The seven year itch eller allt har sin tid

Det är dags att säga farväl. Ett par snickarbyxor och 8 år senare vinkar vi hejdå till Portugal. Vilka helt otroliga år vi fick! Tänk att ha den förmånen i livet att få ägna flera år åt bara me, myself and I. Men nu är det dags att växa upp och ta ansvar. Dags att bli mamma, mormor, farmor, syster och dotter på lite närmare håll. För nu längtar vi båda hem till Sverige.

Det stavas familjen

För ja, längtan efter familjen var det som till slut fick oss att fatta beslutet att återvända till hemlandet. När vi 2018 bestämde oss för att följa flyttfåglarna söderut, var den vanligaste frågan jag fick – Vad säger barnen? Då vågade jag aldrig fråga. Nu frågade vi (nästan) först vad de tyckte om att sälja vårt muminparadis. Och jag tror de blev genuint glada över att få hem oss. Som småbarnsföräldrar toppar nog två extra par händer i vardagen ett hus i solen.

Bilder från Fastighetsbyrån, Lagos

Andra faktorer som bidrar

Kan man tröttna på solen. Nej, det tror jag faktiskt inte. Men värmen och fukten. Det har helt klart blivit varmare under åren vi bott här. Och de tre senaste vintrarna har inte varit roliga. Vilket innebär att ”priset” för att bo här nere har blivit högre.

En annan sak som har påverkat mig är avsaknaden av språket. 8 år i Portugal utan att ens vara i närheten av att prata språket. Att vara 60 år och inte känna att man helt klarar vardagen själv är – ja kanske inte förminskande men känns inte helt 100.

Med det sagt har jag älskat varenda sekund av våra år här nere. Det kanske helt enkelt bara är dags för något nytt när 7-års klådan sätter in.

Att packa ihop ett liv

En och annan tår har runnit ner för min kind. För hur mycket jag än nu längtar hem är det ett fantastiskt liv vi lämnar bakom oss. Ett liv som nu ligger nerpackat i ca 120 kartonger på en lastbil någonstans i Europa. Ett liv som kommer bli ett härligt, omhuldat minne. Tänk att vi tog steget och tänk hur ofantligt bra det blev.

Ut med ett BANG

Men innan det blir dags att köra mot Sverige var det dags för lite fest. igår firade vi stort att vår bok är färdig. Tack till er nästa 200 sköna människor som ville fira med oss på Arvad. Vilken dag vi fick! Och vilken avslutning på våra år här nere i paradiset!

Nu sippar jag min sista klunk kaffe på portugisk mark medan solen går upp över hustaken. Antagligen den sista Delta-kaffen på en bra stund. Det är dags nu, dags att hoppa in i bilen och köra de ca 300 milen norrut. Denna gång möter vi istället flyttfåglarna.

Tack Algarve, Portugal och alla ni underbara människor som gjort de här åren så fantastiska!