När jag sitter och kikar på vägar hem från Algarvekusten slår det mig att Andorra nästan ligger på vägen. När en ändå ska köra 360 mil känns en omväg på 30 mil som nästgårds. Att det sedan är 30 mil på snirkliga bergsvägar är väl inget jag skänker en tanke på just i den stunden. För upptäckarlusten har väcks. Ett nytt land hägrar och även Europas högst belägna huvudstad, Andorra la Vella. Eller upptäckarlust, här kan en ju stanna upp en stund och filosofera om det är upptäckarlusten att se Andorra eller fåfängan att få bocka ytterligare ett land som är starkast. Fast vägen över Andorra får det bli vare sig det är pga upptäckarlust eller fåfänga.
Mot Andorra
Vi har tillbringat natten i Toledo, en charmig liten riddarstad princip mitt i Spanien. Vägen därifrån mot Andorra via Madrids ytterområde är rätt trist förutom några passager där landskapen tar sig en mer böljande form. Men när vi närmar oss Andorra tornar Pyrenéerna ståndaktigt upp sig. Höga kala dramatiska berg och pulsen höjs. Framför oss ligger en natt i bergen, i Andorra la Vella, på 1 013 meter över havet.
Andorra la Vella – Europas högst belägna huvudstad.
Men nej, redan när vi passerar gränsen känner jag att det här är inte min grej. Det är mycket trafik och taxfree-butikerna ligger på rad. Jag hade förträngt den lilla detaljen, att Andorra är ett av Europas små skatteparadis och därmed ett shoppingeldorado av rang. Hit åker spanjorerna och fransmännen för att handla. I horder.
Vi bor riktigt bra på 5 stjärniga Hotel Plaza, fördelen med att boka samma dag är de bra priserna. Ståndsmässigt som Pyrenéerna och med jaktmotiv över sängen. Mat är prio ett när incheckning är överstökad men här i Andorra la Vella duggar det inte tätt med uteserveringar. Det får bli McDonalds helt enkelt vilket inte är fy skam det heller emellanåt.
På upptäcksfärd mellan shoppinggallerierna
Med magen tillfredsställd är det dags att ge sig i kast med Andorra la Vellas sevärdheter. Det visar sig gå ganska fort. Casa de la Vall, La Nobbless de Temps, Puente de Paris & Centro Historico är snart avbockade och inget gör något större intryck. Kvällens höjdpunkt blir ett glas rosé på uteserveringen på Plaza de la Rotonda där vi sitter en stund och beskådar gatulivet.
Vidare färd norrut
Så lämnar vi Andorra la Vella bakom oss utan den tänkta vandringen. För att omgivningarna helt enkelt inte känns tillräckligt inspirerande. På vindlande vägar går färden vidare hemåt. Kanske hade jag varit lite mer positivt inställd till Andorra om övernattning istället skett i någon av de skidorter som passeras i bergen. Där naturen kommer närmare men trafiken fortfarande är tät. Fast då hade jag missat Andorra la Vella, för hur det än är så är det riktigt roligt att ha varit där!
För löpande uppdateringar, glöm inte att följa På vift på FB
Må gott och lev väl! // Cathinka
Lämna ett svar