Man kan såklart undra varför jag väljer att skriva om en resa som är över 10 år sedan jag gjorde. Men Marocko har krupit under skinnet och det senaste året har jag med jämna mellanrum påmints om att det nog är dags snart igen. Dags för en tur till Marrakech.
När inspirationen sipprar in från alla håll
Det började med att RyanAir började flyga direkt från Faro, vår närmaste flygplats. Sedan postade Renate på Renates Reiser stories på Instagram från en fantastisk ökentur mellan Fez och Marrakech som jag bara måste göra någon gång. Och så igår sticker Lisa & Annika (Att resa podden) iväg på pressresa till Atlasbergen.
Det gör att jag plockar fram mina egna gamla bilder och inser att utflykten till Aït Ben Haddou aldrig riktigt har hamnat här på På Vift. Men nu är det dags, för om du är i Marrakech är det här en utflykt jag varmt rekommenderar!
På snirkliga vägar till Aït Ben Haddou
Och jag tänker att om en stad är 900 år gammal så är ändå 12 år sedan inte så himla länge sen:)
Jag är i Marrakech med min syster. Redan innan vi åker har vi bett Riaden vi bor på, trevliga Le Clos des Arts boka åt oss. Tidigt blir vi upphämtade, det är 18 mil på snirkliga vägar. Vägar som går genom vackra landskap som sakta lyses upp när solens strålar vaknar. Vi når Tizi n’ Tichka passat och möts av bedårande utsikt men också isvindar så det blir ett väldigt kvickt stopp.
Ett stopp i Kasbah Telouet
En detour görs på ännu snirkliga vägar. Vägar så krokiga att vi båda kämpar med åksjuka och får stanna både en, två.. gånger. Målet är Kasbah Telout, även den belägen längs den gamla karavansträckan från Sahara upp till Marakech.
Denna kasbah ådrog sig dock skador under 2024 års jordbävning så är i skrivande stund stängd.
Så når vi Aït Ben Haddou
Världsarv och inspelningsplats till flera storfilmer. Som Gladiotor, Iskallt uppdrag och Lawrencen of Arabia. Och Games of Thones!
Troligtvis uppförd under 1100-talet som ett viktig stopp för resande längs den gamla Trans-Sahara-vägen mellan Marrakech och Timbuktu. Husen i Aït Ben Haddou är byggda med lertegel, lera, trä och halm, vilket ger dem sin typiska rödbruna färg.
Idag bor inte många invånare kvar här utan har valt att flytta till den intilliggande, modernare byn.
Och det är också där vi avslutar med lunch innan det är dags att åter fara mot Marrakech.
Må gott och lev väl!
Vill du följa bloggen kan du göra det här,
via mail, FB eller Insta:
Lämna ett svar