Vinden sliter i håret, motorn vrålar under det knallröda flytblocket och det smutsgula galonsätet värmer rumpan bra mycket mer än vad som kan anses vara behagligt. Vi är på väg till Ilha da Culatra, en av Ria Formosas två bebodda barriäröar. Vi hade chansat och köpt färjebiljetter trots att vi visste att hund utan väska inte är välkommen ombord (och hundväskan står kvar där hemma) men Tintin är ju så liten, vi tänker vi kan sätta honom i medhavd ikeaväska. Men se, de tycker inte båtpersonalen. Så nu fräser vi istället fram över vattnet i en taxibåt.
Det är ebb så längs sandbankskanten råder febril aktivitet av människor som, antar jag, plockar musslor. Det finns en stor fördel med taxibåten kontra färja. Det tar kanske 10-15 minuter över istället för 30 och inga väntetider för schemalagda turer. När vi landar på båtbryggan får vi ett visitkort och en uppmaning om att ringa när vi åter önskar komma mot fastland.
Culatra möter med rå Portugal-känsla utan minsta tillstymmelse till konstlad turistcharm. Här hittar du inga solhattar på väggarna, turkosa solstolar eller randiga instagramvänliga hus. Culatra är på riktigt. Missförstå mig rätt, jag älskar lyx, flärd och loungemiljö men emellanåt är det härligt befriande med denna karga ärlighet – Så här bor vi, passar det inte så behöver du inte komma -.
Ilha da Culatra – Culatra & Farol
Det finns två byar på Ilha da Culatra dels Culatra ,där vi befinner oss, mitt på öns norra sida och sedan Farol som har lagt beslag på den västra tippen av ön. Den går även under namnet Ilha do Farol och en kan tro att det finns ytterligare en ö men så är det alltså inte. Det verkar vara ett ganska vanligt portugisiskt fenomen det där med dubbla namn. Vi har tillexempel både två gatuadresser, två olika postnummer och två olika delar av byn att välja mellan hem till oss.
Vi har läst att Culatra är fiskebyn och Farol mer är för turister. Om det är sant vet vi inte för till Farol har vi inte varit men att Culatra är en fiskeby råder det inga som helst tvivel om. Fiskebåtar ligger på rad både i vatten och på land och alla slags nät och fiskeverktyg du kan tänka dig, plus några till, hittar du bland alla fiskebodarna.
När vi kommer är det en härlig fart på byn när det ska lämnas barn i skolan, handlas i den lilla supermarketen eller bara samtalas en stund. Antalet rullatorer vi ser parkerade på förgårdarna vi passerar avslöjar att medelåldern i byn nog inte är helt ung. En transistorradio skrålar på högsta volym där en gammal farbror sitter och lagar sina nät.
Det blir en dag på stranden
Vi strosar tvärs över ön längs en lång spång innan vi når strand och hav. Hela öns 6 km långa södra sida är en enda lång strand så jag har svårt att tänka mig att här någonsin blir trångt. Och inte ett hotell i sikte. Något sådant finns inte på ön, vill du stanna över natten får du helt sonika hyra in dig i något av öns hus.
Det blir en dag på stranden under parasollets sköna skugga ackompanjerad av lojt vågskvalp. Mot den klarblå himlen tecknar sig tärnornas smäckra kroppar där de flyger i formation. När rastlösheten sätter in fattar jag dagens svåraste beslut, det om jag ska vandra väster eller österut längs stranden. Det blir österut längs tom ödslig strand.
Sardiner & Amêijoas à Bulhão Pato
När magen kurrar allt för mycket tar vi oss sakta tillbaka mot byn. Här finns flera restauranger och sorlet & aktiviteten där kontrasterar starkt mot det nu totala lugnet som råder på byns gator. Eller gator och gator. Här finns inga bilar så vi pratar om gångstigar belagda med betong. I skuggan intar vi sedan dagens lunch bestående av sardiner till maken och ameijoas till mig.
Så sitter vi tillslut på annan taxibåt med lika vrålande motor men utan hettande galonklädda dynor. Vi sänder vårt ödmjuka tack mot Ilha da Culatra för en fantastisk dag. Até logo!
Och som vanligt, du vet vad som gäller, in och gilla På Vift på FB, Instagram eller Bloglovin! Eller varför inte prenumerera på inlägg, du hittar formulär i högra marginalen (eller scrolla neråt om du läser på mobil)
Må gott och lev väl // Tinka
Lämna ett svar