”Uppe på toppen, på tur i Vålådalen, närmare bestämt på Ottfjället, är utsikten magnifik och tystnaden total, jag fyller mina lungor av den friska, kyliga luften och njuter”
Jag älskar Stockholm som är mitt hem sedan många år tillbaka. Älskar pulsen, alla vackra byggnader, allt vatten och att det ändå någonstans känns som en småstad. Men jag är uppvuxen på landet och i själ och hjärta är jag en riktig lantlolla så ibland, ganska ofta, tar längtan till naturen och tystnaden över och miljöombyte krävs. Nu har vi bestämt att det är dags för en tur till fjällen och lite vinterliv. Ingen av oss har något jättebehov av utförsåkning så valet faller på Vålådalens fjällstation i Jämtland. Här ska åkas skidor på längden!
Vi väljer att ta den inre vägen, väg 83, som är betydligt vackrare än E4. Men det är samtidigt lite sorgligt att åka genom den svenska landsbygden där många gamla vackra hus står och förfaller.
Vålådalens Fjällstation
Vålådalens Fjällstation har tagit emot gäster sedan 1920-talet och har idag över 200 bäddar fördelade på lite olika typer av boenden. Härifrån har man tillgång till en mängd vandringsleder och skidspår i världsklass (både amerikanska och svenska landslaget är här på träningsläger under vår vistelse vilket gör att min fåfänga hindrar mig att hasa runt spåren med min tantteknik).
För mig, som är en synnerligen bekväm friluftsmänniska, är det här en perfekt kombination där man är ute hela dagarna men kommer tillbaka till dukat bord med väldigt god mat och en skön säng.
Till toppen, på tur i Vålådalen
Tre heldagar spenderar vi här. De första 2 har vi tur och det är näst intill vindstilla så det blir toppturer båda dagarna. Om man tar elljusspåret motsols några hundra meter kommer man till Intervallet, spåret som går rakt upp på fjället (ca 3 km) så man kommer ovanför trädgränsen och där uppe på toppen, på tur i Vålådalen, närmare bestämt på Ottfjället, är utsikten magnifik och tystnaden total, jag fyller mina lungor av den friska, kyliga luften och njuter! Här hörs tystnaden.
Sista dagen blåser det rejält så vi väljer att vandra i dalen istället.
Att ta med hunden
Att resa med hund är alltid lite knixigt, särskilt vintertid eftersom få vägkrogar tillåter djur. Att köra till Jämtland är inget undantag så lunch på uppvägen blir en korv på Sibylla i Järvsö, utomhus i minus 12, som går ner bara på grund av att jag är riktigt hungrig. På vägen hem kör vi E4 så då blir det stopp på McDonalds i Sundsvall och middag i bilen. Inte jättemysigt men det funkar.
På Vålådalens fjällstation är man välkommen att ta med hunden vilket är toppen men här, som på så många andra ställen, är det de sämsta rummen som står till förfogande. Än så länge är det enda hotellet vi bott på,där man känner sig välkommen med hund på riktigt, Wisby hotell.
Må gott och lev väl!//Tinka
Lämna ett svar