När livet sätts på paus

2020 började så bra. Med flera härliga resor inbokade. Vänner som var på väg ner och roliga jobb. Så stängs hela världen. Hela känslan är totalt surrealistiskt.

In i det sista trodde jag att det skulle gå. Att fotoresan till Madrid, vandringsresan i Italien och inte minst det fantastiska äventyret i Mongoliet skulle kunna genomföras. Och det kommer de såklart kunna göras men inte just nu, när det var tänkt. Men det är förstås också helt världsliga ting när en hel värld står i brand. Mitt hjärta blöder för alla fina vänner i resebranschen runt om i världen som redan innan denna kris fick kämpa. Och som jag gissar har ett helvete nu.

Med oss är det bra. Visst är det lite tufft att ha så långt till nära och kära när något sådant här händer. Men vi ska ju inte hänga just nu iallafall och så länge alla håller sig någorlunda friska så känns det ok att vara här. 

Runt omkring oss stänger allt så sakteliga ner. Redan i förra veckan så stängdes gym & badhus. På stränderna förbjöds grupper av människor. I måndags stängde alla skolor och inatt stängs gränserna till Spanien. Fler och fler caféer och restauranger tvingas också stänga då gästerna uteblir. Matbutikerna inför restriktioner på hur många som får vistas där så köer bildas och även här hamstras det en del. Hela köttdisken var tom när Martin handlade igår.

Så nu blir det många timmar hemma. En bedrövlig stor del av dem används åt att slaviskt hänga på internet för att följa Coronans framfart. Som om det skulle hjälpa. Livet måste hur som fortsätta, om en i det lilla. Världens mest välskötta trädgård kommer vi antagligen ha när det här är över, för en stund varje dag ägnas åt att putsa och ansa. Årets köksträdgård är nästan färdig. I år finns där persilja, gräslök, mynta, timjan & rosmarin bland kryddorna. Tomatplantorna är 4 st i år och så provar jag på att sätta lite squash. Det finns en långsiktig plan att byta ut en del växter så att mer och mer blir ätbart. Igår åkte ett persikoträd i jorden. 

Böcker kommer läsas, serier kommer ses. Förhoppningsvis får vi fortsätta att röra oss i naturen. Nu håller vi alla tummar för att det här eländet ebbar ut, att alla får vara så friska det bara går och att de ekonomiska följderna blir så begränsade som bara möjligt.

Ta hand om er/Cathinka