Vi ska sälja vårt hus. Vad har det med att resa kanske du undrar. En hel del skulle jag säga, iallafall för oss. I måndags vinkades det hej då till sonen som flyttar hemifrån. Nu har vi två utflugna barn. Det kommer såklart inte som en överraskning, barn blir vuxna och flyttar sånt är livet. Men när det väl händer så känns det ändå rätt plötsligt. Och ganska vemodigt. Var tar åren vägen?

Martin och jag har försökt förbereda oss. Diskuterat vad gör vi sen, när det bara är vi? Vad drömmer vi om? Vad har vi för gemensamma intressen & mål? Var finns våra happy places? Vilka möjligheter har vi? Som en röd tråd genom vårt gemensamma liv går våra resor. Det är kanske där vi trivs allra mest. Så nu har vi landat i att vi vill resa ännu mer. Men för att resa behövs tid och pengar. Och hus tar tid och kostar pengar. Därför blir första steget i vårt fortsatta liv att sälja huset – för att kunna resa mer.

Det innebär inte att det är lätt. Inte nog med att det är en fysisk utmaning att tömma ett hus som en har bott i nästan 20 år. Hur många vänder som gjorts till återvinningscentralen har vi för länge sedan slutat räkna. Det är dessutom en emotionell bergodalbana. När jag tittar upp i den svängda, knarrande trappen ser jag vår 4-åring komma nedstapplande i blårandig pyjamas med en napp guppandes i munnen och en snurrandes i ena handen. I andra handen dinglar Lolipopp. Eller när jag kommer in i köket, så tittar dottern upp på mig med sina rådjursögon och på sitt lite lillgamla sätt utbrister – Ska jag säga dig!  – när hon kommit på bästa argumentet för att få sin vilja igenom. Jag ser legobitar på golvet, gosedjur i sängar, lässtunder i soffan och makaroner på köksön. Så mycket minnen! Fast de finns ju förstås kvar även om huset säljs.

Men nu är första steget taget. Nu ligger huset ute till försäljning. Läskigt och spännande på samma gång. Nu är det bara att hålla tummarna för att vi blir hemlösa. För något nytt boende finns inte, bara en dröm. Och om den kanske jag berättar en annan dag. En vill ju inte jinxa, som barnen skulle sagt.

Må gott och lev väl! // Cathinka