Setúbal – Portugal på riktigt

Regnet står som spön i backen när vi svänger av motorvägen för att ta oss till Setúbal för en liten minisemester. Något som minsann ingen enda väderapp förutspått. Men det bryr sig vädret föga om utan gör som vanligt precis som det vill. Därför möts vi också av en ganska trist och trött stad. Vita, äldre fasader gör sig inte i regn kan jag lova. Men sedan, mirakulöst, efter att ha tagit ett extravarv runt hamnen i jakt på den perfekta parkeringsplatsen, slutar det.

Vi möts av drama och art deco

Men molnen tornar majestätiskt upp sig över Setúbalpuckeln och skapar ett visuellt drama medan vi tar oss mot den lunchrestaurang vi spanat in på google. En betongklump i Art Deco stil dominerar, Porto de Setubal. Här tar de hand om fisken när den kommer in från havet. Lite färg och byggnaden hade varit vacker. Vi passerar flera slitna byggnader i samma arkitektoniska stil. Tänk vad coolt det hade varit om de bara hade blivit lite uppsnoffsade.

Fantastisk lunch i hamnen

Dåligt väder och hund är inte alltid en superkombo när du befinner dig på resande fot med hund, hunden är inte alltid (och här i Portugal sällan) välkommen in på restaurangerna. Men den här gången har vi tur, trots hundförbudskylten på dörren är vi hjärtligt välkomna in. Och vilken mat vi blir serverade – när portugisisk mat är som bäst! Restaurang Mezé, rekommenderas varmt.

Besök på Setúbals marknad

Efter maten på väg upp mot den gamla delen av staden passerar vi av en slump marknaden. Även den i en art deco byggnad med imponerande kakelmålningar i entréerna. Vi kommer precis innan dörrarna slog igen men kul att ha sett.

Vi strosar sakta genom Setúbals gränder

Inget mål har vi för vårt besök i staden. Vi vill bara strosa runt och strosa runt, det gör vi. Längs smala gränder med kakel, dörrar, slitna hus, iordningställda hus och människor. Håll till goda, här kommer en bildbomb från Setúbal:

Så kan vi även kryssa för Setúbal på vår lista över besökta Portugalstäder. En stad som definitivt känns på riktigt. Där man går omkring och tänker att oj vad här hade varit vackert om man rustade och målade. Samtidigt så är det ju en del av Portugals charm, att det inte flådigt och tillrättalagt.