Vi kommer inte många meter innan vi stöter på vår första gatuhund i Havanna. Det finns gott om dem. Men vi reflekterar båda att de ser förhållandevis både välvårdade och välmående ut. Dessutom väluppfostrade. De skäller inte, tigger bara försiktigt, dvs de kommer förbi ger dig en bedjande, oemotståndlig blick men går snart vidare om lyckan inte står hen bi. De följer inte heller efter om man erbjuder dem en smakbit (det kan ha slunkit ner ett och annat på marken) utan tackar glatt för sig med en svansviftning och kilar vidare. Gatuhunden i Havanna verkar helt enkelt ganska nöjd med livet.
Det här gör mig lite nyfiken. I ett så fattigt land som Kuba där många kubaner kämpar för att få maten att räcka, hur kan hundarna vara så välmående? Och varför har vissa gathundar namnskyltar?
Yoruba och kubanens förhållande till människans bästa vän
En av förklaringar kanske kan vara att på Kuba praktiseras religionen Yoruba. Yoruba eller mer specifikt Santeria som är den kubanska formen av Yoruba.Ursprungligen kom religionen till ön med de afrikanska slavarna. I Yoruban har hunden en särskild helig plats där den värdesätts för sin förmåga att vakta, jaga och bara som trevligt sällskap vilket säker innebär att man tar hand om den lite extra mycket.
Havannas officiella gatuhundar
Kubanerna har hittat ett kryphål i lagen. För på Kuba är det egentligen förbjudet att ha hundar på arbetsplatsen men ett undantag finns, för vakthundar. Därför har flera nattvakter i offentliga byggnader adopterat gatuhundar som sällskap på långa tråkiga nattpass. I utbyte mot sällskapet får hunden en namnskylt som gör den fredad mot hundfångarens räder genom staden. Och nattvakten tar på sig ansvaret för eventuella veterinärkostnader och mat.
Kubas alldeles egna hundras
Inte mindre än 1 miljon hundar beräknar man att det finns på Kuba varav hälften är gatuhundar (i Sverige har vi närmare 900’ hundar på 4 gånger så stor yta). Kubanernas kärlek till hundar sträcker sig långt tillbaka i tiden. Redan när spanjorerna först kom till Kuba fanns ett 20-tal raser på ön och idag finns de flesta av världens 200 erkända raser där. Boxern och taxen är särskilt populära och så klart Bichon Havanais. Havainaisen är den enda rasen med kubansk ursprung och godkändes som ras 1995 av den amerikanska kennelklubben.
Kärleken till vovven är så stark att inte ens under 90-talet, när krisen i landet var enorm och absolut ingenting fanns att äta, gick man på sina hundar. De flesta katter hamnade under den här perioden i grytan men hunden kunde man inte förmå sig att äta upp. Dock fanns ingen möjlighet att föda sin telning längre utan de släpptes ut på gatan istället.
Aniplant & Reseprocenten
Men även en gatuhund blir sjuk. Och framförallt alldeles för många om man inte hjälper dem lite på traven. Aniplant är den enda lagliga djurrättsorganisationen på Kuba och drivs helt med hjälp av donationer. Aniplant startades på Kuba redan på 80-talet och i över 30 år har Nora García Perez jobbat för att ge djuren ett drägligare liv på Kuba. Med de medel de har genomför de tusentals steriliseringingrepp varje år för att försöka hålla antalet i schack.
Aniplant jobbar även hårt för att göra processen humanare för the gatuhundar som infångas och avlivas. Idag fångas hundarna under grymma förhållanden där de med våld hämtas upp på gatan och låses in under en veckas tid utan mat och vatten. De hundar som inte blir hämtade avlivas genom att gift läggs i maten. Den här resans Reseprocent går till Aniplant.
Såklart är inte alla hundar välmående på Kuba och självklart gillar inte alla hundarna men jag upplever ändå en otroligt skillnad mot många andra länder jag besökt. Och kanske är så enkelt att kubanerna bemöter sina hundar på samma vis som de tar hand om oss turister, med ett stor leende och varmt hjärta!
Må gott och lev väl! // Tinka
Mer om upplägget av vår resa på Kuba kan du läsa här.
Andra som har skrivit om hundar & katter utomlands är:
Maria på Marias Memoarer
Maria på Agonmom
Sofia på Fantasiresor
Kattis på Stellaefoto
Lämna ett svar