Maria på bloggen Marias memoarer har varje månad ett fototema på sin blogg och i juli var det dags för människor och jag kan inte låta bli att haka på. För att fotografera människor är så otroligt roligt, svårt, läskigt och ibland kontroversiellt. Här kommer lite av mina tankar kring att fota människor och en uppsjö bilder.
Porträtt
Det kanske första en tänker på när det pratas om att fota människor är porträtt. I mitt tycke det svåraste och läskigaste av allt. Inte nog med att du måste ha en modell, du vill ju dessutom att hen ska bli nöjd med din tolkning. Jag köpte för några år sedan ett hiskeligt dyrt objektiv till kameran som är riktigt bra att ta porträtt med. Tanken med det var, eftersom jag är lite ekonomisk, att jag skulle känna mig tvingad att ta fler porträttbilder. Så blev det inte men en dag kanske. För det är hiskeligt kul!
Gatufoto – gatuscener
Det pågår fortlöpande en diskussion om huruvida det är ok att ta men kanske framför allt publicera bilder på människor utan deras medgivande. Det finns såklart många infallsvinklar på den diskussionen som jag inte tänker ta här men jag kan konstatera att driva en reseblogg utan att publicera bilder på okända människor, då hade inläggen i mitt tycke blivit bra mycket tråkigare. För människan i bilden tillför så mycket! Om kulturen, tidsåldern, stämningen…
Människan som proportionsskapare
Jag älskar att använda människan i mina landskapsbilder för att visa på naturens storhet. Utan människorna som klättrar på dynen nedan hade det inte funnits en chans att få en känsla för hur stora dynerna är utan bilden skulle lika gärna kunna vara tagen i sandlådan. Eller tvärtom att du behöver något som gör att det syns hur litet något är.
Bilder där jag varit tveksam
När jag väljer vilka bilder som är ok att ta med till bloggen brukar jag gå på min egen magkänsla och också ställa mig frågan om jag själv varit ok med bilden. Nedan är 4 bilder där jag själv har varit lite tveksam. De två översta för att jag själv inte hade tyckt att det varit jättekul att vara den som är med. Att jag ändå valt att ha med dem är för att båda är tagna på väldigt offentliga platser och då får en kanske stå sitt kast?
Barn är annars också något jag försöker undvika. Men här ser en bara killens baksida och bilder utstrålar så mycket lycka. Fullkomligt älskar den bilden.
Den sista bilden har jag ju sniket in mig på någon annans posering. Ok eller inte, där tycker vi säkert olika men färgglad bild är det.
Selfin – älskad & hatad och bilderna jag ångrar att jag inte tagit
Att ta selfie’s har närmast blivit ett skällsord och jag vet hur min karikatyr ser ut av ordet. Men handen på hjärtat hur många av oss tycker inte att det är roligt att ha lite bilder på sig själv? Om inte just då i stunden men när en tittar tillbaka på saker en gjort. Så även om det känns lite skämmigt har jag blivit betydligt bättre på att få vara med i bilden själv ibland.
Men vad jag verkligen ångrar är att jag inte har tagit fler av de klassiska, i mina ögon lite töntiga turistbilderna med ungarna framför diverse turistattraktionen. För när jag tar en bild på Big Ben utan att ha med dem så kunde jag ju lika gärna köpt ett vykort. Och nu när albumet gapar tomt av sådana bilder så går det inte direkt att göra om.
Vardagsbilder från hemma ångrar jag också att jag inte tagit fler. Min syster och jag satt för några år sedan instängda en helg i hennes mörklagda källare och fotade av en himla massa diabilder från vår barndom. Och det som var absolut roligast att titta på var bilderna på oss från där vi bott eller vår vardag. Hur dålig bilden än var!
I bloggarna 4000 mil, Freedom Travel, Johnnybajdzjan och Lite mer rosa kan du också läsa om fototema-människor.
Må gott och lev väl // Cathinka
PS. För löpande uppdateringar, glöm inte att följa På vift på FB
Lämna ett svar