanför Trinidad. Min ursprungstanke var att vänta till festligheterna på torget var överstökade och biltrafiken var igång igen för att lätt kunna hitta en taxi. Men tillslut står faktiskt inte huvudet ut utan jag ber receptionen hjälpa till att skaffa fram en bil som kan ta mig till Topes de Collantes och hägrande vattenfall.
I en citrongul Kalle Anka bil
Jag vet att jag blir lite lurad när dörrvakten får den förlägna chauffören att ge mig ett betydligt högre pris än jag hört att det skulle kosta men där och då kunde inget spela mindre roll utan jag vill bara därifrån. Så priser accepterades glatt och jag traskar med till bilen som är parkerad ett par kvarter bort från torget. Mitt ansikte spricker upp i ett stort leende när vi kommer fram. Bilen lyser citrongul och är av ett odefinierbar märke som passar i Kalle Anka, så söt.
Här finns minsann inget digitalt lullull utan en hastighetsmätare, växelspak och typ fyra knappar. Huvudvärk och grinighet är som bortblåsta, nu blir det äventyr! Bilen startat snällt (nåja ganska snällt) och iväg bär det. Inte så snabb men vem har bråttom? När vägen börjar bli rejält brant börjar jag kika efter dörrvredet så jag vet hur det funkar ifall bromsarna fallerar… Ett stopp för att ge motorn lite kärlek och ett stopp för att jag ska få klättra upp i utkikstornet för att titta ut över hela Valle de los Ingenios och Anconhalvön (medan motorn får lite mer kärlek). Mäktigt. Sedan är vi framme.
Framme i Topes de Collantes – äntligen kan jag vandra på Kuba
Chauffören stannar på vägkanten vid en liten kaffeplantage där några andra turister får en liten förevisning i kafferosteri medan jag ska få en genomgång av mina vandringsmöjligheter. Två vattenfall finns det i närheten och valet faller på Vegas Grande Waterfall, ca två kilometer bort. Och med en vägbeskrivning av typen – håll höger sedan vänster så kommer du till en väg som du sedan bara följer – knallar jag ivrigt iväg. Med hundars skällande och hönsens kacklande i öronen börjar kubaresans vandringsäventyr.
Efter att ha passerat det lilla vattendraget delar sig stigen och redan där är vägbeskrivningen glömd och jag resonerar en stund med mig själv om hur smart det är att ge sig in i regnskogen utan att ha en aning om varesig var jag befinner mig eller vart jag ska. Men vattenfallet hägrar och visst sa han höger? Tänker att om jag inte nått den omtalade vägen inom en halvtimme är det bara att vända om.
Men vägen dyker upp inom kanske max en kvart. Och om stigen hade varit extremt geggig och hal så är vägen desto mer lättvandrad så det blir en skön promenad. Jag möter en gammal man och hans oxe. Mannen pekar på sitt hus en bit bort och bjuder på kaffe. Ännu en gång under den här resan saknar jag att jag inte kan ett ord spanska. Antagligen hade ändå hans inbjudan inte accepterats men ett par spännande historier kunde det kanske bjudits på.
Vegas Grande Waterfall
Innan den branta nedstigningen mot fallet börjar står två parkvakter och tar betalt. 10 CUC kostar det att få ta sig till fallet. Det är sluttar kraftigt på stigen, inte så att det är läskigt men försiktigt sätter jag den ena foten framför den andra. Som tur är så är det inte riktigt lika blött och lerigt här som första biten.
Och så är dagen mål nått, Vegas Grande. Ensam är jag inte men vi är inte heller många så alla kan ta sina ensambilder framför fallet och bada i den vackra, turkosa, naturliga poolen. Fallet är vackrare än jag förväntat mig. Efter en fotosession där vattenfallet, som egentligen är två, fotograferats ur alla vinklar och vrår ska backen forceras uppför. Svetten rinner längs ryggen och andhämtningen är tung men toppen nås. Väl uppe vilar jag en stund till ljudet av fallets dån en bit bort och fågelkvitter i träden runt mig. Sedan är det bara att traska tillbaka till den väntande citrongula bilen och sakta slingrar vi oss ner tillbaka mot Trinidad med mig ständigt kikandes på dörrvredet.
Glöm nu inta att följa På vift på FB eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller följ mig på Instagram för resebilder!
Må gott och lev väl. // Tinka
Bra att veta om Topes de Collantes:
– Det finns organiserade utflykter om man inte vill vandra själv. Fråga ditt boende eller på Cuba Holidays.
– Taxi t/r ligger på runt 40 CUC.
– Det finns flera fall att vandra till jag valde Vegas.
– Vandringen är ca 4 km och tar minst 2 timmar inkl stopp vid fallet.
– Sista biten är brant så om man är skadad på ngt vis bör man kanske tänka sig för innan man ger sig iväg.
– Inträde till fallet 10 CUC.
– Ta med badkläder!
Läs mer om vår rundresa på Kuba
Lämna ett svar