Vi är på rull igen. Portugal öppnar stadigt upp och vi får återigen upptäcka våra omgivningar. Förvisso med mantrat håll avstånd, munskydd på & tvätta händerna men ändå. Med en lätt fri som en fågel känsla fladdrande i bröstet går färden österut. Planen för dagen är vattenfall, bläckfisk & en ankarkyrkogård.
Pego do inferno
På typiskt portugalmanéer når vi vattenfallet, Pego do inferno, utan en enda skylt eller dylikt i sikte. Någon har för hand skrivit dit namnet på en redan existerande vägskylt. Ytterligare en skylt längs den övervuxna stigen upplyser oss om, inte att vi är på rätt väg, utan att vi nu fortsätter på egen risk.
En turquoise damm och ett fall på ett tiotal meter möter oss. Det är en vacker plats med viss regnskogskänsla. Eftersom vi har haft en blöt vinter och det dessutom har regnat i veckan är det bra tryck i fallet. Dammen lockar inbjudande och mina nakna fötter hasar försiktigt längs den steniga botten. Men nej något bad blir det inte, för det är himlen allt för molnig för en badkruka som jag. Men andra roar sig kungligt i lianen som hänger från ett träd.
Bläckfisk i Santa Luzia
Vi rullar vidare först upp bland bergen med bedårande utsikt över böljande berg och vidsträckt hav. Sedan med kurrande magar ner mot det lockande havet, ner mot nästa mål, Santa Luzia. Santa Luzia är en söt, lite sömnig fiske/turistort som går under epitetet Bläckfiskens huvudstad. Självklart blir det en lunch i bläckfiskens tecken med bläckfisksallad, friterad bläckfisk och grillad dito. En snabb tanke går till Netflix dokumentären Bläckfisken och jag (har du inte sett den se den!) men trycks snabbt undan.
Det är lätt att fastna längs strandvägen i Santa Luzia men om du är där ta dig upp bland de små gränderna. Här väntar kakelklädda fasader i massor!
Ändrade planer och ett besök i Fuseta
Planen är nu att fortsätta ut på stranden Praia do Barril som inte bara är en helt fantastik strand utan som dessutom stoltserar med en ankarkyrkogård. Men vi har nog allt blivit lite portugiser trots allt. En nu klarblå himmel räcker inte längre för ett strandbesök. För det blåser det alltför mycket och termometern står ju trots allt bara på 18 grader… Så färden går istället vidare och upptäckarlusten tar oss till Fuseta
En ny bekantskap dit vi definitivt åker tillbaka
Vad som drar oss till Fuseta vet vi inte riktigt men namnet känns välbekant och läget på kartan lockar. Möter oss gör en kanal med båtar på rad, turistbåtar blandat med fiskebåtar. Framför raden med alla bruna fiskeskjul där fiskarna sitter och lagar sina nät spelar en grupp fransmän boule. På blodigt allvar vill jag lova. Härifrån går båtturer ut på sandbanksöarna i Ria Formosa. Ria Formosa är ett världsarvslistat system av barriäröar och kanaler utanför östra Algarvekusten. Ett par av öarna är bebodda de flesta inte. Fuseta tar oss med storm och hit kommer vi definitivt tillbaka.
Tänk så bra det kan bli, inte alltid som en tänkt men ibland blir det faktiskt bättre!
Må gott och lev väl! / Tinka
Ps: Glöm inte att följa På vift på FB eller Bloglovin! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller Instagram för resebilder..
Lämna ett svar