nordvästra Spanien, Cavadonga

Roadtrip i nordvästra Spanien – Bland höga berg och djupa dalar

Äntligen kom dagen när en kan ge sig iväg ut och upptäcka världen igen. När pandemin långt ifrån är över men där Europa ändå har börjat öppna upp igen. Vi styr mot nordvästra Spanien och Picos de Europa. För, för oss som har förmånen att bo på en plats med andlöst vackra stränder och torra somrar lockar nu höga berg och prunkande grönska.

Första dagens mål är enbart att ta oss så långt som möjligt norrut och efter att ha tuffat på ganska bra så passerar vi spanska gränsen och når Ribadavia. Längst ner i inlägget hittar du en karta så du ser hur vi kört och där du hittar alla platser vi stannat vid.

nordvästra Spanien Ribadavia
nordvästra Spanien Ribadavia
nordvästra Spanien Ribadavia

Även vår sista resa innan pandemin var en roadtrip i Spanien, i Andalusien. Om den kan du läsa mer här.

Längs Canyon de Sil

Att vi är lite ringrostiga resenärer märks när vi kommer på att vi glömt att tanka innan vi lämnat tätbebyggt område. Där när vi snirklar oss fram längs små, smala bergsvägar är det så dags att komma på det. Tack och lov för gps.er och google maps. Hur gjorde en ens innan? Man kanske helt enkelt inte glömde att tanka:)

Planen för dagen är att snirkla oss fram längs floden Sil, besöka ett kloster, titta på utsikter och upptäcka en övergiven gruva. När vi sitter och avnjuter en god, sen lunch får vi se oss besegrade av de smala vägarna. Vi har inte ens kommit hälften av sträcka vi tänkt oss så kloster och utsikter sätter vi check på, gruvan får vi helt enkelt ta en annan gång.

nordvästra Spanien, Cañón de Sil
nordvästra Spanien, Cañón de Sil

nordvästra Spanien, Monastery of Santo Estevo de Ribas de Sil
Monastery of Santo Estevo de Ribas de Sil
nordvästra Spanien, Cañón de Sil
Perfekt plats för en sen lunch. Gott var det också.

Ribadeo & Playa de las Catedrales

Natten tillbringar vi i Ribadeo och visst är det konstigt det där att vissa ställen bara gillar en. Det går inte att sätta fingret på vad det är, det är bara en känsla och Ribadeo är en sådan plats. Några gågator, massor av vackra fasader, lagom folkliv och ett urval av restauranger. En perfekt avslutning på dagen helt enkelt.

Anledningen att vi hamnar här överhuvudtaget är att jag vill till Playa de las Catedrales. Googla namnet så kommer du förstå varför. Galet vackra bilder dyker upp. Vackra bilder utan dröser av turister. För det är några saker jag lyckats förtränga under pandemin och en av dem är hur galet mycket människor det kan vara vid vackra platser. Jag är en urusel turist som skyr platser med för mycket folk särskilt om det rör sig om naturupplevelser. Här är det nära att jag vänder även den här gången när vi upptäcker att en måste boka plats för att få komma ner på stranden. Men jag tar mig i kragen och registrerar mig, jag är ju liksom ändå där. (Här är länken till registreringen om du vill besöka). Det är grymt vackert men alla människor förtar upplevelsen. Jag får helt enkelt åka tillbaka en tidig morgon i januari.

nordvästra Spanien, Ribadeo
Så många vackra fasader i Ribadeo.

nordvästra Spanien, Ribadeo
Mannen på bänken.
nordvästra Spanien, Ribadeo
En man och hans hund.
nordvästra Spanien, Playa de las Catedrales
Tänk om det bara hade varit jag och kameran:)

nordvästra Spanien, Playa de las Catedrales
nordvästra Spanien, Playa de las Catedrales
En sekund var det tomt framför kameran.
Ensam var jag som sagt var inte…

Cangas de Onis & Covadonga

I Cangas de Onis hamnar vi för att det är en bra utgångspunkt när en vill upptäcka Picos de Europa och Covadonga. Men det blir nästan inget Covadonga för när vi kommer till platsen där katedralen ligger är det fullständigt kaos med bilar överallt. Det är klart att vi borde fattat bättre när vi passerar flera stora parkeringar på vägen upp. Jag får dessutom upp ett svagt litet minne av att jag läst någonstans för att komma upptill Covadongasjöarna så bussas du upp för vägen klarar inte av all trafik.

Men återigen tar vi oss i kragen och kör tillbaka ner till en ledig parkeringsplats och väntar snällt på bussen som ska ta oss till slutet av vägen. När vi väl åker längs den lilla vägen upp så är vi rätt tacksamma att vi inte kör själva. Vägen är smal & bussarna många. Det är inte många ställen som klarar av att en möts.

Men vi välkomnas av vyer tagna ur Sound of music så allt kaos rinner snart av oss och vi njuter av en dag bland bergen. Kön till bussen som ska ta oss ner igen är en helt annan historia…

nordvästra Spanien, Covadonga
Berg!
nordvästra Spanien, Covadonga
En bättre lunchplats.
nordvästra Spanien, Covadonga
Bland molnen.
nordvästra Spanien, Covadonga
Många kossor betar på berget.
Stilstudie i kofotografering.
Gammal sjöbotten som nu är skönt grön.
nordvästra Spanien, Covadonga
Inte en liten kö till bussen som ska ta oss tillbaka till parkeringen.

