Bergtagna. Vi vill bli bergtagna. Få njuta av praktfulla vyer. Men även omslutas av rasslande löv i skog. Där näsborrarna fylls av doften av den fuktiga höstmyllan. Det är den största anledningen till att vi har valt nordvästra Spanien som mål för denna resa. För sådan är vi väl, vi människor, att vi vill ha det vi inte har. Och vi som är omringade av storslagna stränder och gassande sol vill nu ha berg & skog.
Vi har valt Pamplona som bas för att utforska Pyrenéerna. En gång tidigare har jag varit i dessa trakter och det var när vi passerade genom Andorra för några år sedan. Andorra tyckte jag väl lite sisådär om men Pyrenéerna imponerande och gav mersmak. Så nu är vi här. Vid foten av praktfulla berg.
Ochagavía – byn omringad av skog & berg
Vårt första stopp i Pyrenéerna blir Ochagavía, en otroligt gullig liten bergsby. Dit har vi vinglat på liten väg från Pamplona med de mest vackra utsikterna. Första delen av resan sammanföll med Camino de Santiago vilken har sin spanska startpunkt i Roncesvalles som vi passerade och det rådde full aktivitet längs leden. Här i Ochagavía tar vi en lätt lunch och bunkrar lite för vår eftermiddagsvandring. Målet för dagen är nämligen Iratiskogen. Denna skog som täcker både dalen Salazar och dalen Aezkoa och sedan sträcker sig in i Frankrike. Över 170 km2 gör den till en av Europas största skogar. Och här där vi ska vandra består den till stora delar av vacker bokskog.
Vi följer väg N2012 hela vägen till sitt slut och det är dagens absolut vackraste väg. Den vindlar sig upp till karg topp där hästarna betar fritt och utsikten är bedövande även om vi håller på att blåsa bort i den kyliga vinden.
På vandring i skog med rasslande löv och doft av mylla
Där vägen tar slut finns ett litet center. Man får betala en slant för parkeringen men får då även en karta över lederna. Vi väljer en slinga om 8 km som går till dammsjön en bit längre fram. Vandringen är just det vi längtat efter, vacker lövskog, fortfarande lite kvittrande fåglar kvar på denna breddgrad och det där lugnet bara en skog kan ge. Det är lite kuperat och den höga höjden känns. Vi hade nog förväntat oss mer storslagna vyer när vi kom till dammsjön men själva vandringen var exakt det vi ville ha.
Utflykt 2 – råa berg i Candanchú
Men vi ville ju även bli bergtagna. Bli omsluta av bergstoppar som sträcker sig mot himlavalvet. Få den där Sound of music känslan. Så vid nästa utflykt styr vi mot Jaca och sedan rakt upp mot franska gränsen. Nästan hela vägen upp kommer vi till Candanchú. En skidort som den här tiden på året är helt övergiven, inte en människa i sikte, ingenting öppet. En nästan overklig känsla. Men definitivt omgiven av de där höga bergen vi längtat efter. Vi får lov att äta lunch i byn före, i Canfranc, som definitiv är levande.
Det tar två timmar att köra hit från Pamplona så så mycket tid för att ge sig ut på vandring finns inte men definitiv att bli bergtagna! Vi njuter av berg och klingande bjällror från både får och häst innan vi åter styr kosan mot Pamplona. För att utforska de här delarna bättre bor du bäst i Jaca eller Canfranc.
Dammsjön i Yesa
På vägen mellan Pamplona & Jaca passerar vi ytterligare en dammsjö. Och här gör de senaste årens torka sig påtaglig. Trots sitt läge vid foten av denna enorma bergskedja ligger sjön nästintill uttorkad. En klart obehaglig syn om än fascinerande.
Så Pamplona ger oss inte bara en charmant stadsupplevelse utan visar sig även med sitt läge vara en bra utgångspunkt för att utforska Pyrenéerna närmare. Vi får otroligt trevliga dagar och är väldigt nöjda med våra utflykter. Vi har blivit både bergtagna och fått omge oss av härlig höstskog. Jag kommer gärna tillbaka för att vandra ännu mer i dessa storslagna omgivningar!
Må gott och lev väl // Tinka
Glöm nu inta att följa På vift på FB för löpande uppdateringar! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger (eller nedan om du läser på mobilen). Eller följ mig på Instagram för resebilder!
Lämna ett svar