Att vandra har näst intill blivit en regel när vi är ute och reser. Omfattningen varierar men någon liten tur försöker vi alltid få in. I Ecuador är det ingen skillnad utan redan vår andra dag har vi planerat in en utflykt till Cotopaxi National Park för en vandring på Cotopaxi vulkanen. Cotopaxi som är världens näst högsta aktiva vulkan.
Vi åker med guide, för att vi har lite kort om tid, för att slippa köra själva i Quitos lätt kaosartade trafik men framför allt för att man får lära sig så mycket. Vi har återigen tur och Telmo är en eminent guide som berättar mycket. Om det politiska läget, om kulturen och traditioner och om sig själv. Han kommer från djungeln i södra Ecuador, har bott och arbetat 10 år längs kusten, träffade sin fru i Guayanqil men trivdes inte med stämningen i staden utan flyttade till Quito som han tycker är lugnare.
The Valley of Volcanos
Vi kör söder ut längs The Valley of Volcanos. På båda sidor om vägen breder sig Andernas gröna landskap ut sig. Höga toppar, djupa dalar, små och större byar, kossor som betar i de frodiga hagarna, kossor längs vägen och kossor på flaken på bilarna. Telmo berättar att det här är hjärtat av Ecuadors mejeriproduktion, vilket är lätt att förstå. Hela omgivningen ser ut som ett reklaminslag för Bregott.
Cotopaxi National Park
Efter ca 1,5 timmes körning närmar vi oss parken och vi plockar även upp en lokal guide. Sedan en tid är det nya bestämmelser om att utländska turister måste medföljas av en lokal guide från Cotopaxiprovinsen. För att skapa jobbtillfällen.
Vi kör vidare, checkar in i parken, kör uppåt, uppåt, passerar trädgränsen. Första stoppet blir vid Limpiopungo lagunen där man vid en klar och framför allt stilla dag kan ta gudomliga bilder av Cotopaxi som speglar sig ståtligt i vattnet. Men idag är varken klart eller stilla. Gott om vildhästar finns här dock.
Vi jobbar oss vidare uppåt längs en snirklande serpentinväg. Passerar en orange folkabuss som vi stilla undrar hur den ska lyckas ta sig upp längs denna gropiga, branta väg. Tillslut når vi parkeringsplatsen som är starten för dagens vandring, på 3 500 meters höjd.
Vandring på Cotopaxi
Det är en kort vandring som ska göras. Endast 1-1,5 km i vardera riktning. Men absolut ingen barnlek vill jag lova. Det finns två vägar upp, den enklare och den svårare. Vi väljer den enklare. Redan här på parkeringsplatsen är det ganska svårt att andas men den första biten upp till en liten platå går förvånansvärt lätt. Jag har ingen jätteerfarenhet av höjder av den här digniteten och den lilla jag har är inte positiv (ett fastetsat minne av att jag tar mig ner för skidbacken i Cervinia, gråtandes, med illamående och huvudvärk).
Men nu börjar det, när varenda steg känns, inte för att man är trött eller flåsig utan för att det helt enkelt inte finns någon som helst kraft i kroppen när man inte får något syre. Men upp ska jag. Ett steg i taget och till slut står jag där vid Refugio José Rivas på 4 850 m helt omsluten av dimma! Men trots utebliven utsikt är det en oerhörd skön känsla som alltid när man fått utmana sig själv lite.
Vi stärker oss med lite coca-te innan vi på lätta (nåja allt är relativt) dansar ner för vulkanens svarta sida igen.
Tips
Cotopaxi National Park är värt ett längre besök än det vi hade möjlighet till. Omgivningarna är otroligt vackra med sitt karga böljande landskap och det finns möjlighet till fler vandringar, cykla och rida för att utforska mer. Inte långt från Cotopaxi vulkanen ligger Tambopaxi, ett litet B&B med magisk utsikt över Cotopaxi. Stanna en natt för att uppleva mera! Och såklart för att utöka dina chanser att kunna fota i lite schysst ljus.
Må gott och lev väl!//Cathinka
Mina övriga Ecuador inlägg finns här
En annan utflykt man kan göra från Quito är till Mindo som Linda från 155.cm har skrivit om.
Lämna ett svar