Picos de Europa – när nordvästra Spanien är som absolut bäst

Hela anledningen till att vi egentligen befinner oss här upp i Spaniens nordvästra hörn är att vi har hittat en biltur runt Picos de Europa som lockar oss. Vi längtar efter höga karga berg och andlösa vyer. Jag vill lova att vi inte blir besvikna. På vägar som är betydligt bättre än vad vi vågat hoppas på tuffar vi sakta fram på snirkliga vägar. Vi åker upp och ner och så upp igen. Bergen är imponerande. Picos de Europa är en bergskedja som ligger i gränslandet mellan de spanska reigionerna Asturien, Kantabrien och Léon. Högsta toppen, Pena Santa är över 2 600 m.ö.h. Tydligen ska det finnas både björn & varg i dessa berg.

Fuente Dé

Linbanor tillhör inte något av mina favoritfärdmedel men ibland är det bara att bita ihop, för upp på toppen vill jag. Och jag vill lova att det inte är något jag ångrar. Landskapet däruppe känns som månen och utsikten är magnifik. Vi har kommit hit sent på eftermiddagen så nästan alla människor har hunnit ta sig därifrån så vi har nästan höjden för oss själva. Nästan lite spöklikt känns det men vi har gott sällskap av får & getter som betar. Häruppe befinner vi oss på 1 800 m.ö.h.

nordvästra Spanien, picos de Europa, Fuente de
Linbana för att komma ännu högre upp, till 1 800 möh. Gillar inte linbanor men det var värt det!
nordvästra Spanien, picos de Europa, Fuente de

nordvästra Spanien, picos de Europa, Fuente de
nordvästra Spanien, picos de Europa, Fuente de
nordvästra Spanien, picos de Europa, Fuente de
The invisible man.

Santillana de Mar

Vi har ett sista stopp på vår resa och det är den gulliga lilla byn Santillana de Mar. Vackra stenhus avlöser varandra och balkongerna riktigt dignar under tyngden av alla blommor. I vart och varannat gathörn säljs lokala specialiteter och restaurangerna avlöser varandra. Visst är det lite av en turistfälla men vi som vandrar runt en tidig morgon njuter av allt det charmiga.

Santillanas namn till trots så ligger det inte vid havet så vi tar bilen ner till havet för att äta lite lunch. Vi hamnar vid Playa de los Locos som definitivt inte vinner några skönhetspoäng. Ett riktigt trött ställe men lunch och röra på benen lite får vi.

nordvästra Spanien, Santillana de Mar
nordvästra Spanien, Santillana de Mar
nordvästra Spanien, Santillana de Mar

nordvästra Spanien, Santillana de Mar, Playa de la Concha
nordvästra Spanien, Santillana de Mar, Playa de la Concha
nordvästra Spanien, Santillana de Mar, Playa de la Concha

En blandad kompott med boenden

Något hotell bokar vi längs vägen, något blir bara i brist på annat och några är lagda lite mer omsorg på, helt enkelt en ganska blandad kompott boenden. Totalt 5 olika hotell blir det på 7 dygn. I bergen är det mycket alpkänsla med balkonger fylla av prunkande pelargoner, inte allt för sköna sängar och frukost i form av rostat bröd, lite enklare pålägg och lite frukt. Två av hotellen är riktigt bra och kan varmt rekommenderas.

Det första är Hotel Boutique Loriente i Ribadero. Litet personligt med stilfulla rum. Bästa lakanen & handdukarna ever tror jag och en riktigt bra frukost. Under coronatider får du fylla i ett papper kvällen på vad du önskar på morgonen men i vanliga fall har de frukostbuffé.

Rekommenderar gärna även Hotel Cuevas i Santillana de Mar. Det här stället drivs av riktiga proffs. Inte något lämnas åt slumpen. Godispåse på sängen vid ankomst, en liten bag med vatten och kaka att ha i bilen vid avfärd och tårta till frukost på min födelsedag är bara några av alla små detaljer. Charmig bar iform av en folkabuss i trädgården. T.o.m garaget är snyggt! Det enda som drar ner något är att det är trafikstört vid poolen eller om du har öppna fönster.

Så här la vi upp vår roadtrip i nordvästra Spanien

Dag 1: Bilfärd genom Portugal, övernattning i Ribadavia
Dag 2: Canyon de Sil och vidare till Ribadeo där vi övernattade.
Dag 3: Playa de las Catedrales och vidare till Cangas de Onis.
Dag 4: Covadonga, övernattning i Cangas.
Dag 5: Bildfärd längs södra sidan av Picos de Europa, linbana till toppen i Fuente Dé. Övernattning i Espinama.
Dag 6: Vandring runt Espinama och vidare till Santillana de Mar.
Dag 7: Upptäcka Santillana med omgivningar.
Dag 8: Hemfärd.

Några tips: Vi åkte första vecka i september. Det är lite tidigt. Dels har spanjorerna uppenbarligen fortfarande semester då så det är mycket folk. Det är dessutom fortfarande väldigt varmt, vi hade över 30 grader vid flera tillfällen och väldigt fuktigt. Att åka framemot månadsskiftet september/oktober tror jag är att föredra. Kanske får en då även uppleva skogar i höstens alla färger. Det är väldigt mycket lövskog häruppe.

Efter vi bokat resan hittade jag en vandring som jag tror är en riktig höjdare, Ruta del Cares. Den kräver en heldag så gillar du att vandra lägg in ytterligare en dag för att gå där.

Med våra sinnen fulltankade av grönska i alla nyanser av grönt och helt bergtagna längtar vi nu hem igen. Så med plattan i botten eller ja snarare med farthållaren inställd, styr vi åter söderut. Tänk vad härligt att äntligen ha möjligheten att röra på sig igen!

Må gott och lev väl // Tinka

Glöm nu inta att följa På vift på FB eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller följ mig på Instagram för resebilder!

guest
2 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
Åsa
september 15, 2021 11:13

Fantastiska bilder – så inspirerande! (Utom det där med att trängas med andra!)