Undantagstillstånd. Från alldeles normal vardag till detta, snabbare än en kan säga flaska. Åtminstone känns det så. Undantagstillstånd – något jag faktiskt inte trodde jag någonsin skulle uppleva. En är definitivt bortskämd som svensk med en fred som varat i över 200 år och där vi är lyckligt förskonade från naturkatastrofer. Undantagstillstånd är helt enkelt något som bara inträffar någon annanstans och berör någon annan. Tills nu.
Men vi hade på känn att det var på väg, livet var redan satt på paus. Här i Luz-Lagos hade saker och ting börjat stänga ner, skolor stängt och restaurangerna fått restriktioner. Så i onsdags eftermiddag, när Portugals president Marcelo Rebelo de Sousa utlyste undantagstillstånd kom det inte som någon överraskning. Fram till 2 april gäller det men med möjlighet till förlängning. Riktigt vad det skulle innebära fick vi inte reda på förrän dagen efter.
En vecka av förberedelser
Eftersom vi trodde att striktare regler och levnadsbegränsningar var på väg passade vi på att göra ett par härlig utflykter i veckan. Dels till den där stranden med stort S som så ofta förekommer i mina bilder, Cordoama. För att tanka själen och njuta av dessa, i mitt tycke, världens vackraste stränder. För när det är lågvatten växer Cordoama ihop med två närliggande stränder och blir, om möjligt, ännu vackrare. Dels tog vi oss till en annan favorit, Ingrina. För att andas ännu mer havsluft och för att både vi och Tintin skulle få röra våra lurviga ordentligt.
Sedan har vi handlar mat så vi inte behöver åka stup i kvarten, varit på bygghandeln, färgaffären & trädgårdsbutiken. Nu behöver vi egentligen inte lämna huset på ett bra tag:)
Undantagstillstånd – Begränsad rörelsefrihet
Det var en hel räcka regler som kom under torsdagen. För oss som redan lever ett liv lite i en bubbla påverkas vi inte av undantagstillståndet alls lika mycket som för många andra. I alla fall inte i vår lilla vardag. Den största skillnaden för oss är att en inte får befinna sig ute på vägarna om en inte har ett nödvändigt ärende. Eller umgås i grupp. Dvs inga portugislektioner, vandringar eller trevliga restaurangbesök.
Men vi får fortfarande åka och handla både mat och andra förnödenheter. Vi får ta Tintin på kortare promenader och även ta bilen en kort sträcka för att möjliggöra fysisk aktivitet. Vår bedömning är att vi får köra ner till havet ca 1 km härifrån och promenera med Tintin, så länge vi inte är fler än två. Så med andra ord, det går verkligen ingen nöd på oss!
Och tänk så mycket en får gjort!
När livet ställs på ände får en försöka ta en dag i taget och se det positiva i det lilla. Som allt en får gjort här hemma. Här har vi redan fått dörrlisten i köket målad – den som skulle ha målats förra sommaren, huset är storstädat, plastlocken som lyst som vita fullmånar på våra blå väggar är nu ljuvligt blå, häcken är klippt, likaså hunden…
Alla de där frågorna som snurrar i skallen är det ändå ingen som har svar på så jag kör lite stoppa huvudet i sanden taktik. Och så önskar jag att det här lilla #skitviruset drar dit pepparn växer.
Må gott och lev väl/Tinka
Lämna ett svar