Afrikansk massage kallas det lite skämtsamt, timmarna på skumpiga vägar i safaribilen. Det hade varit en lång dag som börjat på mysiga Gibbs farm. På farmen där jag bott tidigare hade jag av en tillfällighet tilldelats exakt samma rum som då. Rummet som för mig bar på en historia. Förra gången då dottern drabbades av magsjukan från helvetet (hon fick den inte på farmen utan från ett besök på ett lunchställe tidigare under dagen). Vi såg vår safari gå upp i rök tills hon av personalen fick en kopp te. Ett te som gjorde att hon 30 minuter senare satt och kvittrade i bilen. Än idag funderar vi på innehållet i denna gudomliga dryck.
Nu sitter vi i safaribilen både välmasserade och mörbultade. Sträckan mellan Ngorongorokratern och Serengeti är ganska lång och trist. Och skumpig. Timmar på gropiga vägar genom ett extremt platt och sönderbränt landskap.
Men sedan står han där, Lejonkungen. Lugn och ståtlig, stilla kikandes ut över sina ägor och hela bilen fylls med ny energi. Klagosången är som bortblåst. För att få möta denna skönhet i sitt riktiga habitat är en ren ynnest och lyckokänslan fyller varje por i kroppen. Han ruskar till, kikar lite förstrött på oss och fortsätter sedan sin stillsamma promenad över savannen.
Bilden är tagen med en Nikon 600, Nikkor 28-300, ISO640, 300mm, 1/160 sek. Bilden ovan är redigerad i Lightroom och PS. Redigeringar nedan; längst till vänster favoritfilter från Shutter Pulse, mittenbilden är obeskuret original och till höger redigering i Silver Efex från nik.
Trevlig helg! // Cathinka
Fler safaribilder hittar du här och ytterligare inlägg från Tanzania här. En fascinerande lejonhistoria om de fem musketörerna kan du läsa här. Och tips om hur du kan lägga upp din safari i Tanzania hittar du här.
Lämna ett svar