Sigiriya, mer än bara lejonklippan

Lejonklippan – Sigiriyas stora sevärdhet

Lejonklippan är inte bara ett av Sri Lankas 8 världsarv utan också en av de mest besökta platserna på hela Sri Lanka. Jag tror att det är bra att ha med sig det i bakhuvudet när man kommer hit. Det är onekligen en helt sagolik plats. Parken som leder fram till platsen där du börjar leta dig upp för klippan är otroligt välskött. Men du är inte här ensam.

Vi kommer kl.9 på morgonen. En sån där mittemellan tid tänker vi, inte soluppgång och inte tillsammans med alla som kommer en bit bort ifrån. Och kanske är det så. Inte mycket kö i kassan. Helt ok på platån där den riktigt branta stigningen börjar. Men ensamma är vi långt ifrån.

En och annan tvångstanke

Platsen heter Lejonklippan tack vare att ingången tidigare skedde genom gapet av en gigantisk lejonskulpter. Sigiriya kommer från det lokala ordet Sihagri som betyder – lejonklippa. Idag finns bara de stora tassarna kvar.
Trappan som leder upp på toppen är brant. Och väldigt smal. Eftersom kön ringlar långsamt upp längs med bergsidan är det inte fysiskt särskilt jobbigt men jag kan lova dig att jag nog bara hade en tanke i mitt huvud. Vad händer om någon faller en bit upp. Vilken typ av dominoeffekt blir det…

Men upp kom vi utan minsta lilla missöde. Det finns inte mycket kvar av det kungliga palatsen som en gång i tiden låg här uppe på toppen med en 360 graders milsvidd utsikt. Om du är historiskt intresserad rekommenderar jag dig att ha guide för annars är det svårt att förstå vad du ser.

Har man gått upp måste man gå ner…

Som alltid är det läskigare att gå ner än upp… ner när man ser hur brant det är och hur långt det är ner… Fortfarande lika smalt är det och fortfarande 1200 trappsteg. Vill du kan du ta en liten detour upp längs en spiraltrappa till de berömda freskerna men för mig fick det räcka med höjdäventyr idag.

Men var det värt det? Absolut! Turistigt ja men också väldigt mäktigt.

Elefantsafari nära Sigiriya

Jag har tvekat, för djur och mycket människor är helt enkelt inte riktigt min melodi. Men i slutänden kan jag inte motstå frestelsen för lite elefantmöten. Det finns två parker i området du kan besöka och vilken som är bäst beror såklart på var elefanterna befinner sig. Vi fick i vanlig ordning eminent hjälp av Sarath som fixade allt åt oss.

Och nej inte heller här är du ensam. Men efter vi hade mött den första stora horden av djur var det som om alla jeepar försvann och vi fick parken för oss själva. Vi mötte många fler elefanter och det blev på det stora hela en lyckad eftermiddag.

Pidurangala – den andra klippan

Det är fortfarande väldigt mörkt när klockan ringer och lika mörkt när Sarath kommer för transport till entrén av Pidurangala-klippan. Att komma in här kostar bara en bråkdel av vad det kostar till Lejonklippan (USD 35 kontra USD 3,5; 2026). Så såklart är allt också mycket enklare. Men jag som läst att pannlampa är en god idé blir glatt överraskad över belysning längs hela stigen.

Här är det inte trappsteg utan en naturlig stig som slingrar sig upp längs klippkanten. Och ja du får definitivt förhöjd andhämtning. Jag är lite nervös för den sista biten där jag läst att det är klättring som gäller. Och nej, helt lätt är det inte och allt för omfångsrik bör du inte vara. Men upp kom jag. Och värt det extra jobbet var det också.

Om det är utsikt du är ute efter är det denna klippa du ska upp på, har du fomo, jagar världsarv eller historieintresserad, prioritera Sigiriya.

En stilla promenad i närområdet

Ibland är det inte bara de stora, kända platsen som ger stora upplevelser. Vi hade tänkt att vi skulle cykla när vi är här. Men av olika anledningar blev det ej av. Men se oss omkring ville vi så vandringsskorna åkte på efter att vi studerat Google Maps och lagt upp en plan. Och det är något visst med de små vardagsupplevelserna. Mannen som badar i floden. Aporna som leker bland tvätten. Kvinnorna som kommer från arbetet och varanen som smiter in i gräset. De små vardagliga tingen, som verkligen får dig att känna att du är på en helt annan plats i världen en den du kallar hemma.

När boendet gör skillnad – Sigiriya King’s Resort

Jag brukar inte skriva så mycket om hotellen vi bor på. Kanske mest för att det ganska snabbt kan bli inaktuellt. Men så ibland blir det en så stor del av upplevelsen så det måste nämnas. För vi bodde kungligt. Inte för att det har en massa stjärnor och extra lyx, utan här pratar vi läge, läge, läge. Utsikten över klipporna är to die for och lugnet ligger som en gosig filt över hela platsen. Ingenting för dig som vill ha fart och fläkt och nära till allt.

Det här hotellet bidrog till att göra hela vår vistelse till en skön naturupplevelse, något vi uppskattade mycket. Jag tror att om vi hade bott inne i Dambulla där de flesta bor, hade våra tre dygn i Sigiriya varit något helt annat. Inte att upplevelsen nödvändigtvis hade varit sämre men definitivt annorlunda.

Uppdaterat även på Youtube

Även min Youtube-kanal är uppdaterad med inspiration från Sigiriya. Kika gärna, ge en tumme upp och varför inte prenumerera på nya uppdateringar:)