Skrivkramp och livsrating

Jag har drabbats av skrivkramp. Orden har tagit slut. Det är inte så att det saknas idéer, listan över blogginlägg är lång. Har ju inte ens avslutat förra årets Asienresa. Men när jag sätter mig kommer inte ett ord över tangenterna Och det spelar väl egentligen (nästan) ingen roll men har du en gång börjat skriva blir det lite som en drog. En fix du måste få ur dig. Och när orden inte rinner till byggs frustrationen på.
Men listor brukar vara ett bra sätt att bryta blockeringen och denna lista hittade jag hos Sara Rönne och tyckte den var lite kul. Så häng med på lite livsrating!

Saker i livet som får rating 5/5

Outdoorlivet! Det jag allt som oftast lyfter som den allra största vinsten med vår flytt till Portugal. Och då menar jag inte bara alla härliga aktiviteter som vandring & padel som tiden kan användas till. Utan att vi faktiskt kan leva livet ute större delen av året. Äta ute, sitta ute och jobba, ägna mig åt trädgårdsarbete. Det är en sådan otrolig ynnest och jag tror att det är undergörande för hälsan.

Saker i livet som får rating 4/5

Vardagslivet. Att vakna utan väckerklocka. Att kunna dricka kaffe i sängen i lugn och ro. Jobba några timmar. Äta en lätt lunch på strandpromenaden i byn och ägna eftermiddagen till det lusten vill. LYX!

Saker i livet som får rating 3/5

Intellektuell stimulans. Människan, eller åtminstone jag, är av naturen lat. Det gör att det är lätt att ta genvägar. Att inte utsätta sig för det som kräver lite extra. För lite härlig hjärngympa. När man jobbar ”på riktigt” kommer utmaningarna ofta gratis, nu är det helt upp till mig själv. Svårt men såklart extra tillfredställande när man tar sig i kragen.

Saker i livet som får rating 2/5

Som alltid, avståndet till nära och kära. 

Saker i livet som får rating 1/5

Alltså fuck klimaktieriet. Huvudvärk, humörsvängningar, ledvärk och den där konstanta tröttheten. Det känns som om jag skulle kunna ge halva armen för en dag då jag får känna mig riktigt pigg, alert och klar i huvudet. Jag har definitivt fått en helt annan förståelse för alla världens surtanter….
Någonstans läste jag att en tredjedel av världens alla kvinnor lever i någon fas av klimakteriet men att det inte finns någon specialklinik för detta. Hur är det ens möjligt? En period där livskvalitet och hälsa rasar för så många och det trots allt finns så mycket hjälp att få… 

Då får vi se om detta gör susen för att lossa skrivkrampen! Eller om det åter blir tyst här i min del av cyberrymden😄