Oktober är förbi och en svag känsla av normalitet hänger kvar. För oktober blev en månad där livet kändes lite som vanligt för en stund trots att det där #skitviruset hänger som ett grått moln över livet. I oktober har jag nämligen rest, jobbat, vandrat, pluggat och umgåtts så där som livet brukar se ut.
På resande fot
Känslan att återigen vara på resande fot är befriande. Även om det “bara” är en resa till Sverige. Men ack så efterlängtad. Oktober inleds med ytterligare 10 dagar i Stockholm. Det skulle varit 7 men så normalt är inte livet än. SAS ställer in min hemresa och jag får boka om. Från onsdag till lördag. Nu spelar det ingen större roll, jag njuter till fullo av mina dagar i Stockholm.
Bor nu i mina gamla hoods. Strosar på gator och stigar så familjära så det är svårt att ta in att jag faktiskt inte bor här längre. På dagarna njuter jag caféliv och frossar bullar. Promenerar i natur där löven sakta men säkert omvandlas till ett formidabelt hav av sprakande höstfärger. På kvällarna myser jag i sällskap av mina människor. Men storstaden tar även på krafterna. Jag är inte längre van vid alla ljud. Van vid takten. Så efter 3 veckor i hemlandet är det skönt att återigen landa i ett annat hemma. Återförenad med min lilla pack och lugnet på landet.
Livet som portugalsvensk och husägare
På Algarve råder fortsatt sommar. Jag landar i värme som under ett par dagar närmar sig 30 strecket innan det återgår i ett för årstiden mer normalt tillstånd. Vi pysslar på här hemma. Fortsätter fixa i ordning min blå rabatt. Tar hand om mina passionsfruksplantor som Martin gjort ett otroligt jobb med i min bortavaro. Skapar ännu mer ombonad känsla inomhus när kvällarna nu blir mörka och inbjuder till te & tända ljus även här.
Vandrar långa strandpromenader njutandes av varma solstrålar. Knatar på sandiga stigar genom västkustens karga, storslagna natur. Äter & umgås med nya och gamla bekantskaper. Åker på utflykt och upptäcker lite nya områden och så går vi på Formel 1! Nästan ett normalt liv. Men coronamolnen mörknar, smittspridningen ökar igen, ett väldigt efterlängtat besöks ställs in då Norweigan återigen ställer in flyg.
I På vifts värld
För ett år sedan var jag i Malaysia, gjorde mitt livs flygning och hade flera resor bokade och planerade i mitt liv. Så ser det sannerligen inte ut i år. Att vara resebloggare i dessa tider är typ 0 inspirerande. Det spelar liksom ingen roll att jag har hur många inlägg som helst att skriva, lusten infinner sig inte riktigt. För tanken på resor ger mig just nu inte längre livslust och energi. Så på bloggen ekar det rätt tomt… Kanske kommer november med goda nyheter i form av ett vaccin som gör att en återigen åtminstone kan börja hoppas på och drömma om resor igen. Vi får helt enkelt se. Ett stackars inlägg från vår häftiga Formel 1 helg fick jag trots det ur mig.
Men vad jag gjort istället för att skriva är att jag har fotat galet mycket och verkligen tagit mig utanför min bekvämlighetszon. I början av året utsåg jag ju 2020 till fotots år och det inleddes med stilleben och fågelfotografering. Sedan kom koronan och lusten svek. Men i oktober kom den tillbaka med full kraft. Jag sprang runt i Stockholm som en tok med kameran. Och väl tillbaka på Algarve så har jag gjort en modell/klädfotografering, en lägenhet och så då drilljoner bilder på bilar under Formel 1. Störtkul!
Lite omvärldsbevakning i bloggvärlden
I vanliga fall knarkar jag resebloggar men det är inte bara min egen lust att skriva om resor som tryter utan även lusten att läsa om resor. Istället landar jag i bloggar där språket är som balsam för själen som hos Ulrika på Nettelblad eller hos Katarina på Äntligen Vilse. Katarina tar dessutom helt otroliga bilder. Bloggar jag varmt kan rekommendera.
Nu går vi in i november. Med eskalerande smitta och en värld som återigen stänger ner. Vi här på Algarve är fortsatt förhållandevis förskonade. Ännu inte drabbade av de i stora delar av Portugal införda restriktionerna. Nytt för oss är att vi måste ha munskydd på oss även ute om det är svårt att hålla avstånd. Men på Algarve i lågsäsong är det väldigt få platser som är trånga. Så inför november har jag bara två små önskningar, att Biden vinner valet i USA och att åtminstone ett vaccin har lyckats i sina studier. Det är väl ändå inte för mycket begärt?
Må gott och lev väl/Tinka
PS. Glöm inte gilla På vift på FB för att få löpande info om nya inlägg. Eller prenumerera genom att anmäla dig här bredvid (eller nedan om du läser på mobilen)
Lämna ett svar