September – de där dagarna som kallas livet

September signalerar nystar mer än någon annan månad. Så mycket mer än januari. September som tydligt kommer med en årstidsväxling. När vardagen med skola, jobb, aktiviteter och rutiner återigen styr våra liv. När lata dagar är över för den här gången. När ljusa utomhusdagar byts mot tända ljus och rykande tekoppar. Det är klart att allt detta inte blir lika tydlig i mitt nuvarande liv men mönstret finns där som stämplat i hjärnbarken.

Livet som portugalsvensk

Så även för oss kom september med nystart. Den klarare, något svalare luften medför att vandringssäsongen kan dra igång på allvar. Vi startar med Amoeira, en kär favorit, för att testa formen. Som ändå måste anses ok trots två inaktiva månader. Så vi utmanar oss själva med en för oss ny tur uppe på Algarves högsta topp. En tur som blir en ny favorit. Även här ser vi årstidsväxlingen i naturen. Fast här innebä hösten istället att de första regnen kommer med spirande grönska. Som kanske egentligen främst handlar om att sommarens damm tvättas bort men visst skiftar marken i något som kan kallas grönt?

Rota Vicentina Amoreira

Våra portugisiska lektioner drar igång igen. När vi slutade där i maj tänkte jag att i sommar minsann, då ska jag repetera allting och se till att alla glosor sitter. Det hände inte. Så lätt ringrostig cyklar jag iväg för skolstart. Repeterad eller ej, det känns roligt att vara igång igen!

Med september kommer också fler och fler svenskar åter till Algarve efter sköna sommardagar i Sverige. Så det sociala livet vaknar till liv igen. Men september kommer också med nya Corona restriktioner om att vi som flest får vara 10 st. Så inga tisdagsvandringar eller fredagsAW. Men ses får vi fortfarande.

Bokklubben är igång på riktigt. Vi som var kvar i somras smygstartade lite i augusti med att läsa Lärarinnans sång. en bok som de flesta av oss var rätt skeptiska till. Men vad roligt det är att få diskutera det en läser! I september läste vi Där kräftorna sjunger. Där var vi betydligt mer samstämmigt positiva. Det tråkiga med det är att diskussionen inte blir lika livlig:)

På resande fot

Men septembers stora händelse är såklart min resa till Stockholm. Aldrig har väl en så rutinmässig resa känts så spännande. Inte nog med jag inte har flugit på nästan ett år. Inte heller har jag besökt Stockholm på 1,5 år.

Jag fyller mina veckor med inte bara en utan två intensiva flyttar, efterlängtade möten, massor av bullar, ljuvlig mat, boende på ett av Stockholms mysigaste hotell och en himla massa steg. Jag utforskar Stockholm som en äkta turist, vandrar Gamla Stans smala gränder upp och ner, beskådar Stockholm från ovan på Söders höjder. 

Jag tar tåget till Linköping för att pussa på son och pappa. Nostagitrippar till ställen jag bott på och skolor jag gått i. Och äter superb mat på restaurang Jord i Linköping. Många gånger sägs att det var bättre förr men vad gäller mat så är det definitivt fel. Älskar verkligen det stora intresset för närproducerad mat och spännande smaker! September avslutas sedan med ännu fler dagar i Stockholm fulla av kära återseenden.

Hur är det att resa i coronatider?

Några ord måste kanske ändå nämnas om hur det är att resa under pandemin. Precis som vanligt och helt annorlunda. Så motsägelsefullt känns det. Även om vi i Portugal är vana vid att använda munskydd hade jag bävat lite för flygresan som kräver munskydd hela resan. Det visade sig vara en helt obefogad oro, jag glömde snart bort att jag hade det och försjönk helt in i min bok och kan nog slumrat en stund. 

Stockholm upplever jag som tomt och knökat. Tomt på sådana ställen som brukar vara fulla av turister som tex Gamla stan. Knökat i stans shoppingkvarter under lördagens lediga timmar då hela Stockholm måste ha fyllts av shoppingsugna. Det lätt att glömma att en pandemi råder. Jag som kommer från munskydd på, handspritflaskor i varje hörn och strikt antal besökare i varje butik känner mig emellanåt lite obekväm när trängseln blir alltför stor. Vad som är rätt eller fel strategi får väl kanske tiden utvisa. Om vi någonsin får några svar. Den kanske största skillnaden ändå är de ständigt ändrade planerna. När plan ställs in och viruset kommer för nära.

Så bockar och bugar jag september, en månad som bara innehållit höjdpunkter om vi bortser från skitviruset men det får vi nog helt enkelt bara lära oss att leva med.

Må gott och lev väl! Cathinka 

guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments