Vandra i Atlasbergen – en bra dagsutflykt.
Böneutropet från bygdens minaret studsar mellan bergstopparna och som så ofta när jag befinner mig på resande fot fylls jag av ett inre lugn och djup tillfredsställelse, mitt ansikte spricker upp i ett brett leende.
Prick klockan 9 blir vi upphämtade av vår chaufför för dagen, Abdullah, från vårt boende inne i Marrakechs charmiga gamla stadsdel, Medinan.
Vi ska vandra i Atlasbergen, bergen som man ser ståtligt resa sig i fjärran när man blickar ut från Medinans hustak.
Första delen av vägen går spikrakt mot bergen och jag räknar till inte mindre än 4 golfbanor bara här. Marrakech satsar stort på golfresor men man kan inte annat en fundera över vattenåtgången för att hålla golfbanorna i det här perfekta skicket i en miljö som snarast är öken…
Efter en stund börjar vägen snirkla sig upp i bergen och naturen är kargt vacker. Husen i byarna (liksom i Marrakech) är alla uppförda med samma röd, rosa, ockra nyans på sina fasader. Nyansen kommer från det traditionella byggmaterialet men under fransmännens styre (stora delar av Marocko var ett fransk protektorat 1912-1956) beslutades det att även alla nya hus, som idag ofta byggs i betong/cement, ska målas i samma färgskala. En tradition som lever kvar än idag.
Det tar ca 1,5 timme att ta oss till Imlil varifrån dagens vandringsutflykt utgår. Väl där möts vi av vår guide som även han heter Abdullah, vilket de skojar om en stund. Abdullah tar oss till ett närbeläget café där vi kan köpa med oss lite vatten. På en karta som är fastnålad på väggen visar oss Abdullah hur vi ska vandra idag.
Atlasbergen – Vandring på hög höjd
Imlil ligger på 1700 meters höjd vilket märks i andhämtningen när vi sakta börjar bege oss uppåt i bergen. Vi ska ta oss till grannbyn Around och följer den lokala stigen.
Underlaget är bra och lättvandrat. Längs vägen möts vi av flera män och deras mulor som fraktar förnödenheter mellan byarna. Området är ganska fattigt och få har råd med bil så mulorna är ett ovärderligt hjälpmedel för transport.
Strax utanför Imlil passerar vi över ett vackert vattenfall.
-På somrarna är här fullt med människor berättar Abdullah. Imlil och dess vattenfall är ett populärt utflyktsmål under de varma sommarmånaderna då man kan svalka sig i det sköna vattnet och där även bergens svalare klimat ger ett andrum till den tryckande värme som råder på låglandet.
Framför oss tornar Toubkal upp sig. Toubkal är Nordafrikas högsta bergstopp med sina 4 167 meter och är en imponerande syn med sin snöklädda topp. Snön är dock sen i år, även här har det varit en ovanligt varm höst.
Inte långt härifrån finns annars en skidanläggning där man under främst slutet av december och i januari kan åka utförsskidor.
Tepaus i Around
I Around stannar vi till en stund på en lite teservering för en mintte. Plötsligt bryts tystnaden av böneutroparens bön som studsar mellan bergstopparna. Magiskt!
Vi vandrar nu sakta nedåt mot Imlil igen. Vegetationen är lite annorlunda på den här sidan dalen med mer grönska och träd. Vi möter en liten flicka som är ute med sina getter.
Vi njuter av god mat, solens varma strålar och en ljuvlig tystnad.
Efter en härlig dag är det nu dags att återvända till Marrakechs charmiga kaos!
Må gott och lev väl!
Vill du följa bloggen kan du göra det här,
via mail, FB eller Insta:
Här får du fler restips om att resa till Marrakech. Hur din dag i Marrakech kan se ut kan du bli inspirerad till i det här inlägget. Jag kan varmt rekommendera att bo på Riad le Clos des Arts, där du bor som en riktig prinsessa.
Lämna ett svar