Kilwa – hav, strand & historia

Trots den tidiga timmen sitter kläderna redan som klister mot kroppen i den tryckande värmen. Vi har lämnat Rufiji River Camp & Nyerere National Park bakom oss och är på väg österut. På dammiga vägar tar vi oss sakta mot Kilwa. Kilwa och Indiska Oceanen. Som vanligt när du reser i Afrika är resan ett äventyr. Vägskyltar är sällan något som existerar längs vägarna. Gott om folk längs dito finns det däremot så om tvekan råder om vilken väg finns alltid någon att fråga. Gott om gropar är det dessutom så det gäller att hålla ögonen öppna. Fönstren är ordentligt nervevade för att fartvinden ska ge oss lite svalka. Men så fort vi får mötande trafiken vevas de snabbt upp igen för att inte hela bilen ska fyllas med damm.

Kilwa Masoko

Efter kanske fem timmar anländer vi Kilwa Masoko. Kilwa Masoko är en liten lugn kustby med runt 13 000 invånare i regionen. Du hittar ett ful sliten hamn och ett större busstorg med affärer runt. Så mycket mer finns här inte. Men du har två anledningar att åka hit, läget med långa stränder längs Indiska Oceanen och så världsarvet Kilwa Kisiwani.

Kilwa Beach Lodge

Endast en natt ska vi vara här och då bor vi på Kilwa Beach Lodge med ett perfekt läge precis vid stranden. Tidigare har här varit en kokosnötsplantage så stranden är kantad av palmer som vajar i den varma brisen. Precis som på Zanzibar är här stor skillnad på ebb & flod så ibland har du vatten precis vid strandkanten, ibland inte. Lodgen är enkel men charmig, ett sådant där riktigt barfota ställen där du bara vill slänga dig i skuggan med en spännande bok. Men det har vi tyvärr inte tid med utan efter en riktigt god lunch skyndar vi vidare.

Kilwa Kisiwani

Det är dags för Kilwa Kisiwani, själva anledningen till att vi är här. På Kilwa Kiswani finns resterna av den Swahili-kultur som blomstrade här på 11-1500 talet – rester som idag är listade på Unescos världsarvslista. Men det är en ö så för att komma dit måste vi ha tillstånd och åka båt. Så vi börjar med att skaffa tillstånd (eller vi och vi, vår guide). Väl i hamnen väntar en båt som tar oss via sundet över till ön. Från vattnet tronar det stora fortet som byggdes av portugiserna på 1500-talet när Francisco de Almeida koloniserade Kilwa. Det skulle bli Kilwas undergång.

På promenad på ön

Men vi börjar med en sakta promenad genom byn under gassande sol. Idag är en stor examensdag i skolan så skolan vaktas av lärare och polis medan barnen flitigt skriver sina prov innanför de öppna fönster. Det är fullkomligt knäpptyst vid skolan.
Koranskolan som ligger en bit längre bort har också examsenstider så överallt i byn ser vi pojkar i kaftaner med böcker i hand studerandes flitigt.

Men vi är som sagt här för att besöka de ruiner som drar kanske knappt 3 000 besökare varje år. Och vi börjar vid fortet där allting egentligen slutade. Här inne finns ett litet museum eller snarare två små rum som berättar en del av historien.

Här på den lilla ön utanför Östafrikas kust blomstrade alltså handeln på senmedeltiden. Hit kom framför allt guld från Afrikas inland och såldes vidare till Indien, Kina, Arabien & Persien och välståndet var enormt. Ibn Battuta som var en av den tidens absolut största upptäcktsresande kallade Kilwa en av världens absolut vackraste städer.

Den stora moskén på Kilwa Kisiwani är den äldsta fortfarande existerande moskén på den östafrikanska kusten och har med sina sexton kupolformade och välvda tak en unik plan. Den stora kupolen är från 1200-talet och var den största kupolen i Östafrika fram till 1800-talet.

Kilwa var ett sultanat och det här var sultanens palats.

Trots att det här är en plats av stort arkeologiskt värde finns här inga inhägnader, det vardagliga livet pågår för fullt hela tiden runt omkring oss medan vi får oss en ordentlig historielektion om livet som en gång existerade på denna plats. Det skapar en härlig kontrast och dynamik.

Så börjar dagen närma sig sitt slut så vi tar oss tillbaka mot vår lodge och mot väntande middag medan havet sakta återvänder. Eller drar det sig åter sakta bort? Hur som somnar jag gott i brisen från vinden och havets brus.

Sjögräsplockarna

Det är dags att åter fara vidare. Men först tar vi en sväng ut i havet för att titta på kvinnorna som skördar sjögräs. Kvinnor torkar sedan sjögräset och säljer det vidare. Ofta till Asien där den kan bli till förtjockningsmedel eller konsistensgivare i olika livsmedelsprodukter.

Nu går resan åter norrut. Men så tacksam jag är att få ha upplevt denna betydligt mindre besökta delen av Tanzania!

Må gott & lev väl! // Tinka

Glöm nu inta att följa På vift på FB eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller prenumerera på inlägg genom att lämna emailadress här till höger. Eller följ mig på Instagram för resebilder!