En lätt decimerad fotoklubb tar sig till Rio Tinto i vackra Andalusien. Från vår del av världen är det bara en 2-3 timmars bilfärd bort. Upp, in i landet. Här möts vi av läckra landskap och sjuk sommarvärme. Av klarblå himmel, betande kor och ett hav av blommor. Och så en flod, den vi kommit för att föreviga ur alla upptänkliga vinklar och vrår, Rio Tinto – den röda floden.
Minas de Riotinta och flodens röda färg
Gruvorna vid Rio Tinto är en historiskt betydande plats i Andalusien känd för sina tillgångar av framförallt koppar men även silver & guld. Gruvdrift har förekommit här sedan antiken men det var när engelsmännen på 1800-talet köpte gruvan av den då konkursmässiga spanska staten, det blev gruvdrift i större skala. En kul anekdot är att det var engelsmännen här vid gruvan som tog fotbollen till Spanien. Så snacka om historisk betydelse!
Flodens karaktäristiska röda färg kommer från de höga halter av järnoxider som sipprat ut från gruvorna under tusentals år.
Börjar så sakta ta mig an Rio Tinto
Själv har jag knappt fotat på hela våren så det tar ett tag att få koll igen. Koll och komma in i bubblan. En bubbla där omgivningarna förvandlas till bilder. Efter att ha hänförts av de omkringliggande kullarna närmar jag mig vattnet. Det stora landskapet. Och det mindre. Texturer och detaljer. Så mycket rött vatten finns inte här men flodbädden skiftar i orange.
Vi bor på mysiga Finca Los Caleros
Utslängt i mitten av ingenting ligger Finca Los Caleros, ett enkelt, mysigt B&B. Omgivningarna är supervackra med massor av blommor och korkekar. En stor del av charmen kommer från alla djur som spatserar runt i det fria på ägorna. Hade det inte varit för de extremt dåliga sängarna så hade stället fått 10/10. Nu blir det lite avdrag för dessa men ändå, ack så mysigt!
Cañón del Rio Tinto
Dag två tar vi oss inte långt från vår finca, till Cañón del Rio Tinto. Och hjälp vad vackert! Det är en bit från där vi parkerar ner i dalen, kanske en 500 meter men rätt brant och stenigt. Men med normalfysik så går det bra att komma ner. Du möts av en bro där det står att man inte får gå över samtidigt som en vandringsled är utmärkt däröver…
Här hittar vi en hel del av det röda vatten vi inte lyckades hitta igår. Men det har regnat mycket de senaste veckorna så vi gissar att det inte är så rött som det brukar vara. Den omkringliggande stenstranden lyser i orange efter alla tusentals år den utsatts av metallerna i vattnet. Här fotas det texturer och rinnande vatten. Experimenteras med filter och långa slutartider.
Mitt stativ och jag är som vanligt inte på god fot med varandra så mina långa slutartidsbilder är helt enkelt tagna med mobilen. Lite fusk kanske eller bara smart 😉
Två fantastiskt roliga och trevliga dagar går fort. Hemma igen och nu återstår ytterligare gallring och redigering av dagarnas alla bilder.
Omslagsbilden på mig in action: Anna Strand
Må gott och lev väl!
Vill du följa bloggen kan du göra det här,
via mail, FB eller Insta:
Lämna ett svar