Inte ens ett dygn har jag i Maputo, Mozambiques vibrerande huvudstad. Och jag känner redan i taxin mellan flygplatsen och hotellet att det är alldeles för kort. Landar ganska sent efter ett par veckors vistelse vid kusten, i den vackra Bazaruto-skärgården. Det blir middag på rummet, orkar inte en middag till själv i en stor matsal. Baksidan med att resa ensam. Men roomservice är mysigt, en stor säng, havet utanför fönstret, en guide till Maputo och en klassisk clubsandwich. Man kan ha det sämre.
En guidad tur
För att få ut så mycket som möjligt av mina få timmar har jag bokat en guide. Det blir en spännande färd genom kanske framför allt Maputos portugisiska historia då min guide själv är ”portugis-mozambiqier” som flydde ur landet vid 10 års ålder när Mozambique 1975 blev självständigt. Nu försöker han flytta tillbaka (han har levt och lever fortfarande delvis i Sydafrika) men Maputo är med afrikanska mått mätt en dyr stad. Han är bitter.
Maputo och arkitekturen
Maputo är något så ovanligt som en afrikansk stad med spännande arkitektur. Med spår från kolonialtiden, art deco, kommunismens gråa betong och nya glänsande skyskrapor. En fantastisk järnvägsstation ritat av en medarbetare till Eiffel, fina små villor bakom höga murar, fasader i förfall. Men trots att det behövs att rejält lager färg mest överallt är Maputo en vacker stad. Med afrikanska mått mätt.
Det händer mycket i Maputo och överallt byggs det. De stora hotellkedjorna är på väg in och det är mycket businessfolk. Kina, Brasilien och Indien är viktiga samarbetspartners för Moçambique. Den nya tidens kolonialism där rika stater bygger i utbyte mot eftertraktade råvaror. Och där stora summor pengar hamnar i några fås fickor. I stadens utkanter ligger kåkstäderna.
En guide till Maputo ´s sevärdheter
Min guide är effektiv. Vi börjar i city och med hjälp av våra fötter och bil hinner vi under några få timmar med:
Maputos Centralstation
Stationen som fick agerar hotell i filmen Blood Diamond där Leonardo DiCaprio spelade huvudrollen. En ståtlig grön byggnad, av Newsweek utsedd till världens sjunde vackraste stationshus, där tågavgångarna är glesa. Tydligen en häftig musikscen på fredags- och lördagskvällarna.
Maputos Municipal Market
Den stora marknaden mitt i stan där du hittar det mesta. Rätt ödslig när vi är där, kanske är det bara tidigt på dagen. Delen under tak brann ner för några år sedan men byggdes upp igen.
Casa do Ferro – Järnhuset
Huset ser ut som ett dockhus och är uppfört helt i järn. Casa do Ferro ritades av Gustav Eiffel till den dåvarande portugisiska guvenören i Maputo. Materialet var kanske inte helt väl genomtänkt i den gassande afrikanska solen. Guvenören flyttade aldrig in, han skyllde på de avlägsna läget men det verkliga skälet sägs vara att hettan inne i huset blev olidlig. Det kom istället att användas som flickskola… Idag är det ett museum.
Jardim Tonduru
Den lilla botaniska trädgården mitt i stan som erbjuder en stunds skugga men inte mycket mer.
Feira de Artesanato – souvenirmarknaden
På vägen mot flygplatsen passerar du den stora souvenirmarknaden där du hittar alla de klassiska afrikanska souvenirerna som snidade trädjur i alla storlekar och tyger i vackra mönster och starka färger.
Dessutom besöker vi ytterligare en marknad som är lite livligare och ett konstgalleri. Maputo har en oerhört levande kulturscen.
Henning Mankell
Som svensk kan man nästan inte skriva om Maputo utan att nämna författaren Henning Mankell vår världsberömda svenska deckarförfattare, pappa till Wallander. Mankell bodde under långa perioder i Maputo och har skrivit flera böcker som utspelar sig här som Comedia Infantil & Minnet av en smutsig ängel. Kan du portugisiska kan du besöka någon av Teatro Avenida föreställningar. En teater Mankell hjälpte till att bygga upp efter år i förfall.
Ta sig hit:
Qatar, Ethiopian TAP flyger alla på Maputo med en mellanlandning.
Bo: The Base är stadens populäraste bagpackerställe, Polana stans anrika och kanske tjusigaste hotell. Själv bodde jag på Southern Sun, perfekt placerat längs den långa strandpromenaden.
Äta: Här hittar du allt från fine dining på Delagoa till enkla fiskrätter tillagade direkt på stans fiskmarknad. Stan är känd för sina räkor, Mankell lovsjöng Costa de Sols LM Prawns och för sin piri-piri.
Maputo är definitivt en stad som gav mersmak och är värd betydligt mer än de futtiga timmar jag hade till förfogande. Förhoppningsvis återkommer jag, till staden och till landet, för det finns så mycket mer att se och uppleva!
Må gott och lev väl!//Cathinka
Sugen på mer Mozambique? Läs om Vilanculos
Lämna ett svar