Tänk att vi nu har varit här en hel månad, det känns både som om vi kom igår och som om vi alltid varit här. Konstig känsla eller känslor. Under helgerna har barnen varit nere så då har vi mest haft semester. Ett roligt projekt har vi dock satt igång som jag kanske kan berätta lite mer om framgent.
Inskrivningar på Centro de Saúde, vårdcentralen.
Vi lyckades under julen även med vår inskrivning på vårdcentralen, Centro de Saúde Lagos. Vårt första försök misslyckades då det visade sig att en behövde boka tid för att skriva in sig. Men nu hade vi en bokad tid och dök upp som vi skulle. Vår tid hade emellertid fått vingar och stod inte längre i deras kalender (som för övrig är en traditionell bok inget fancy datorsystem). Hur som, efter lite diskussion hit och dit blev vi inskrivna och är nu lyckliga innehavare av ett “Número de Utente”
Vikten av ett språk
Men det är i de här situationerna en blir pinsamt varse om hur hjälplös en är när språket inte finns där. Generellt och i jämförelse med många länder i södra Europa är det enkelt att klara sig med engelskan här nere i Algarve. Många portugiser, framförallt i de lite yngre generationerna pratar bra engelska. Så att klara vardagen är enkel. Men i besök med myndigheter tar det ofta stopp, här är det portugisiska som gäller. När ens ordförråd sträcker sig till obrigada och bom dia blir en lätt handfallen.
Dags för skolbänken helt enkelt
Lite av min förbannade skyldighet tycker jag allt det är att försöka lära mig språket. Ambitionen är inte att kunna ge mig in i djupa politiska diskussioner men att kunna klara av just enklare besök på myndigheter själv hade varit trevligt. Så i veckan var det dags att ge sig iväg till skolan igen. Faktiskt med lite pirr i magen, ni vet så där som en kände som barn när det var dags för skolstart. Både läskigt & roligt på samma gång.
Böjda verb, konstiga ljud och allt annat nytt
Jag kommer knappt ihåg den svenska grammatiken än mindre den engelska utan det som sitter sitter i ryggraden. Så att nu börja om från början igen gör mig lätt vimmelkantig. Jag går i en språkskola nere i byn och vår lärare är verkligen fantastiskt bra. Men det blir nog ingen enkel match det här men jösses så roligt. Nu ska jag ge mig i kast med att böja verb, eu sou=jag är, tu és=du är, ela é=hon är…
Må gott och lev väl!//Tinka
Ps. Vill du ha koll på nya uppdatering här på bloggen så kan du alltid följa På vift på FB eller Bloglovin . Du kan även prenumerera på nya inlägg genom att fylla i din email här bredvid eller nedan om du läser på en mobil. Eller bara kika in här med jämna mellanrum såklart.
Tidigare inlägg om livet som portugalsvensk hittar du nedan. Klicka på bilderna för att läsa inläggen.
Lämna ett svar