På vift i Estremoz

Ett pirr går genom kroppen när övernattningsväskan packas. Våren har varit intensiv så någon tid för upptäcktsfärder i närområdet har inte riktigt infunnit sig. Men nu är det dags och inte mindre än tre saker ska bockas på min Portugal-bucket list, byn/staden Estremoz/ stadens antikmarknad och att få bo på en pousada.

Norrut vi far

Tiden mot första stoppet där sällskap ska plockas upp flyger fram. Nästa stora resa har börjat planeras så rutter checkas, vandringsleder likaså men det är en helt annan historia. Idag går färden snabbaste vägen mot målet för här ska tid finnas att även njuta av boendet.

Pousadaboende väntar

Länge har vi velat bo på en pousada men eftersom vi rest med hund har det aldrig gått. Nu när våran Tintin inte längre är i livet längre har tillfället kommit. 

En pousada är ett portugisiskt koncept. Portugal har förvandlat några av landets vackraste slott, kloster, palats och herrgårdar till hotell. På så sätt får de historiska byggnaderna nytt liv samtidigt som intäkterna bidrar till att bevara dem för framtiden.
Och just pousaden i Estremoz är ett gammalt kungligt slott som ligger högst upp i Estremoz ringomgärdade gamla stad med en milsvid utsikt.

När skymningsljuset faller

Boendet är ståndsmässigt med stora salar och ett magnifik trapphus. Rum med järnsäng och utsikt över den lilla staden. Vi tar poolen i besittning och njuter dagen. Men så kommer det där magiska kvällsljuset och upptäckarlusten drar. Så med kameran över axeln tar jag mig ut i gränderna

Estremoz

Estremoz är kanske framförallt känd för två saker; sin marmor och sin lördagsmarknad. Redan på pousaden har marmorn varit högst påtaglig. Här ståtar det gamla försvarstornet med en fasad helt i den grräddvita marmorn och den ståtliga trappen i slottet är såklart också den av marmor. Men även när jag nu strosar ner genom den smala gränden ser jag den överallt i trappsteg, fönsterdekorationer och gatsten.

Luften dallrar eftermiddagsvarm och ljudet är så dämpat så det känns som om jag går omkring inbäddad av bomull. Men liv pågår. En radio bakom en halvöppen dörr. Tvätt som hängs. En bilmotor som startar. Kameran går varm.

När staden vaknar upp

Det är som en helt annan stad utanför fönstret när jag slår upp ögonen tidig morgon. Inbäddad i fuktig dimma men där man ser solen försiktigt vara på väg upp. Slår upp fönstret och kylig luft sveper in.

Snabbt på med sandalerna och ut igen för det är något visst med städer som vaknar till liv. Här uppe på toppen är världen helt stilla förutom någon liten katt som sitter och väntar på mat. Men väl nere på torget råder febril aktivitet. För idag är det lördag och marknadsdag.

Antikmarknad i Estremoz

Möter upp Anna som redan hunnit gå en sväng. Strosar mellan marknadsstånd som sakta fylls med saker. Från banankartonger åker porslin, leksaker, dukar och allsköns andra saker upp och pryder bord för att locka en eller annan köpare. För oss är detta bara ett förbesök så när kaffetarmen skriker tar vi oss upp mot hotellet igen för att inta vår frukost.

När vi åter är nere råder det betydligt mer aktivitet på torget. Ena halvan med pryttlar av alla de slag och den andra grönsaker och lokala delikatesser. Det är tur (eller otur det beror på hur man ser det) att bilen är full och inga inköp får plats. Annars förälskar jag mig i en fin snickarbänk med skön patina

Som pricken över i:et

Så är det dags att åka söder över igen. Egentligen är det här en utflyt som mår bäst av minst en till övernattning men ibland får man nöja sig med vad som står till förfogande. Nu susar vi istället sakta på småvägar genom Alentejos böljande korkekslandskap Och så plötsligt så lyses de annars så guldfärgade landskapet upp med illande gult. Solrosfält! Tänk att man kan bli så lycklig för så lite.

Så landar vi åter hemma, så nöjda så nöjda.

Omslagsfoto på mig är taget av Anna Forsberg