Sitter som trollbunden och hör det rytmiska ljuden av paddeln som glider ner i vattnet, dras under det, upp igen genom luften med ett litet swishljud och så ner igen, om och om igen. Och så läggs paddeln över kanotkanten, små droppar droppar ner, plopp, plopp.  Ringar bildas på vattnet i ett hypnotiskt rörligt mönster och vi bara glider fram, helt omgärdade av total grönska och en dröm går i uppfyllelse – att paddla kanot i Amazonas!

Nu är det en sanning med lite modifikation för det är inte jag som paddlar utan Victor. Victor som tidigare har hämtat oss på flygplatsen i Coca och som ska vara vår guide de närmaste dagarna under vårt djungeläventyr i Amazonas. Han stod tålmodigt i öppningen till ankomsthallen, som snarare var ett rum, och väntade på att vi skulle få vår packning i det kaosartiga tumult som rådde. Iklädd en vit t-shirt med Sani Lodge skrivit över bröstet, för att vi inte skulle kunna missa. Han är inte ensam att vänta, för alla vi turister som kommit med planet, som för övrigt var förvånande få, blir upphämtade av folk från olika lodger.

In med oss i en taxi och ner till floden. Känner när vi far genom Cocas gator att här hade jag velat stanna ett par timmar och bara strosa runt. Men beslutet är inte mitt och en båt ligger och väntar för att ta oss längre in i Amazonas.

Genom Amazonas längs Napofloden

Knappt 2,5 timmar i en longtail liknande båt längs den breda men på grund av torrperioden, grunda, Napofloden. Vi far i ett sicksack mönster för att hitta de djupa passagerna. Vi ser barn som badar, män som fiskar, kvinnor som tvättar, oljetorn som brinner. Och överallt träd. Där oljetornen står och pråmarna ligger finns sår i det gröna. Där träden är skövlade. För att lättare komma åt oljan. Ljudet i båten är öronbedövande och jag funderar en stund på om jag ska sätta på mig hörlurar, men vill inte missa något, inte ens oljudet från motorn.

Sani Lodge

Vi blir avsläppta längs flodbanken men vi är inte framme än. En promenad på ca 15 min återstår och på det en paddlingstur genom kanalen i djungeln och längs den avlånga sjön. Djungeln här anses vara en av de artrikaste i världen med sina 1 500 olika sorters träd, 550 fågelarter, 1 000 fjärilsorter, apor, pumor, tapirer, ormar, fladdermöss, insekter…

Sani Lodge möter oss med en välkomnande jättealtan med hängmattor och loungemöbler (härifrån kan man beskåda en helt magisk solnedgång upplever vi senare). Namnet Sani kommer från en fågel och en färg i spektrat mellan rosa och lila men är också smeknamnet på en av grundarna av Sani Community.

Vi tas vidare upp i baren där vi möts av en uppfriskande drink och fruktsallad och en kort genomgång av vad vi har att se fram emot.

Lodgens 10 bungalows ligger runt en vacker liten trädgård omgärdad av djungel. Enkla och fräscha bungalows med myggnätsförsedda fönsteröppningar, takfläkt och myggnät över de riktigt sköna sängarna. Och badrum såklart. Här kommer vi ha det bra!

Vandringar i ett växande inferno med insekter i jätteformat

Under våra dagar här ingår ett antal aktiviteter. Vi genomför vandringar i sällskap av våra eminenta guider Victor och Claudio. Deras kärlek till naturen lyser verkligen igenom där de visar, pekar, lyssnar, spejar, härmar sig igenom Amazonas.

Det är inga tuffa vandringar på så sätt att man måste hugga sig fram med machete i värsta Indiana Jones stil men med en värme på över 30 grader och en luftfuktighet som säker ligger på över 90% så studsar man inte direkt fram på lätta ben genom djungeln. Längs våra vandringar möter vi apor, fåglar. vildsvin, ormar och insekter i jätteformat. Och det växer bokstavligen så det knakar. Gigantiska träd, lianer, buskar, blommor, små miniskogar på de tjocka grenarna, man är totalt omgärdad av frodig grönska. Lodgen har även ett högt torn som gör att man kommer upp över trädtopparna och får ett helt annat perspektiv.

