En ny dag vaknar. Solig och varm. Klockan har ringt trots att det är semester. Det ryckte för mycket i vandringsbenen, det går inte att stå emot. Stå emot vandringslusten. För omgivningarna här på Algarve är storslagna och lederna är många och långa. Juli är väl inte riktigt rätt årstid för en vandring längs Algarvekusten med sin stekande sol. Men morgnarna är svala därav väckarklockans tidiga oljud.
Jag har varit ute på kortare turer nästan varje morgon. Längs kringlig krokiga stigar västerut. Men jag vill mer så nu har jag fått med familjen på en enmilstur mellan Luz och Lagos. Vi tänker om vi bara kommer iväg tidigt så går det nog. När vi gnuggat den värsta sömnen ur ögonen med hjälp av en kopp kaffe en nästan kan få skeden att stå i bär det iväg.
Vi går österut genom ett sömnigt Luz
Vi börjar genom byn, genom Luz, som saktar börjar vakna. Några turister har lämnat sängen och sitter på rad längs strandpromenadens uteserveringar. För dagens första pingado och en smoothie. Stranden är fortfarande tom så när som på några hundägare med sina telningar. Stranden har hundförbud efter den14 april som många stränder i Portugal. Vi känner oss lite busiga vi också och väljer att se det som en rekommendation och låter Tintin få löpa fritt en stund. Han fullkomligt älskar stora öppna ytor och får ett av sina härliga pudelrus. Äkta lycka!
Vid byns slut tar berget vid.
Så når vi byns slut och vi möts av den branta klippväggen. På håll har den sett skräckinjagande ut, klippan, där den stolt reser sig högt upp från ingenstans. Nu när vi nått fram ser vi att stigen går fint på tvärs längs kanten och det är inte alls läskigt. Och belöningen för att pulsen har fått öka rejält och svetten strilar fint ner längs ryggen är en makalös utsikt. Över Luz därnere och Lagos fyr i fjärran. Fyren som vi styr mot idag.
Skön enkel vandring med vidunderliga vyer.
På platån är vandringen platt och lätt. Vi lunkar fram medan samtalen flyter som havet nedanför. Stilla, för att ibland höja sig som en våg innan lugnet lägger sig igen och en försvinner in i sina egna tankar en stund. En av höjdpunkterna med att vandra om ni frågar mig. Några fricampare har slagit läger och avnjuter frukost till vidunderliga vyer. Vi omgärdas av tät timjandoft och en himmel i klaraste blått, mönstrad med små fluffiga sockervaddsmoln. Och havet!
Porto de Mos närmar sig. Dags för kissepaus och kaffetarmen ska få sitt. En pasteis de Nata slinker enkelt ner till. Det kaneltoppade lilla bakverket ska helst avnjutas med lite portvin men för det känns timmen väl tidig.
Jag blundar och håller andan.
Färden går vidare. Leden är lite svår att hitta så vi får fråga. Den fortsätter nedanför restaurant Campimar och direkt runt dess husknut, plättlätt när man vet var man ska leta. Nu följer den mest strapatsrika delen av turen. Det är rätt brant på ett par ställen där jag, som är måttligt förtjust i branter, tycker att det blir lite obehagligt. Jag blundar och håller andan. Men belöning väntar även här. Dels i form av en av mina favoritstränder, Praia do Canavial, där en kan svalka av sig om lust finns. Eller stanna en stund och njuta av vågornas skvalp. Om man då inte har hunden med sig förstås. Dels i form av sträckans vackraste del.
Vandring längs Algarvekusten med fyren i sikte.
Nu återstår bara sista etappen på vår vandring. Solen står högt på himlen och svetten är inte längre en stilla stril längs ryggen utan snarare ett vattenfall. Men här, där fyren ska rundas, vandrar vi dagens vackraste sträcka. Ponta da Piedade, de gyllene klippformationerna som omger fyren är nog en av Portugals mest fotograferade platser. Med sina spännande former, håligheter och grottor skapar de ett dramatiskt landskap. Det blir en och annan bild. Igen.
Så når vi Lagos och dagens vandring längs Algarvekusten är slut. Ca 1 mil och tre timmar senare. Eftermiddagen, den tillbringar vi vid poolen.
Glöm nu inta att följa På vift på FB eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller följ mig på Instagram för resebilder!
Må gott och lev väl! // Tinka
Omslagsbilden och övriga bilder på mig är tagna av @mirandaingman
Tips på fler Algarvevandringar:
Lämna ett svar