Tänk att ett helt år har gått!

30:de november. Idag är det ett år sedan vi valde att följa flyttfåglarna söderut. Ett år sedan vi körde genom ett regnigt Europa för att komma till det som skulle bli vårt nya hem. Mot en ny fas i våra liv som vi egentligen inte hade en aning om hur det skulle se ut. Ett helt oskrivet vitt ark. Men så här ett år senare, hur ser våra liv ut? Hur tänker vi kring vårt livsbeslut?

Vad är egentligen hemma?

Jag säger att jag ska åka hem vare sig jag åker till Sverige eller om jag åker till Portugal. För en kan definitivt ha flera hemma. Sverige kommer alltid vara mitt hemland. Där finns så många minnen, så många människor som betyder otroligt mycket för mig. Där talas också ett språk jag förstår och där finns ett sammanhang som jag är delaktig i på ett helt annat sätt än här.

Men här i Portugal finns mitt hem och mitt liv. Och mitt nya liv trivs jag alldeles utmärkt med.

Vad gör jag med all den där tiden?

Den där frågan vi fick så ofta innan vi flyttade, vad ska ni göra hela dagarna? Frågan är hur ska vi få tiden att räcka till? För den går fort, egentligen alldeles för fort. Alla de där sakerna jag skulle få tid till, till dem har tiden ännu ej funnits. Eller kanske snarare har de inte prioriterats. Att flytta innebär, vare sig en flyttar till nästa kvarter eller 380 mil bort, en hel del praktiska saker. Första tiden gick åt till alla de där administrativa detaljerna, nästa period bestod av husrenovering sedan kom sommaren som sträckte sig ända till slutet av oktober. Och nu håller vi helt enkelt på att boa in oss. Göra det mysigt. Hänga tavlor. Och fixa i trädgården.

Det händer något med reslusten

En av anledningarna till att vi valde att växla ner och flytta till Portugal var att vi ville resa mer. Men det händer något när en bor i ett land med 300 soldagar om året. Att resa bort blir inte samma livsnödvändighet. För jag inser att en del av min reslust beror på att jag behöver sol, ljus & värme. Visst beror reslusten även på en stor dos upptäckarlust men eftersom allt här nere är nytt behöver en bara ta sig runt husknuten för att upptäcka nya, annorlunda saker. Men visst har jag fått uppleva härliga resor under året, till Seychellerna, Italien & Malaysia. Sedan har vi så smått börjat upptäcka Portugal bortanför husknuten med en tur till Porto och Dourodalen. Och i framtiden ligger definitivt en och annan drömresa och lurar.

Husjakten som inte blev någon jakt

Jag skrev vidare den där dagen för ett år sedan att vi skulle ge oss ut på husjakt. Av den jakten blev det inte mycket. Vi hade bara varit här nere ett par veckor när vi åkte på vår första husvisning. Direkt kände jag att här vill jag bo. Den 31 december la vi vårt bud efter att ha varit och tittat en andra gång. Efter lite förhandling om priset under dagen blev huset vårt. Och som jag älskar detta hus!

Hur går det med språket och integrationen?

Uruselt, men jag kämpar på. Under hösten har jag påbörjat en ny språkkurs som jag kommer fortsätt med under våren. Jag slarvar fortfarande alltför mycket med läxläsningen men fler och fler ord fastnar så visst kommer jag förstå lite någon dag. Men det kommer ta betydligt längre tid än jag kunde föreställa mig. Men det får helt enkelt ta den tid det tar.

Och integrationen… när en inte går till jobbet varje dag eller har barn i portugisiskt skola. När en bor i en del av Portugal där svenskarna är 6% av befolkningen och britterna ännu fler. Där portugiserna pratar betydligt bättre engelska än jag någonsin kommer kunna prata portugisiska. Jag säger inte att integrationen är omöjlig men… 

Vad är det bästa med mitt nya liv?

Helt klart all tid och klimatet. Tiden och klimatet som gör att flera timmar varje dag kan spenderas utomhus. Tiden som gör att jag kan starta varje dag med en kopp kaffe i sängen. Alla dessa soliga dagar som ger livslust och energi. Varma dagar på vandringsleder som är så vackra att jag måste nypa mig i armen. Tid som gör att jag verkligen kan rå om mina ungar när de kommer hit eller tid att åka hem om längtan efter dem blir för stor. Tid att göra det jag gillar, fota, skriva, vandra. Tid och ork för att umgås.

Men saknar jag inget då? Barnen såklart men jag är så glad att de varit nere så mycket under året och att de snart kommer igen. Vännerna likaså men jag är tacksam att ni är så många som redan kommit och besökt oss. Och så saknar jag de fantastiskt goda kanelbullarna på Nockeby bageri!

Men allt det positiva gör att vågskålen slår i marken. Att flytta var helt enkelt ett underbart beslut!

Må gott och lev väl // Tinka