Pudelprinsen & Kattkungen

Det är en dag i april det där året när viruset kom. Viruset med samma namn som en öl som ger vibbar om ljumma sommarkvällar, porlande skratt och gemenskap. Fast är allt annat än. Här i Portugal är det undantagstillstånd och utegångsförbud. Men kortare promenader  får vi ta. Och en kortprommis är jag ute på. En väldigt kort promenad till ödehuset som ligger just runt kröken på vägen med hål stora som kratrar på månen.

Sådana har vi många av här i Portugal, ödehus alltså, i många skepnader. Små, gigantiska, på gågatan eller ensligt på landet, en gång bebott eller aldrig ens färdigställt. Det här är ett av de aldrig ens färdigställda. Där väggarna fortfarande består av murblock som aldrig  blev putsade. Men ett tak har det haft en gång men det är nu ett minne blott. En rosbuske hann de plantera innan huset övergavs eller kanske är den naturens förtjänst? Och rosor vill jag plocka. För när världen mörknar ökar lusten för vackra ting i min egna lilla värld.

När jag står där med sekatören i högsta hugg prasslar det i det höga vassa gräset och fram kommer en spenslig, lejonfärgad katt. Skrikandes. Mager som en krake. Söt som socker. 

– Är du hungrig frågar jag, mjau säger katten.

– Följ med mig hem så får du dig ett skrovmål säger jag, mjau säger katten.

Och så går vi längs vägen tillbaka mot huset. Jag med blommor i hand och katten med stolt svajande svans men fortfarande skrikande.

Någon katt vill vi inte ha. Även om tanken fanns när vi flyttade hit så försvann den snabbt när grannarnas katter pinkade revir i min sköna poolsäng. Men vem är jag att neka en hungrig kattkrake ett mål mat?

Sköna maj

Det bli maj och Kattkungen är kvar. Till Prinspudelns förtret. Prinspudeln gör sitt bästa för att bli av med Kattkungen. Jagar honom så fort han får en möjlighet. Till och med nafsar honom i den vajande ack så lockande svansen. Kattkungen gör sig än mer hemmastadd. Flyttar in i vår trädgård. Börjar bli lite rund om magen. Hjälp tänker jag, tänk om hen är med ungar. Dessutom har Kattkungen en märkning i örat. Någon kanske saknar den? Sagt och gjort packar jag in katten i väska, återigen skrikandes och vi kör till veterinären. 

– Behåll den ni, säger veterinären, det där är ingen märkning vi känner igen. Och hen är en han så några ungar behöver du inte oro dig över. Ska vi chippa honom? 

– Javisst säger jag. 

Det behöver ju inte innebära att jag har en kattkung bara att jag tar ansvar om något händer. För vem är jag att neka en kattkung en sängplats i vår trädgård?

Sommaren vi aldrig glömmer

Sommaren den konstigaste kommer. Sommaren när allt ställs in och ingen reser. Inte ens katten förflyttar sig från tomten utan hittar den ena platsen efter den andra som ligger så att Pudelprinsen inte når men där han ändå kan vara med. På altantaket, matbordet, barskåpet och takterassen. Alltid i solen. Kattkungens platser. I Kattkungens trädgård. För vem är jag att neka en kattkung en plats i solen?

September

September kommer. Vi läser om vår kattkung på FB. Han ser tydligen om sitt hus. Är i andra trädgårdar på andra gator och äter. Det förklarar att han mer och mer börjar se ut som katten Gustav istället för en smidig lejonkatt. 

– Ska vi säga något säger jag. Men personen som frågar verkar vilja ta hand om Kattkungen. Erbjuda den ett hem på riktigt där han även får bo inne. Något som inte kommer ske här, det kommer jag och Pudelprinsen att se till. För någon katt inne vill vi då rakt inte ha. Så vi säger inget för vilka är vi att förneka katten ett riktigt hem? Var Kattkungen ska bo får han helt enkelt själv bestämma.

Oktober

Jag har varit i Sverige några veckor och kommer hem. Viruset har hållit sig på mattan en period. Viruset med namnet en nu inte längre förknippar med ljumma sommarkvällar, porlande skratt och gemenskap utan med andningsbesvär & död. På mattan håller sig också Kattkungen och Pudelprinsen. På samma matta. Tillsammans. Kanske inte som vänner men Pudelprinsen kan plötslig åtminstone stå ut med Kattkungen.

För det mesta iallafall för ibland får han nog och talar om vem som bestämmer. Eller åtminstone vem Pudelprinsen tror bestämmer. Kattkungen hoppar lojt undan och är snart tillbaka på sin plats nära. Tänk det trodde vi aldrig skulle hända, att Pudelprins och kattkung skulle kunna vara på samma kvadratmeter.

November med mörka moln i horisonten

Med november kommer inte bara viruset tillbaka med full kraft utan även kyligare väder. Och innanför altandörren ligger hängmattan slängd i väntan på soliga timmar. Och där i den mjuka högen med flera lager randig, inbjudande textil hittar vi Kattkungen. I de få solstrimmor som finns. Till och med Pudelprinsen verkar tycka det är ok så länge Kattkungen inte närmar sig Pudelprinsens matskål. Inne ska kattkungen inte vara men vilka är vi att förneka honom en stunds värme? 

Ett december med väder

Kallaste december i mannaminne kan jag förstås inte säga. Min historia i landet är alltför kort, blott 3 vintrar. Men så här kallt har vi inte varit i närheten av att ha tidigare. Dessutom regn, blåst och åska. Något vår kattkung absolut inte tycker om. Så en natt när regnet öser ner och åskan dundrar som jag aldrig hört förr, tittar vi på varandra och undrar, vilka är vi att neka Kattkungen en skyddad vrå bort från regn och åska? Visst kan han väl sova på vår soffa. Bara för en natt eller två? Det behöver ju inte betyda att Kattkungen flyttar in. 

Må gott och lev väl och glöm inte att följa På vift på FB,! // Tinka