Plötslig så händer det. Visst är det konstigt, en säger typ hundra gånger; Det här vill jag göra men så blir det liksom inte av. Så har det varit med vår vandring på Foia, Algarves högsta topp. Med sina 900 meter över havet reser sig Foia vackert i bakgrunden och du ser henne ofta. Vid några tillfällen har vi varit däruppe för att njuta av utsikten som är en sjujäkla utsikt en klar dag där du ser Europas sydvästra hörn sträcka ut sig i havet. Och däruppe finns flera vandringsleder vi sagt att vi vill gå. Någongång. Men det har liksom inte blivit av. Förrän nu.
Vi behöver inte gå många hundra meter innan vi inser att det här kommer bli en av våra favoritvandringar. Utsikten över bergen och Aljezur är vacker, riktigt vacker. Jag vet inte hur många gånger jag hör någon av oss säga – Tänk att gå här i vår när det är grönt och alla blommar blommar!
Nu befinner vi oss som sagt på en bergstopp så vandringen innebär att först ta sig ner för berget och sedan ta sig upp igen. Den som föredrar att vandra i platt terräng göra sig icke besvär. Men stigen är för det mesta tämligen välröjd/gådd och en stor del av leden vi går går längs grusväg så underlaget är bra.
Vi går genom övergivna odlingsterasser, förbi hus med skällande hundar, nästan genom en liten skog. Vi fortsätter genom kohagen när kossorna kikar misstänksamt och vi kikar lika misstänksamt tillbaka. Vi tar en lite omväg runt några kossor som står mitt på vägen och idisslar lugnt. Vi passerar gårdar i ruiner och funderar på hur konstigt det är att förr när inte många transportmedel stod till buds så kunde en bo så här ödsligt men idag när du lätt tar dig till närmaste stad vill ingen bo här längre. Konstigt eller hur?
Vi är åter där vi började. Och ja det är en lååång uppförsbacke till toppen men den känns ändå helt okey. Och även om den allra sista biten inte är riktigt lika vacker som den övriga leden är det här en väldigt trevlig vandring
En gullig by – Monchique
För att komma upp till Foia från Algarvekusten så måste du passera genom den lilla byn Monchique. Och den är värd ett stopp. Ta en kaffe på det lilla torget där trädens lövverk skuggar skönt. Gå en sväng längs de trånga gatorna. Monchique är en liten traditionell by med låga vita hus med färgglada fönsterfoder eller kaklade fasader. I mer eller mindre bra skick. Här finns söta souvenirbutiker och gott om gubbar i hängslen & keps och tanter i städrock.
Och glöm inte att äta
Om en nu både ska vandra och besöka Monchique så måste en definitivt även ge magen sitt och här uppe i de något svalare bergen finns gott om bra restauranger. Vi har främst ätit på Luar da Foija som ligger längs väggen mellan Monchique och toppen. Här serverar de helstekt spädgris på söndagarna och du äter med hela Algarvekusten framför dina ögon. Att äta kött ute här har vi funnit lite vanskligt men på Luar serveras riktigt bra kött. Längre upp längs samma väg ligger Jardim das Oliveiras. Här har vi ännu inte varit själva men fått rekommenderat. Ett annat ställe vi blivit rekommenderade om en vill äta inne i Monchique är Casa Vintage Tapas & Wine.
Så det var ännu en dag med vandring på Algarves högsta topp. Flera andra algarvevandringar hittar du här eller via kartan nedan.
Må gott och lev väl och glöm inte att följa På Vift på FB //Cathinka
Vandringsfakta:
Start: Toppen av Fóia, nås med bil
Längd: 8 km, rundvandring. Vi följde leden Pedestre da Cascatas PR5 men kortade den och gick mot toppen vid äventyrsparken. Grön led.
Höjdmeter: Lägsta punkt 645 meter, högsta punkt 882 meter
Svårighets/jobbighetsgrad: 6 (av 10)
Tid: Drygt 2 tim beroende på antalet pauser
Tänk på: Det finns ingenting depå längs vägen så ta med vatten och något att knapra på. Eftersom det ska finnas vattenfall längs leden så kan det vara bra att ha badkläder med.
Lämna ett svar