På vift igen. Genom ett högsommarvarmt Europa rullar vi i sällskap av en klarblå himmel och obarmhärtig sol. Temperaturen ligger stadigt en bra bit över trettio grader. Vi klappar ödmjukt om vår gamla bil varje morgon, tacksamma för att klimatanläggningen håller, att hen håller. Bilen, även kallad Silverpilen, ska få komma hem till Sverige och avsluta sina dagar där.
Vi susar fram genom ett strålande vackert Portugal, passerar Lissabon innan vi kör österut. Upp genom Spanien och en första övernattning i Valladolid. Fina breda vägar, nästan ingen trafik och förtjusande landskap. Upp förbi San Sebastian och in i Frankrike. Mycket mer trafik. Vägtullar hela tiden. Men det flyter på bra. Vi kör våra 80-mils etapper. En natt i Frankrike och en i Holland.
Värmen släpper och i Tyskland möter ösregn. Och så mycket trafik. Alla dessa lastbilar. Alla dessa köer. Och att behöva betala för toalettbesöket när en tankat fullt. Där i Tyskland blir jag lite gnällig. Tycker inte om att åka bil här. Det går för fort.
Men så når vi resans höjdpunkt. The Norrmans, det lilla boutique BBet med de stora visionerna, några mil söder om Köpenhamn jag velat åka till sedan förra sommaren när man och dotter var där och skickade massor av bilder.
The Norrmans är ett av de där ställena som får mig att bli lyrisk och återfå de gamla drömmarna från när jag var yngre och ville driva hotell. Där våra värdar Anna, Lasse och Linda bjuder på så mycket kärlek och kreativitet. Där inredningen är så vacker och inbland lite galen, så jag mest går runt och wowar. Och då har jag inte ens kommit till trädgården. Ett boende som definitivt är värt en omväg! Jag lämnar Norrmans fylld av inspiration och med varmt hjärta.
Nu puttrar vi vidare mot resans första mål. Vi säger hej Sverige, hej Göteborg.
Må gott och lev väl!//Tinka
Lämna ett svar