Tydligt står det att Antiparos inte lämpar sig särskilt väl för vandring. De för Grekland annars så karaktäristiska åsnestigarna lyser där med sin frånvaro. Stilla funderar jag på varför, hur tog man sig fram här? Eller är de stigar som fanns omgjorda till vägar? Ibland är jag dock lite envis, eller oflexibel, och nu hade jag bestämt mig för att jag verkligen ville vandra på Antiparos.
Sol, vind & vatten
Det finns en anledning till att jag vill vandra på Antiparos och en anledning till att vi återvänder till just Antiparos varje gång vi båtluffar. Min man älskar Antiparos! Två somrar bodde han där i sin ungdom, det ljuva 80-talet. En tidig morgon, efter en alldeles särdeles trevlig kväll i baren i reggae-kvarnen, fick mannen och de goda vännerna, som alla spenderade sin sommar på ön, ett infall att vandra ner till den andra sidan längre söderut på Antiparos. Medans solen gick upp, vinden smekte grässtråna och vattnet låg stilla, lullar de lyckliga genom Antiparos vackra landskap. Retsinan är med i ryggsäckarna. Inget annat fick plats…och inget annat tycktes behövas för att möta en ny dag. Jo en sak. En enkel bandspelare som spelade Teddan, husguden Ted Gärdestad. Vad passar bättre än “Sol, vind och vatten” när man vandrar igenom den grekiska naturen!?! Slutligen når de Agios Georgios och den lilla tavernan Captains. Där på tavernan möts de av den gamla vackra damen, med gråsprängt hår och helt klädd i svart, som stilla dansar ackompanjerad av sin man och hans lilla bouzouki. Jag vet inte hur många gånger jag har hört denna historien under vårt liv tillsammans. Men mannens ögon tindrar lyckligt varje gång han får berätta den.
Vandra på Antiparos – från byn till grottan
Självklart fattar jag att jag inte kommer mötas av samma syn, det där var många år sedan men historien har gjort att jag definitivt tänkt vandra på Antiparos, åsnestigar eller ej. Så med solens morgonstrålar i ögonen, håret stilla fladdrande i vinden, vattnet glittrande i horisonten och himlen oskyldigt blå men utan Teddans sällskap satte jag av. Det märktes att Antiparos är en mer befolkad, livligare ö än både Amorgos & Iraklia, för här hade byn redan vaknat. Definitivt livligare än när mannen gjorde sin vandring på 80-talet. Mataffärer och bageriet var i full gång när jag passerade. Eftersom det inte finns några stigar tog jag huvudvägen längs vattnet söder ut.
Första biten var inte alls rolig. Trafiken och en allt för smal vägren fick mig, ett kort ögonblick, fundera på att vända om. Men snart delar sig vägen och jag vek av mot Kampos och i ett nafs är trafiken borta. Min tanke var att ta bakvägen till Antiparos mesta sevärdhet, grottan. Vägen är asfalterad och jag saknade de charmiga åsnestigarna men asfalten kompenseras av vyerna. Jag hade glömt att Antiparos är så kuperat. Värmen var tryckande men det fläktade nu rejält på bergstopparna. Vägen passerar små hus och stora. Gamla och nya, med och utan tuppar, får & hundar. Vägen går upp och ner och så upp igen. Högt upp och man bjuds på vidunderlig utsikt över ön.
Så efter en knapp mil, 12 000 steg, 57 våningar, en liter vatten & två söta, saftiga persikor nås grottan. Min vandring avslutas av ett vänslades par på en tom parkering, inte en riktigt lika romantisk och grandios syn som den gamla dansande damen direkt. Men nu har även jag vandrat på Antiparos.
Må gott och lev väl!//Cathinka
Bra att veta
Från grottan kan man ta bussen tillbaka till byn men besök först grottan, den är definitivt värd ett besök!
Funderar du på att båtluffa i Grekland? I mitt inlägg Båtluffa i Grekland har jag sammanställt lite allmänna tips och under taggen båtluffa i Grekland hittar du alla inlägg jag skrivit om båtluffning.
Lämna ett svar