Rota Vicentina Amoreira

Vi kickar igång vandringssäsongen – Amoreira

, ,

Vi hälsar september och hösten välkommen genom att kicka igång vandringssäsongen. Tyvärr gör #skitviruset att vi inte kommer ha några gemensamma Luz-vandringar den närmaste tiden. Här i Portugal har vi nämligen ett mötesförbud på samlingar på över 20 pers (om det inte gäller det kommunistiska partiet som har fått beviljat ett massmöte om 16 500 personer … det är skillnad på folk och folk). Våra gemensamma vandringar drog lång fler än 20 under förra hösten och våren så därför har våra eminenta arrangörer beslutat att avvakta nya riktlinjer vilket är mer än klokt.

Amoreira – 7 km vackert

Men det hindrar förstås inte att vi själva tisdagsvandrar. Så i morse satte vi våra klockor på ringning så vi skull komma upp och i väg innan den värsta mitt på dagen värmen. Vi har vädergudarna på vår sida och den annars så klarblå himlen är täckt av tunna skyar. Vi har bestämt oss för en av våra favoriter, Amoreia. Det är en av Rota Vicentinas rundturer, i anslutning till vackra Praia do Amoreira. Leden är bara 7 km och förhållandevis flack vilket gör den till en ypperlig start när en vill få igång benen. Att den dessutom är ganska varierad naturmässigt med stäpp, skog och hav gör förstås inte saken sämre.

Kanske inte direkt någon skog…
men en sträcka går även genom pinjeskogen
Som afrikanska savannen, fast den här bilden togs i maj nu var där bara sand
Längs vackert hav…
och svensk fjällvärld
Rota Vicentina Amoreira

Lättvandrat förutom på ett par ställen

Leden har egentligen bara två saker som gör den lite jobbig. Och det är dels den långa stigningen i början. Backen är bra mycket längre än vad man tror och flera gånger tänker en att ja, nu är vi uppe för att bara komma underfund med att backen fortsätter runt kröken. Backen hade vi såklart kunnat komma runt genom att gå andra hållet men vi vill så gärna avsluta med den otroligt vackra havsdelen så det är bara att bita i det sura äpplet och knata uppåt.

Det ser kanske inte ser så långt och brant ut men det är uppförsbacken som aldrig tar slut
Rota Vicentina Amoreira
Lite höstkänsla

Den andra jobbiga delen är just längs havet. Bitvis pulserar du i sand och det är tungt. Det känns verkligen som om att du går ett steg framåt och två tillbaka. Utsikten gör dock att du enkelt kan fokusera på den istället för tunga steg.

Den här sanden känns i varje steg du tar

Matsäck intas bäst där vindarnas sus byts mot havets brus. Alla uppförsbackar och sanddynor i världen glöms och maten smakar alltid förträffligt gott just där där klipporna störtar i havet och vågorna slår in över stenen.

Det känns härligt att vara igång igen. Nu är det bara att fundera över var vi ska gå nästa vecka!

Kan vi prata om det här med toapapper?

Alltså jag blir galen. Jag fattar att en ibland måste uträtta sina behov i naturen men om en nu har varit så förutseende att ta med sig toapapper då kan man väl förtusan även ta med sig en påse eller spade för att se till att inte pappret blir kvar! Hur svårt kan det vara?

Må gott och lev väl//Cathinka

Vandringsfakta Amoreira:

Start: Praia da Amoreira, nås med bil  
Längd:  7 km, rundvandring
Höjdmeter: Lägsta punkt 2 meter, högsta punkt 93 meter 
Svårighets/jobbighetsgrad: 4 (av 10) 
Tid: Cirka 2 tim beroende på antalet pauser
Tänk på: Superfin strand i start/mål så ta med badkläder. Här finns också restaurang, osäker på öppettider.

Läs om fler vandringar på Algarvekusten:

På vifts sociala mediekanaler

Följ gärna På vift på FB eller Bloglovin! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller Instagram för resebilder.

Kommentarer

  1. Profilbild för Åsa

    Toapapper i naturen. 🙁 Högst upp på hatlistan tillsammans med påsar med hundbajs som folk LÄMNAR kvar i naturen.

    1. Profilbild för Cathinka

      Men eller hur! Hur svårt kan det va. Och när det gäller hundbajset är det i såfall bättre att låta det vara så är det snart borta till skillnad mot plastpåsen…

  2. Profilbild för Åsa

    De där vita bären kan man förresten äta!

    1. Profilbild för Cathinka

      Kan man?! Är det gott?

      1. Profilbild för Åsa

        Jag vet inte. Jag läste det efter att jag sett dem i Alentejo. Nästa gång jag ser dem ska jag testa!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

PÅ VIFT! – EN RESEBLOGG MED RESTIPS

Hej och välkommen till På vift! Resebloggen för dig som älskar resor. Här bjuds på massor av reseinspiration till när och fjärran.
VÄLKOMNA!

VILL DU PRENUMERERA PÅ NYA INLÄGG?