Att morgonen är kylig känns på min nästipp som sticker upp över täckkanten och som jag dessutom gissar lyser röd. När mina tår glider ut under täcket ner mot stengolvet är jag glad att mina tofflor är med. Det är en tidig januarimorgon i Penha Garcia, sista dagen av vår korta roadtrip i centrala Portugal och dags att åter styra bilen söderut. Men först ska vi göra en liten omväg på ca 2 timmar för att besöka Piódão, den sista av byarna på vår önskelista denna roadtrip.
Piódão kräver alltid en omväg för även om vi nu befinner oss i de mest centrala delarna av Portugal så ligger Piódão avlägset. Så avlägset att byn inte fick en bilväg förrän på 70-talet. Innan dess var det åsnerygg eller apostlahästar som krävdes för att ta sig dit.
På snirkliga vägar mot Piódão
Vi lämna Penha Garcia bakom oss och tar oss fram på små snirkliga vägar. Först genom bördig dal där vägen är kantad av fruktträd och betesdjur. Sedan genom karg barrskog. Högt där uppe ligger Sierra Estrella, bergen där man, tro det eller ej, faktiskt kan åka skidor. Men dit ska vi inte idag.
Men definitivt en annan gång. Vi kommer till ett vägskäl där vi ska lämna en väg med tresiffrigt namn för en med fyrsiffrigt. Ett säkert tecken på att det är en liten väg som ligger framför oss. Men där står en man och stoppar oss och bakom honom, upp från den lilla, lilla vägen med det fyrsiffriga namnet kommer den ena motorcykeln efter den andra. Och det tar aldrig slut. Känns det som, för det gör det så klart. Men över hundra motorcyklar passerar oss innan vi sakta kan svänga ner och åka den sista biten mot Piódão. Och vilken vacker väg! Men jösses vad glada vi är att alla dessa motorcyklar hann passera och vi slapp möta dem på denna väg som definitiv varken är rak eller bred.
Lilla vackra Piódão
Så ser vi den, dagens mål & by – Piódão. Beläget hänförande vackert i Serra de Açor där byn klättrar längs bergkanten med utsikt över terrasserade bergssluttningar. Och i motsatts till de i Portugal mestadels vita husen är husen här gjorda med schist, som om jag förstår det rätt, är en form av skiffer. En stensort som finns i överflöd i dessa berg och det är säkert därför byn smälter in så fantastiskt bra i det omgivande landskapet. Väggar, tak och de trånga gränderna, överallt denna vackra sten som skiftar i svart, grått & rost. Fönster och dörrar lyser i klaraste blått. Det sägs att den blåa färgen beror på att det var den enda färg som fanns i byns affär och det låter väl logiskt kan man tycka.
Vi möts av ett litet torg med ett par restauranger, souvenirbutiker och såklart en kyrka. Kyrkan kontrasterar bjärt mot resten av byn där den stoltserar lysande vit med runda torn i bästa Disney-stil. Vi intar lunch i solen och strosar runt i gränderna, kanske är vi där ett par timmar. Det är allt som behövs byn är inte stor, jag läser att här bor 36 människor, ja du läste rätt, 36 st.
Piódão – en av de 12 Aldeias Históricas
Piódão är en av de 12 Aldeias Históricas, byar i centrala Portugal man från centralt håll bestämt sig för att ta lite extra väl hand om och bevara till framtida generationer. Men till skillnad från de andra byarna har Piódão inte haft någon betydelsefull roll i Portugals historia överhuvudtaget. Tvärt om vet man i princip ingenting om Piódão’s historia. Man tror att invånarna tvingades flytta hit från ett angränsande område när ett kloster skulle uppföras på den platsen. Och att det antagligen pga sitt avskilda läge förr var ett tillhåll för dem som ville undgå lagens långa arm.
Men litet eller historielöst spelar absolut ingen roll, Piódão är definitivt värt ett besök eller två. Jag skulle gärna komma tillbaka, för att vandra i de vackra omgivningarna och för att få se Piódão i skymningen. Det måste vara helt magiskt vacker när mörkret lägger sig och ljusen tänds. Så många ljus som nu tänds med 36 invånare.
Så har ännu en av våra upptäcktsfärder i Portugal kommit till en ände och jag längtar redan efter nästa.
Må gott och lev väl // Tinka
Mer från vår roadtrip i centrala Portugal:
[show-map id=’16’ overlay=’15’]
Lämna ett svar