Det finns såklart jobbdagar under ditt liv som är trevligare än andra och en 10 dagars jobbresa till Mozambique för att provbo hotell och testa aktiviteter bland de små öarna som går under samlingsnamnet Bazaruto – arkipelagen får verkligen kategoriseras till några av mina bättre jobbdagar.
Bazaruto – arkipelagen är en samling öar utanför byn Vilanculo som ligger längs Mozambiques över 250 mil långa kust. Gruppen består av 5 öar, Bazaruto, Benguerra, Magaruque, Santa Carolina (Paradise Island) och Bangué och är klassad som marin nationalpark. Bo kan du bara göra på 2 av dessa öar och du har bara 4 lodger att välja på. Lodger i lyxklass så ett besök här svider rejält i plånboken. Här följer en guide till öarna, var du kan bo och vad du kan göra.
BAZARUTO
Flygturen ut till öarna är kort och magiskt vacker. Det turkosa vattnet i Mozambiquekanalen är grunt och vid lågvatten skapar vattnet vackra mönster med den gyllene sandbotten. Bazaruto är den största av de 5 öarna och är ca 3 mil lång från norr till söder. Vi landar på den lilla landningsbanan på södra delen av ön.
Anatara Bazaruto
Vi möts av blöta handdukar att torka svetten med och en charmig blå liten lastbil som tar oss till hotellet. Anatara är det klart största av de 4 hotellen med sina 40 rum. Jag har en villa inredd i internationell still belägen på stranden helt för mig själv. Det finns verkligen ingenting att klaga på här, fina rum, trevlig anläggning, mycket att göra men det är lite stort för min smak. Lite opersonligt.
Pris: från 5 000 kr/pers och natt, AI
Jag hinner testa flera av Anataras aktiviteter:
Hästridning
Hästridning längs stranden med ett glittrande turkost hav som sällskap när eftermiddagen övergår ikväll blir aldrig fel. Hästen ser välmående ut, stallet är fint och guiden bra.
Ötur
Landskapet har karaktär av busksavann med någon enstaka palm här och där. Vi ser de höga sanddynerna i bakgrunden när vi tar oss till sjöarna och krokodilerna. Jag får också besöka en av öns tre skolor. Mozambique har 7-årig skolplikt men staten bistår enbart med lärare. Själva lokalen och alla hjälpmedel får byarna lösa själva. Här har hotellet uppfört ett par hus men det räcker inte riktigt till så undervisningen sker även ute, i skuggan av ett stort träd.
En liten flicka har ont i magen så lärarna undrar om vi kan köra henne till sjukstugan vilket vi självklart gör. Spännande att få se även den och jag kan bara tacksamt konstatera att man har tur som är född i Sverige.
Snorkling
Det finns ett litet husrev utanför Anatara som man når med en kort båttur. Det är ingen märkvärdigt men alltid mysigt att komma ut på sjön och lite färgglada fiskar simmar runt bland korallerna.
Solnedgångstur till sanddynerna
Jag älskar ju sanddyner så kan inte riktigt ta till mig att det blåst upp rejält. Vill bara dit när solen börjar sjunka på himlen. Sanden känns som nålstick mot mina bara ben, det knastrar i munnen och skaver i ögonen men utsikten och färgerna är klart värt det. När kameran ger upp och stendör är det mindre roligt… Väl tillbaka på hotellet och en genomblåsning så är kameran dock på gott humör igen.
Pestana Bazaruto
Trots att vi bara pratar knappt tre mil så flyger jag mellan Anatara och Pestana. Vägen emellan är i dåligt skick och en sträcka står ofta under vatten så att det inte går att passera. Barnen springer längs den guppiga men asfalterade landningsbanan när vi landar och väntar glatt vinkande när vi kommer ut i det skarpa solljuset. Här blir vi istället upphämtade av en traktor med släp. Med sina 29 rum är Pestana lite mindre än Anatara och också betydligt enklare. Det här hade kunnat vara ett toppenställe men det känns bortglömt och oälskat. Nu verkar det vara stängt för renovering och har varit så ett bra tag…
Promenad till den nordliga spetsen
Med en vattenflaska i handen och styrs kosan norr ut. Längs stranden håller man på att bygga flera fantastiska villor som, om jag förstod saken rätt, det främst är sydafrikaner som äger. Själva spetsen på ön består bara av sand och här blev jag glatt överraskads av att få dela stranden med ett gäng flamingos.
En morgonvandring till fyren på toppen
Man tror att själva fyren stod klar någonstans mellan 1904-1913 men ingen vet. Rapporter finns att det redan på 1870-talet fanns ljus att styra efter här för skeppen som gick mellan hamnen i Beira och de södra hamnarna.
Vandringen var ganska brant uppför så en tidig morgon är att rekommendera. Jag hade hoppats på en vacker utsikt men vegetationen hade vuxit sig allt för hög. Vacker tillbommad fyr där det hade varit riktigt spännande att få komma in… Även utan utsikt var det värt att stiga ur sängen i den arla timmen.
BENGUERRA
Lillasysterön som är ganska lik Bazaruto i vegitationen men saknar de höga sanddynerna. Människorna som bor här, knappt 1 500, verkar ha det lite bättre än på Bazaruto. Kanske beror det på att det är lite närmare fastlandet. Den långa stranden med utsikt över hav, Bazaruto och fastlandet i fjärran, är i mitt tycke vackrare än systeröns.
