Lite sorgset känns det allt när vi lämnar Monteriggiones port bakom oss. Resans sista vandringsdag, 2,1 mil mot Siena. Det blir en vandring i njutningens tecken. Vi vandrar stilla genom ett Toscana där sommaren nu verkligen har kommit. Solen skiner, fåglarna kvittrar och vi går. Främst går vi på breda grusvägar men även en hel del asfalt dock utan särskilt mycket trafik. Men det är betydligt tuffare för kroppen med det hårda underlaget och benen blir stummare.
Även idag har guideboken varnat för skral mattillgång men vi (eller snarare Eva då) vet bättre! Inte långt från leden (en knapp kilometer) ligger El Ceppo som blir räddningen för oss hungriga pellegrinos. Härlig långlunch och vila av trötta ben blir det innan vi tar oss vidare.
Leden går i en rejäl cirkel runt Siena så om man vill finns flera möjligheter att korta dagens etapp men vi är envisa och följer de rödvita markeringarna. Rätt som det är finns en stenskylt i skogen som säger 2 km till SIena. Det känns för bra för att vara sant. Det är det också. Om skylten är ett utslag för dålig italiensk humor eller ren sadism är svårt att säga men en gissning är att det återstår minst 6 kilometer eller så…
De sista kilometrarna in mot Siena är tunga och med rejält uppförslut. Jag vet inte om det är psyket som nu släpper garden eller om kroppen helt enkelt har fått nog, men fötterna gör hiskeligt ont. Vill inte gå längre. Så lättnaden är stor när vi äntligen når Sienas portar. Då blir stegen lätta igen och leendet återvänder. Känslan att stå på Il Campo och veta att jag gått 25 mil hit, den känslan är ganska oslagbar. Vi firar målgången med stil, med champagne, för det kan vi verkligen unna oss!
Tack Elajsa, Eva, Eva-Lena, Kerstin, Kina, Lisa, Maritha & Ulle för skratt, prat och tystnad!
Må gott och lev väl! // Tinka
Sträcka: etapp 33, Monteriggioni – Siena
Längd: 25 km
Steg: 35.000
Boende: Albergo Tre Donzelle
Lämna ett svar