Längs Fisherman’s trail – episka etapper 3 & 4

Det är onsdag förmiddag sent i april när vi blir avsläppta på parkeringen vid Praia das Furnas strax söder om Vila Nova de Milfontes, Alentejo, Portugal. Här är vi för att de närmaste två dagarna vandra etapp tre och fyra på Fisherman’s Trail.
Fördelen när man som vi bor här nere är att man kan strunta i bitar vi redan vet inte är så roliga. Därför startar vi idag inte i Milfontes (som etapp 3 egentligen gör) utan här på stranden. För då slipper vi den del av vandringen som går utmed trafikerad väg.

Praia das Furnas till Almograve

Vi kränger på oss våra ryggsäckar och ger oss i kast med vårt äventyr. Lågvattnet gör att vi egentligen skulle kunna gå första delen längs stranden, men det ser vi först senare. Nu följer vi istället leden upp för backen där den slingrar sig fram genom öppna landskap. Vintern och våren har bjudit på fantastisk väder med mycket sol och en hel del regn vilket gör att vi är omgärdade av en fullkomlig explosion av grönska. Så mycket blommar, aldrig har vi sett något liknande!
På grusvägar och längs stigar lunkar vi fram. Längs blommande fält eller med bedövande vacker havsutsikt.

Vi hittar ett ödehus

Lagom till det börjar kurra i våra magar ser vi ett ödehus vi inte kan motstå att utforska. Det är lite spännande att ta sig in i dessa hus men också lite läskigt. Detta är i ganska gott skick med ett helt fantastiskt läge!
En undrar såklart varför det är övergivet och ska jag spekulera (och det är ju alltid roligt) gissar jag att det är ett svartbygge. Nu har någon använt det som partyställe. Vi använder det som dagens picknick plats. Vyn över havet är magnifik.

Almograve – stopp 3 på Fisherman’s trail

Dagens vandring är ganska lätt förutom de sista 2-3 km som går genom tung sand. Men i dessa omgivningar är allt njutbart! Och efter ca en mils vandring når vi dagens mål – Almograve.

Almograve är en liten håla, inte utan viss charm. Där fiske och jordbruk är den viktigaste näringen. Och turismen såklart. Här ser vi krumma portugisiska farbröder i keps och tanter i städrockar. Men främst tror jag byn bebos av alla de nepalesiska, pakistanska och indiska gästarbetarna som finns i denna del av Alentejo.

Allt är ju inte bra ens här i paradiset och jag tror jag har skrivit om dessa gästarbetare förut. Som jobbar på de stora frukt- och bärodlingarna som finns i detta område. Odlingar som finns i ett naturreservat utan att ta minsta hänsyn till miljö & natur. Som kräver enorma mängder vatten i ett område där vatten är en bristvara. Där arbetet sker genom slavlika förhållanden. Allt i öppen dagar. Där någon ser rejält mellan fingrarna.

Ny dag, nya äventyr – etapp 4

Kanske är denna etapp 4 på Fisherman’s trail den bästa vandringen jag gjort här nere. En av de mest varierande är det definitivt. Vi börjar enkelt längs bred grusväg. Vandringen övergår sedan till slingrande, väldigt sandig, stig. Fortsätter genom det närmaste skog du kan komma i den här delen av världen. Och genom böljande Skåneliknande landskap.

Halvvägs når vi Cavaleiro, perfekt för en förmiddagskaffe och utsökt färskpressad apelsinjuice. Så mycket mer en några hus och ett fik består inte byn av.

Men precis utanför byn ligger fyren Cabo Sardão. Och här finns, särskilt så här års, mycket storkar. Missa inte att gå bakom fyren till höger så ligger några bon nära klippkanten. Och nu på senvåren finns små fjuniga ungar.

Andra halvan av vandringen är extremt lättvandrad där du går längs plan grusväg. Skönt efter den storslagna förstadelen där stopp behövs göras runt varje hörn för att fota och wowa. Nu kan den sköna vandringslunken sätt in. Om den sträcka har jag skrivit förut, du kan läsa här:

Så når vi vårt slutmål för denna gång, Porto das Barcas. Vi väljer att avsluta här dels för att sista biten in till Zambujeira är rätt trist men framförallt för att här ligger en verklig favoritrestaurang som serverar himmelska musslor. En perfekt avslutning på perfekta dagar!

Fler inlägg från Fisherman’s trail