Det är en sån där morgon när havet ligger helt slätt utan minsta krusning. Med en färg som består av tusen nyanser av blått och kanske är den vackraste av alla färger. Och trots att båten spottar & fräser så är det havets lugn som omsluter oss. Jag befinner mig i Malaysia, närmare bestämt på ön Langkawi på väg till vad som kanske är Langkawis mesta utflyktsmål – Kilim Geoforest Park. Där ska vi tillbringa förmiddagen bland mangroveträsk, örnar & apor.
På ett spegelblankt hav
Båtfärden utgår från Langkawis nordvästraste hörn, inte långt från stranden Tanjung Rhu. Efter gårdagskvällens & nattens häftiga regn får vi kryssa mellan vattenpölarna ner mot bryggorna där utflykts- och fiskebåtar ligger på rad. När alla toabesök, vatten- och solhattsinköp är avklarade bär det så iväg ut på havet. Som ligger som en spegel. Längs en kust med dramatiska berg och en och annan liten öde strand med gyllene, lockande sand. Så når vi den stora skylten som basunerar ut att vi är framme vid vårt utflyktsmål, skylten som säger Kilim Geoforest Park och verkar vara ett obligatoriskt fotostopp.
Kilim Geoforest park – bland mangrove, örnar & apor
Nu drar vår skeppar ner på farten och vi äntrar ett fascinerande flodsystem. Vi omsluts av regnskogens grönska, 500 miljoner år gamla kalkstensformationer och mangrove. Det känns som om mangrovens ormliknande, snirkliga rotsystem ska anfalla oss. Vi åker på breda kanaler och smalare. Och så stannar vi vid en brygga. I träden runt om oss sitter nyfikna makaker och studerar oss. Funderar på om det finns någon mat i våra ryggsäckar eller ej. Hoppar ner och närmar sig men hoppar istället på en annan båt. Vi fortsätter till fots in i den stora grottan.
Måtte de inte trilla ner
Där, när John vår utmärkta guide, riktar ficklampan upp i taket ser vi att vi är fullständigt omringade om fladdermöss. De hänger, som brukligt är, upp och ner i taket och sussar sött. Fladdermössen är ju nattdjur och när en går där hoppas en verkligen att de inte av någon outgrundlig anledning ska vakna och flyga iväg. För de hänger där i tusentals. Och bara tanken att de små, ganska groteskt fula djuren ska vakna och flyga runt huvudet på mig får håren att resa sig på mina armar.
Kanske den stoltaste fågeln av de alla?
Färden går vidare. Det ligger en båt mitt i floden och ett par apor simmar snabbt mot den. Själv har jag aldrig sett simmande apor tidigare. Framme vid båten blir de matade med bananer. Trots att alla som äntrar parken är ombedda att inte mata djuren.
Floden breddar sig och blir nästan som en liten sjö. Här är luften full av örnar. Örnen har en särskild betydelse för ögruppen och man tror att den har fått ge ön sitt namn. Helang betyder örn på malaysiska och kawi betyder stark.
Usch för fiskfarm
Sista stoppet är på en fiskfarm. Som inte alls är vad jag trodde. Det är inte så att här odlas fisk som ska äta utan det är istället som en fiskdjurpark. Det känns inte alls bra i magen. Hägnen är allt för små, fyllda med massor av fiskar och väldigt smutsigt. Trist avslut på en annars väldigt trevlig utflykt.
Må gott och lev väl//Tinka
Jag uppskattar alltid nya följare till På vift på FB eller Bloglovin! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller Instagram för resebilder..
Lämna ett svar