AndBeyond
Nu börjar vi prata lyxboende på riktigt. Med sina enbart 13 bungalows med egen butler blir du så bortskämd man bara kan bli. Lodgen är inredd i mörka träslag som ger en riktig Out of Africa känsla. Direkt på stranden med egen stor altan, en liten plunge pool och magnifik utsikt! Bättre än så här kan det nästan inte bli. Innan middag samlas man runt lägerelden och middag serveras sedan ibland i matsalen i bland uppdukad på stranden.
Men det kostar! Runt 9 000 kr/pers och dag får du räkna med att punga ut.
Dhowtur i solnedgången
Sergio, min husbutler, undrar vad jag önskar dricka under solnedgångsturer. Valet är självklart en Savannah som alltid i de här delarna av Afrika. Den lilla dhowen plockar upp mig på stranden nedanför min bungalow och Sergio lämnar över min färdkost till “kaptenen”. En dhow är en liten träsegelbåt som man ofta ser utanför sydöstra Afrikas kust. Vi seglar stilla längs strandkanten medan solen går ner över fastlandet sippandes på Savannah och knaprandes på kokosnöt.
Snorkling vid Two Mile Reef
Jag undrar om jag är den enda som blivit sjösjuk när man legat och guppandes snorklat över reven? Vi har inte helt tur med vädret, det blåser en del och är ganska molnigt. Lägg därtill mitt ganska ynkliga tillstånd så kanske inte jag kan säga att det här var resans höjdpunkt. Men när solen bröt igenom fick jag ett hum om hur fantastiskt det måste vara här en lugnare, soligare dag. Alla små korallfiskar lyser upp i hela regnbågens färgskala och korallerna går från ganska gråa och trista till att tävla med påfågelns prakt.
Dykningen i Mozambique lockar dykare från hela världen. Här finns gott om djävulsrockar som kan bli två meter mellan vingspetsarna och chanserna är goda att dyka med valhaj. I Bazaruto ’s marina nationalpark lever dessutom den fridlysta dugongen, ett ytterst fult och annorlunda däggdjur som betar gräs på havets botten och är ett av de få nu levande sirendjuren.
Azura
Azura håller precis samma höga klass som AndBeyond men är nyare och inrett i ljusa naturfärger, beige, grått & turkost. Hotellen ligger nära varandra, kanske en kvarts promenad längs stranden. Även på Azura får du en egen butler och en egen lite pool. Villorna här ligger lite mer skyddade vilket ger fördelen att det blir lite mer privat, nackdelen är att du inte får utsikten. Vilket du väljer är mer en inrednings-smaksak, du kommer bli nöjd med båda.
9 500 kr/per & natt AI
Ötur
Naturen är förstås rätt lika den på Bazaruto men den här ön känns bördigare men det är kanske bara en känsla. Den här turen är inte lika intressant som den på Bazaruto men det beror nog på två saker, framför allt för att det är söndag så det är inga barn i skolan men också att jag har gjort en snarlik tur bara ett par dagar innan.
SANTA CAROLINA
“I like to spend some time in Mozambique
The sunny sky is aqua blue
And all the couples dancing cheek to cheek
It’s very nice to stay a week or two” – Bob Dylan
Det sägs att Bob Dylan skrev sin låt Mozambique under ett besök på det hotell som idag står övergivet på Santa Carolina eller Paradise Island som ön döptes om till när hotellet byggdes.
Min tur hit blev tyvärr inställd men på den här lilla ön finns resterna av art deco hotellet där den vita överklassen roade sig under 50-60 talet. 1973 övergavs hotellet av sin ägare pga det politiska läget i landet och där har det stått och förfallit sedan dess. Visst hade det varit spännande att se?! I omgångar har det ryktats om att det ska rustas till sin forna glans men än har inget hänt.
Om du nu inte har en plånbok tjock som en tegelsten hur gör du då?
Självklart kan du åka till Bazaruto – arkipelagen även om du inte kan punga ut med en hotellnatt i klass med en månadslön. Istället bor du på ett av de mysigaste B&Bn som jag någonsin bott på, Casa Babi, som ligger precis ovanför stranden på fastlandet i byn Vilanculo. Casa Babi drivs av det trevliga franska dykarparet Sabrina & Denis som tar hand om dig på ett förnämligt sett. Sabrina och tjejerna i köket lagar dessutom helt gudomlig mat (jag fick en krabba och avokadosallad här som var så god så den fortfarande får det att vattnas i munnen på mig). Sabrina & Denis driver även ett Padi dykcenter om du vill ta dykcert. Även från fastlandet når du Two Mile Reef & sanddynerna på Bazaruto eller åker på en dagstur till Paradise Island. Rida kan du göra längs stranden i Vilanculo. Stranden i Vilanculos erbjuder även kitesurfing i världsklass.
Mozambique tog mig verkligen med storm och jag hoppas verkligen att jag en dag ska få möjlighet att komma tillbaka. Det finns så otroligt mycket kvar att se. Är du sugen att läsa lite mer kan du läsa om mina korta timmar i Maputo eller om en dag i Vilanculos.
Må gott och lev väl!//Cathinka
Lämna ett svar