Då har fyra år gått…

Fyra år – oceaner av tid eller en fis i rymden. Fyra år sedan vi vred om låset till vårt hus i Nockeby och lämnade över till nya ägare. Fyra år sedan vi satte oss i bilen och gjorde som flyttfåglarna gör, drog söderut. Hit till Portugal och vårt nya liv här på sydligare breddgrader. Om jag åter satte nyckeln i låset och klev in genom vår gamla dörr hade det alldeles säkert känts som om dessa år aldrig existerat. Men å andra sidan känns den där dagen i november 2018 som ett helt annat liv. Men hur blev det – blev det som vi trodde att det skulle bli?

Egentligen hade jag ingen aning om hur det skulle bli eller vilka förväntningar jag skulle ha. Det fick liksom bli som det blev. Men vi kan nog alla säga att inget blev som man tänkt dessa fyra år, för en pandemi hade jag då rakt inte i mina framtidsplaner när jag satt där i bilen genom ett extremt regnigt Tyskland. Men den där magkänslan att det skulle bli bra och att man aldrig ångrar det man gör, den stämde definitivt.

Men vad är då så himla bra med att bo i Portugal?

Massor av saker men måste jag peka ut några så är det klimatet, att äga sin egen tid och det sociala livet. 

Klimatet
Det sägs att Algarve har 300 soldagar om året. Just i år tror jag inte riktigt det stämmer men vi har ett, i mina ögon, fantastiskt klimat. Visst kan det vara lite väl varmt på sommaren eller lite väl blåsigt på våren men det finns nästan inte en dag som inte tillåter njutbar utomhusaktivitet. Ljuset och att kunna vara ute mycket bidrar otroligt mycket till åtminstone mitt välbefinnande.

Att äga sin tid
Att nästan kunna göra vad man vill när man vill är en ynnest. Och den där frågan vi så ofta fick när vi skulle flytta ner (och fortfarande får) om vad vi ska göra/gör hela dagarna är verkligen en ickefråga. För det första drar man ner på tempot och en massa saker jag förr klämde in kvällstid är nu näst intill en heldagsaktivitet om man så vill.
Som padel, istället för att skohorna in efter jobb är det nu något som spelas efter en lång frukost på senförmiddagen. Och den kan enkelt följas av en trevlig lunch i byn och så vips var den dagen slut.
Eller det där med att handla. Jag hade otroligt roligt åt att alla flängde runt till alla möjliga och omöjliga affärer när vi flyttade hit, varför åker ni inte bara till en affär och handlar det ni ska liksom? Men när man har tid så åker man såklart dit där det finns bäst varor. Så fisk i en affär, kött i en annan och grönsaker i en tredje. Effektivitet är inte längre så viktigt.

Det sociala livet
Kanske är en sådan här flytt eller vilken flytt som helst lite extra jobbig om man som jag har en ganska introvert personlighet, vad vet jag, men nervös var jag. Tänk om jag skulle bli ensam? Nu brukar jag kärleksfullt kalla vår by för ett härligt vuxendagis.
Här finns så mycket roligt att göra och så många trevliga människor att göra det med. Och det kan inte förnekas att allt blir så mycket enklare idag med sociala medier. Om man bara anstränger sig lite och sträcker ut en hand så är det bara att välja och vraka. Mina val har hamnat på padel, bok & fotoklubb, det räcker gott för mig som behöver mycket egentid. Men golfen är såklart väldigt stor här nere, många ägnar sig åt olika typer av välgörenhet, det finns en cykelklubb, bouleklubb, aktieklubb, munskänkarna, vandringsgrupper…

Vad blev inte som jag trodde?

Språket och integrationen. I förra veckan gav jag upp portugisiskan och hoppade av min språkkurs. 4 år och jag pratar fortfarande inte språket än mindre förstår jag vad de säger. Hade någon sagt det när jag flyttade ner hade jag skrattat åt dem. Men jag erkänner mig besegrad. Självklart hade detta säkert varit annorlunda om jag varit ute på den portugisiska arbetsmarknaden eller haft barn i portugisisk skola, då hade jag varit tvungen. Nu bor jag i en stad där 30% kommer från andra länder. Här fungerar engelskan utmärkt och då använder man, eller jag, hellre den. Och utan språk – ingen integration, as simple as that.

Självklart levs inte alla dagar i ett rosa skimmer. Det finns långtråkiga dagar, mörka dagar, dagar då jag önskar att jag haft betydligt närmare familj & vänner därhemma i Sverige. Men ångrat vår flytt, nä det har jag inte gjort.

Men framtiden då?

Hela mitt och vårt liv har vi varit målfokuserade jag och maken. Och kanske har vi inte längre några nya stora mål mer än att ha det och må så bra som möjligt men fortfarande finns en hel mängd drömmar. Vi får helt enkelt se vad framtiden erbjuder!

Må gott och lev väl! // Tinka