Pärlor som jag trär på en tråd. Det är så jag ser min resor. Kommer ni ihåg när man var lite och hade pärlhalsband och gärna stoppade in dem i munnen? Lite så använder jag sedan mina pärlor, nära kroppen för att riktigt kunna känna, smaka, lukta på dem när reslusten pockar på.
Just nu är det Vilanculos Mozambique som hela tiden poppar upp i mina tankar. Alldeles säkert för att det var exakt ett år sedan jag var där. Denna afrikanska lilla pärla som ligger längs Mozambiques över 200 mil långa kust, längs ett turkosgrönt Indiska Oceanen. Här är turismen fortfarande i sin linda. Tempot är lugnt, behagligt, färgstarkt och vänligt.
Att följa fiskelivet längs stranden är ett fascinerande skådespel som jag ägnade åtskilliga timmar åt. Starkaste minnet är när jag tidigt en morgon väcks av sång i fjärran. När jag kommer ut på balkongen ser jag en båt som ros mot stranden av 6-8 män, de är de som sjunger för att hålla takten i sin rodd. Samtidigt går solen upp över Mozambiquekanalen.
Små pärlor på tråd.
Lämna ett svar