¨10 Aug 2016. Tragedy…. However, the three males encountered a new and previously unknown cattle post of semi-nomadic pastoralists. The lions killed a donkey and the people (previously from Omiriu and then Ondudupi) retaliated by poisoning the lions. The carcasses and the satellite collars of the lions were then burnt¨
Ovan rader markerar slutet på första kapitel av min kärlekshistoria med de fem unga lejonhanarna, de fem musketörerna, i den otillgängliga öknen i Namibia.
För människorna i projektet Desert Lion Conservation måste det vara en obeskrivlig sorg och oerhört bakslag.
Och för Xpl-93 eller Tullamore som han också kallas, den enda överlevande av de 5 lejonen, innebär det att livet fortsätter på en ny ännu mer otillgänglig plats men utan tryggheten av sina bröders sällskap.
Desert Lion Conservation
För ca ett år sedan när jag surfade runt för att hitta information inför min stundande Namibiaresa så stötte jag på en trailer från “Vanishing Kings – Desert Lions”.
Helt hänförd över det lilla jag sett gav jag mig ut på jakt efter filmen och hamnade på FB-sidan Desert Lion och fick kontakt med Heiko. Då var filmen bara tillåten att säljas i Namibia, så vi kom överens om att vi skulle höras igen närmare mitt besök i landet. Jag började dock följa FB-sidan som näst intill dagligen har rapporterat om lejonens liv och blev oerhört fascinerat över dessa magnifika djur och människorna i projektets otroliga engagemang.
Filmen Vanishing Kings följer en lejoninna, hennes två döttrar och de 5 unga lejonhanarna, de fem musketörerna och Dr Philip Stander. Dr Stander är mannen bakom Desert Lion Conservation som har ägnat 25 år åt att följa de namibiska ökenlejonen för att förstå och för att skydda. Hemsida och FBsida uppdateras löpande med information och anekdoter ur lejonens liv.
De senaste månaderna har man haft akuta problem med konflikter mellan människor som flyttat in i området och lejonen. Redan i juni sköts Xpl-89, Harry, till döds och sedan dess har en omfattande aktivitet förekommit för att förhindra att lejonen kommer för nära bosättningen.
Med hjälp av lejoninnas lockrop
Musketörerna har satellithalsband på sig så att man ska kunna följa dem. På så sätt kan man när de börjar närma sig bosättningarna larma och man försöker med allsköns oljud i form av smällare och ljus, jaga bort lejonen för att skydda boskapen.
I juli månad fick vi emellertid följa ett spännande projekt. En ljus fullmånenatt fick man lejonen att vandra 4 mil för att skapa ett tryggt avstånd mellan människa och djur.
Genom att med jämna mellanrum spela upp ljudet från en lejoninna som ropade på sina ungar lockades musketörerna steg för steg tillbaka mot området kring Hoanib, som är forskningscentrat. Hela natten vandrade Musketörerna innan de uttröttade nådde målet.
Tyvärr drog de sig sedan åter tillbaka mot bosättningarna vilket kom att bli deras död. Förgiftade av människan. Förgiftade och uppbrända. Nu finns bara Tullamore kvar i livet.
Det är inte så enkelt
Det är väldigt enkelt att sitta här hemma vid köksbordet och bli upprörd och hämndlysten. Lätt när man är mätt och belåten och barnen är i trygghet. Människorna i det här området har inte den förmånen utan lever under extremt hårda och fattiga förhållanden. Ett lejon som då fäller din ko, din möjlighet att mätta dina barn….i valet mellan lejonet och dina barn – vad väljer du?
Idag jobbar man stenhårt med att hitta vägar där människan tjänar mer på att behålla de vilda djuren vid liv än att döda dem. Det är troligtvis det bästa sättet att skydda våra djur.
Reseprocenten
Linda på reseloggen 155cm.se har infört begreppet Reseprocenten där hon uppmanar oss alla till att skänka 1% av vad vår resa har kostat till ändamål som gör skillnad. Ett väldigt bra initiativ. Min reseprocent från den kommande Namibiaresan kommer självklart gå till Desert Lion Conservation.
Stor respekt till alla er därute som försöker göra skillnad och bevara våra djur för framtida generationer!
Tullamore har nu flyttats ca 30 mil söder ut till betydligt mindre befolkade områden. Områden jag själv kommer åka genom om några veckor. Gissa om ögonen kommer vara stora som tefat, även om sannolikheten att jag ska få se honom är minimal. Nu håller vi tummarna för att han hittar en partner och ger världen några nya efterlängtade lejonungar.
Lite lejonfakta
Visste du att…
(Källa: Naturhistoriska Riksmuséet)
En lejonhona som fäller ett föl, Serengeti, Tanzania 2013.
- Ett anfallande lejon kan springa i en hastighet på upp till 60-80 km/tim
Kopulerande lejon, Serengeti, Tanzania 2013.
- En lejonhona är brunstig i 2-4 dagar. Under den tiden parar hon sig var 15-20 minut under dygnets alla timmar.
Busande lejonungar, Entabeni, Sydafrika 2012.
- Hondjuren stannar i flocken hela livet medan handjuren måste lämna vid ca tre års ålder.
Stolt lejon, Serengeti, Tanzania 2013.
- Lejonen är de enda kattdjuren där hon- och handjur ser olika ut. Ju större och mörkare man desto populärare är handjuret bland damerna.
Lejonhane, Kalahari, Namibia 2011.
- I 2-4 år kan en oftast en lejonhane vara kung i sin flock innan yngre förmågor tar över.
Sökande hona, Serengeti, Tanzania 2013.
- På 60-talet fanns ca 100 000 lejon i Afrika, idag tror man att det rör sig om 20 000 och det går snabbt utför. Av de 48 länder som från början hade lejon har nu endast 8 helt livskraftiga populationer: Botswana, Kenya, Mozambique, Namibia, Sydafrika, Zambia & Zimbabwe.
Må gott och lev väl!//Tinka
Restips Namibia – Här finns ett litet bibliotek med böcker, filmer, bloggar & artiklar med mer information om Namibia
Lämna ett svar