Känner du dig bekväm med att köra nerför backen? undrar tjejen som hjälpt oss förbereda hundspannsekipaget. Turen börjar med en rejäl brant följt av en 90-graders vänstersväng. Framför mig sliter, flämtar, ylar och drar 6 mycket ivriga huskys. Och i kurvan nedanför har precis det första paret vält sitt ekipage.
-Nej inte direkt svarar jag, säkert med lätt panik i både röst och blick. Jag har tidigare varken åkt eller kört hundspann så hundspann på Svalbard står förstås på önskelistan, en av Svalbards mesta attraktioner. Men att det skulle kännas läskigt har jag inte riktigt förberett mig på.
Vi ska åka hundspann på Svalbard
Vi har anlänt till gården strax utanför Longyearbyen en stund tidigare. På innergården möter oss flera hundar nyfiket. Det nosas och gosas. Förväntan ligger i luften. Hundarna som fortfarande är instängda i sina hundgårdar gör sig hörda, vill också vara med. Dragselar sätts på dagens utvalda hundar och vi får hjälpa till att spänna dem för släden. Vi är bara tre ekipage som ska ut. Pjotr, vår guide, är från Polen men bor nu på Svalbard för att få möjlighet att jobba med sina och andras hundar. Han har själv tre stycken. Det är sedan ett litet amerikanskt sällskap bestående av ett par i min ålder i sällskap med sin mamma på 80+. Cool tant som tydligen inte gör något annat än reser runt i världen, trots att hon har stora problem med att gå. Och så jag & Miranda. Det är jag som fått det tveksamma privilegiet att köra men tänk att vi ska få åka hundspann på Svalbard!
När modet sviker
-Jag kan köra ner åt dig om du vill så kan du ta över där, säger tjejen och pekar på en punkt efter den skarpa kurvan. Jag nickar tacksamt, drar en suck av lättnad och knallar ner för backen. Om någon undrar hur man får stopp på ett ivrigt draghundsekipage så har man som ett ankare till sin hjälp som du kan kasta loss i snön. Pjotr har givit oss en genomgång om hur vi ska göra. Hur man bromsar med fötterna antingen med medarna eller med gummimattan med piggar om vi bara vill sakta farten. Hur vi kan dra upp handtaget för att få ytterligare bromskraft. Hur vi gör sig tyngre genom att böja knäna. Om vikten att absolut inte släppa händerna från handtaget. Och tillsist hur vi kan kasta ankaret.
Så bär det av med hjärtat i halsgropen
Jag tar över vårt ekipage från tjejen som lättar ankaret. Iväg bär det och kraften i hundarna förvånar mig. Det börjar med en lätt uppförsbacke och jag känner mig lite som en kung där bakom mina ivriga hundar. Tills vi når backkrönet och jag inser att vi ska ner också. Hundarna är överlyckliga och mina desperata försök att få någon som helst kontroll misslyckas katastrofalt. Min vikt är ingenting för dessa hundar. Tårarna bränner bakom ögonlocken där vi far med släden på bredden nedför backen. Jag svär tyst för mig själv att jag aldrig mer ska hitta på sådana här dumheter.
Med naturkraft in i ett fluffigt rosaskimrande landskap
Men så är vi nere i dalen. Omgivna av bergen och tystnaden. Där hundarna drar oss längre och längre bort från civilisationen. In i vildmarken. Och när de sprungit av sig sin värsta energi känner jag att jag börjar få viss kontroll men visst hade jag behövt väga några kilo till för att till fullo behärska dessa magnifika kraftfulla djur. Men det är sagolikt vackert och medan vi far fram så övergår landskapet från vitt, till rosa, till blått. Det enda man hör är hundarnas flämtande, vindens brus och medarnas skrapande ljud i snön. Ett bättre sätt att uppleva naturen.
Bilderna från hundspannsturen är tagna av Miranda.
När dagen blir kväll, en lägereld och Longyearbyen i fjärran
Jag har ingen aning om hur länge vi varit ute. En timme eller två? Men när vi kommer tillbaka till gården brinner lägerelden och renfällarna är utlagda. Framför våra ögon ser vi Longyearbyen i fjärran och himlen brinner. Grillad korv, chiligryta och riktigt kokkaffe. Lägereldshistorier. Vi får skjuts tillbaka av Pjotr och hans hundar. En bättre dag helt enkelt.
Följ, följ, följ På vift på FB eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller Instagram för resebilder.
Må gott och lev väl/Tinka
Vi åkte även skoter på Svalbard. Om du åker till Svalbard på sommaren kan du ändå åka hundspann, då på hjul. Om det kan du läsa om hos Daniel på FlyingDryden.
Lämna ett svar