De virvlar i huvudet, tankarna, när vi far fram i en Toyota Land Cruiser genom mil efter mil av tanzaniskt vardagsliv. Genom vibrerande stad, stillsam by och nästan öde landsbygd. Att åka på roadtrip är ett av de bästa sätten att resa på, tycker jag. För att jag får se så otroligt mycket längs vägen. Friheten att stanna när man vill. Flexibiliteten att faktisk ändra resrutt. För att alla intryck längs vägen sätter i gång så många tankar. Tankar som bara kan få virvla fritt där uppe, åtminstone om det inte är jag som kör. Och här i Tanzania är det tack och lov inte jag som kör. Vänstertrafik och ett gatuliv som definitiv inte följer det mönster jag är van vid gör att det känns skönt att inte sitta bakom ratten denna gång.
Ett vardagsliv i färg
Ett vardagsliv i färg passerar utanför mitt bilfönster. Färgerna finns där överallt omkring oss. Alla vackra färgglada textilier. Plasthinkar & skor i allsköns färger som hänger från taken i de små affärsskjulen längs vägkanten. Landskapet. Bussarna. Allt är fyllt av färg.
Glädje. Det är vad jag känner. All denna färgprakt skapar så mycket glädje trots att man ser att livet inte alltid är lätt. Jag funderar på vad som skulle hända hos oss, uppe på de mer svårmodiga nordliga breddgraderna, om vi ersatte vinters gråsvarta färglösa kläder med dessa sprakande färgkombinationer. Bytte ut våra bilar i neutrala färger med bättre andrahandsvärde till röda, blå, gula och gröna bilar. Skulle vintern kännas mindre tungsint då?
Jag tänker att det är som att leva sitt liv i färg kontra svartvitt.
Där buskarna befriats från plastinvasionen
Jag uppfattar det som så mycket renare, det jag ser av landskapet när vi far fram längs vägar kantade av taggiga buskar, än när jag var här senast. Det tar en stund innan mina tankar trillar på plats. Sedan ser jag det, alla små färgglada plastpåsar som tidigare prydde landskapet likt böneflaggor i Tibet, är putsväck. Sedan 2019 är de förbjudna i alla led i Tanzania. Använda, tillverka, importera allt är förbjudet och böterna är dryga. Och skillnaden i naturen är otroligt, härligt märkbar.
Jag tänker att vad hoppingivande att se att något ändå så pass enkelt kan göra så stor skillnad.
Men dikena fylls av plastflaskor
Renare men långt ifrån rent, för det finns ett annat problem längs vägarna – plastflaskorna. I närheten av byarna ligger de i horder, längs vägar i ödemarken likaså. Men jag ser också vad som ser ut som uppsamlingsplatser. När vi passerat flera sådana ställen där stora säckar med flaskor finns ihopsamlade måste jag fråga:
–Får man betalt för plastflaskorna?
–Ja, säger Sane, vår guide i södra Tanzania, men inte tillräckligt mycket än för att det ska göra tillräcklig skillnad på individnivå. Nyfiken som jag är försöker jag ta reda på vad vi pratar om för belopp. En siffra jag hittar är 300 tanzaniska shilling per kg, knappt 1,50 Skr. Kan det verkligen stämma? Det är ju ingenting… Om en flaska väger 25 g krävs 40 flaskor för ett kilo.
Tankar på plasten fortsätter virvla runt i mitt huvud under alla mil. Peter som är delägare på safaribolaget jag reser med i norra Tanzania berättar för mig att ett stort problem är bussarna som far fram som illrar överallt i landet. Ett måste i ett land där långt ifrån alla har råd med en bil Och för bussresenärerna är det så mycket enklare att hiva ut skräpet genom fönstret än att lägga det i bussens papperskorgar. Papperskorgar bussarna enligt lag måste ha.
–Tänk, fortsätter Peter, om regeringen bara kunde införa böter för bussbolagen om de inte hindrar nedskräpningen. Det skulle göra skillnad fort.
Och jag tänker att det börjar finnas en medvetenhet och det är alltid den bästa början.
Hans Roslings ande dansar i mitt huvud
Så fort vi lämnar pulserande storstadsområde och far genom landsbygd försvinner mycket av den fyrhjuliga trafiken och kvar finns mest den tvåhjuliga och tvåbenta. Jag kommer att tänka på en föreläsning jag hörde på för några år sedan av professor Hans Rosling. Där han visar på vilken skillnad en cykel kan göra om du vill ta dig upp ur extrem fattigdom. Här längs de tanzaniska vägarna blir det så otroligt tydligt vad han menar.
För tänk vilken skillnad för kvinnan som bär sin majs på huvudet på väg till marknaden och pojken som lastat cykeln full. Vilken skillnad i både tid det tar att ta sig till marknaden och mängden du kan ta med dig för att sälja. Tid som kan användas till att arbeta på fälten, skapa en bättre skörd, hämta vatten eller gå i skolan. Pengar att spara så att du kan byta din välanvända cykel till en motorcykel…
Och Hans Roslings ande dansar i mitt huvud genom alla mil på tanzaniska vägar.
Om kärleken till Toyota Landcruiser
Man kan vid första anblicken hinna tänka att det är en plåtburk på hjul. Sucka lite över den obefintliga luftkonditioneringen som skulle kunna skänka skön svalka i tropisk värme. Till och med fundera på om det är en bra idé att ge sig i väg med denna bil på öde vägar. Men efter några dagar, en vecka eller två känns denna bil som din bästa vän.
För om du någon gång farit längs afrikanska vägar vet du att det inte är som våra vägar. Denna resa åker vi på vägar med hål som kratrar. Vägar där dammet yr så vi måste stanna tills det lagt sig för att sikten inte längre finns. På vägar som faktiskt helt tar slut och vi måste fortsätta på sandig, spårig mark. Men vad vi än råkar ut för, kämpar den på vår trofasta vän. Damm, obefintliga vägar och kratrar till trots.
Jag tänker vilken trygghet att färdas i ett sådan mästerverk till fordon.
När orden tar slut
–Är allt ok, frågar Isaya, min guide sedan några dagar tillbaka. Han tycker jag är tyst. Våra samtal har tystnat och mina ändlösa frågor sinat. Jag säger att mina ord är slut men vad jag egentligen menar är att mina tankar tar all min kraft. För däruppe far de runt som en virvelvind, alla upplevelser, stora som små detta land givit mig de senaste veckorna. Mina minnen, hur ska jag kunna bevara dem? Hur ska jag kunna förmedla dem? Kommer mina ord räcka till?
Det var en del av alla tankar som for genom mitt huvud längs gropiga, livfulla vägar i Tanzania.
Må gott och lev väl // Tinka
PS: Glöm inte att följa mig på FB, email (se bredvid eller nedan) eller genom RSS.
PS2: Enbart turister lämnar i Tanzania efter sig 25 000 vattenflaskor. Om dagen!
Lämna ett svar