Reseblogg Portugal

När det onormala blir det nya normala

Så har fem veckor av det där otänkbara, onormal undantagstillståndet gått. Portugal är inne på den andra förlängningen som löper fram till början av maj. Sakteliga har det onormala blivit det nya normala och jag kan bara förundras över hur otroligt snabb det går att anpassa sig. När det inte längre känns konstigt att vara hemma nästan hela dagarna, se gatorna i princip tomma, att nästan alla affärer är stängda och att många man möter på gatan använder munskydd.

Men att det känns normalt innebär inte att jag inte längtar efter det andra normala. Den här veckan skulle jag tex varit i Italien för att vandra den sista delen av Via Francigena vilket känns extremt surt att jag inte är. Jag längtar efter middagar fyllda med skratt i glada vänners lag, kaffe på välfyllda uteserveringar och pulsen på en internationell flygplats.

Allt det jag njuter av

Det låter lätt som plattityder men det finns också mycket jag njuter av i detta långsamma liv. Kanske njuter jag allra mest av att jag blir så mycket mer uppmärksam på de små sakerna, att alla sinnen blir så mycket mer mottagliga. Mitt leende sprider sig när jag hör tuppen gala när jag dricker morgonkaffet. Timjandoften som just nu fyller luften när vi tar våra hundpromenader vid havet. Koskällorna som bjällrar under eftermiddagarna när kossorna vallas runt byn. Förr brukade de få ta en tur på morgonen nu är det alltid på eftermiddagen. Kanske beror det på att bytt herde. Tidigare brukade det vara en krum farbror nu är det en tant i illrosa fleece och lila solhatt som vallar dem runt området. Och mötena som trots allt blir på promenaden, affären eller byggvaruhuset. Och så njuter jag av trädgården så klart.

Trädgårdslivet

Jösses vad det växer i rabatterna just nu. Både det som ska växa och det som inte ska. Jag är en rätt okunnig trädgårdsmästare så det går inte heller riktigt som jag tänkt. Jordgubbarna har drabbats av någon slags mögel, något skadedjur äter upp squashen, likaså de nyplanterade hibiskusens blommor och pepparmyntan håller på att ta över hela köksträdgården. Men det gör inte någonting för det ger mig sådan glädje att pyssla runt.

Och mycket funkar också. Tänk att det redan finns små druvor på vinstocken, rosorna blommar överdådigt och äntligen ser det ut som om lavendeln sätter fart. Nu är jag lite sugen på att komplettera trädgården med lite pallkragar för att göra växtbäddar med sallad och bönor inför sommaren. Vi får väl se hur det blir med den saken. Annars har jag köpt världens finaste hängmatta, en av de bästa investeringarna ever!

Vi har blivit med katt

Och nej det var varken önskat eller genomtänkt. När vi flyttade ner hit så hade jag bestämt att familjen skulle utökas med en katt men efter flera besök av grannens katter som lämnade dröser av katthår, och ännu värre saker, efter sig i vår sköna utesäng så ströks den idén snabbt. När jag häromveckan var ute och plockade blommar kom dock en skrikandes extremt mager katt mot mig. En katt som följde med hem och fick sig ett rejält skrovmål och sedan helt sonika bestämde sig för att flytta in i vår trädgård.

Att köra bort honom var verkligen inget alternativ så nu sover han i en liten koja på nätterna och förses med mat några gånger per dag. Jag kan lova att Tintin är extremt missnöjd med denna utveckling. Jag mottar gladeligen tips på hur vi kan få hunden att acceptera katten😃.Men katten, som vi döpt till Simba, är bedårande söt, svår att motstå och får stanna så länge han vill. 

Bloggen

Inte mindre än två gånger den senaste månaden har bloggen infekterats med skadlig kod. Dvs en robot lägger in en liten slinga på triljoner ställen som gör att ni som kommer hit skickas till allsköns obskyra sidor. Så oerhört frustrerande. Senaste gången blev det även fel på emailregistret vilket innebär att flera av er som tidigare fått mail om nya inlägg inte längre får det men det är bara attfylla i formuläret här bredvid (eller nedan om du läser på mobilen) så ska det förhoppningsvis funka igen.

Nu börjar de portugisiska myndigheterna prata om att försiktigt öppna upp samhället igen. Riktigt vad det kommer innebära vet vi inte än men att stränderna och vandringslederna öppnar känns inte orimligt. Kanske ett och annat café om social distansering kan upprätthållas. Och ett litet hopp om att vi ska kunna åka till Sverige för att pussa på barnen på försommaren har tänts. För att hoppas och drömma får vi alltid göra!

Må gott och lev väl/Tinka

Jag uppskattar alltid nya följare till På vift på FB eller Bloglovin! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller Instagram för resebilder..

guest
8 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
Annika i Spanien
maj 12, 2020 19:39

Hängmattan! Åh! Två födelsedagar har jag blivit lovad en underbar hängmatta, men det har inte kommit längre. Nu tänkte jag köpa den själv, men så kom viruset och vi fyller den lilla pation med andra saker, eftersom vi nog kommer att spendera mycket tid hemma även framöver. Växter, trädgårdsmöbler, barnpool och sandlåda (snart). Min hängmatta får helt enkelt inte plats längre. Men en dag så, då blir det min tur! Jag förstår att du njuter av din!

Ann-Louise Paulsson
april 23, 2020 18:18

Men åh vilken fin katt! Orangea katter är det finaste som finns och fint namn också.

Anna / boihusbil.se
april 23, 2020 08:35

Det var väl meningen att katten skulle flytta in hos er. Vi hoppas oxå gränserna öppnas upp , frågan är om vi är välkomna då Sveriges approach är annorlunda än resten av Eu. Men vi hoppas oxå.

P.O Bejsjö
P.O Bejsjö
april 23, 2020 08:34

Fint och intressant författat, härliga bilder!