En liten sengångare sitter och trycker på en gren.

Den största daggmask jag någonsin mött.

Det svajade rejält när man närmade sig toppen i tornet.

Besök på Sani Community Center

En eftermiddag besöker vi Sani Community Center. Saniklanen bor inte i byar utan varje familj har sin bit mark där de bor. Vid communitycentret träffas man för att ha möten och fest. En av deras skolor ligger här och likaså ett litet apotek med det allra nödvändigaste.  Vi besöker kvinnorna i deras hantverkscenter där de säljer hantverk och smycken. Kvinnorna lagar även lunch åt oss. En helt fantastiskt god fisk grillad i bananlöv och täkt med flarn av palmhjärta. De grillade larverna är vi dock för fega för att smaka.

Vi struntade i att provsmaka larverna…

Med kajmanerna i totalt mörker

Men av alla aktiviteter är kvällen när vi i totalt mörker paddlade på sjön i jakt på kajmaner den absoluta höjdpunkten. Omslutna av det kompakta mörkret, ett fullständigt kakafoni av djurläten, en överdådig stjärnhimmel och på det, eldflugorna som flyger bland träden och skapar små minifyrverkerier. Behöver jag säga magiskt?!

Lyssna!

En av kajmanarna har precis fått ungar så längs strandkanten vimlar det av kajmanbebisar. Tillslut tycker mamman att vi kommer lite väl nära och gör ett snabbt utfall mot kanoten. Ett visst tumult utbryter och när vi tryggat avståndet till den lätt uppretade kajmanmodern upptäcker vi att vi har fått sällskap. Vid våra fötter kravlar ett par kajmanbebisar!  Claudio släpper försiktigt ner dem i vattnet igen så de kan simma tillbaka till sin mamma.

Allt har ett slut

Och så sitter vi i kanoten igen, tidigt, tidigt vår sista morgon i Amazonas. Sitter som trollbundna av stunden. Av naturen som vaknar runt oss.  Och vi hör det rytmiska ljuden av paddeln som glider ner i vattnet, dras under det, upp igen genom luften med ett litet swishljud och så ner igen, om och om igen. Helt omgärdad av total grönska inser jag att ett äventyr har kommit till sitt slut och en dröm har gått i uppfyllelse – att paddla kanot i Amazonas!

Att paddla kanot i Amazonas är precis så magiskt som jag drömt om!

---

Att stå emot oljebolagen

I Amazonas finns olja, mycket olja. Spåren av oljebolagen är tydliga längs färden på Napofloden. Trycket mot Sani att släppa till borr-rättigheter på sin mark är stort och det blev inte mindre av att presidenten, Rafael Correa, 2013 tillät borrning i den angränsande nationalparken Yasuni.

En fråga som skapar splittring hos Sani mellan dem som är för och mot. Än så länge har motsidan majoritet och jag hoppas att det så ska förbli för att kunna bevara denna fantastiska natur till kommande generationer.

Ansvarsfullt resande

Jag har skrivit om det här tidigare. Att man ibland kan försöka se sig om och hitta alternativ till de stora hotellkedjorna eller aktiviteter anordnade av internationella resebolag. Sani Lodge ägs och drivs helt av Sani samhället. Det innebär att alla jobb går till dem och alla eventuella vinster är deras egna. Pengarna från lodgen är till hjälp att mota de stora oljejättarna som knackar på porten.

Att ta sig till och bo på Sani Lodge

Med flyg: Det går flera flyg om dagen mellan Quito och Coca. Flygningen tar bara 35 min. Sani Lodge hjälper till med bokningar om man så önskar. De har personal både på Quitos flygplats och Cocas. Kostnad $40-60.

Med buss: avgår i stort sett varje timme från terminal Quitumbe i södra delen av Quito. Tar minst 8 timmar beroende på vägförhållanden. Kostnad ca $10.

I Coca möter Sanis personal upp och tar dig vidare med motordriven båt i ca 2,5 tim, enkel promenad 15 min och sedan 20 min i kanot. Framme!

Boende: Sani Lodge erbjuder olika paket. För mer information och priser checka deras hemsida.

 

Må gott och lev väl! Cathinka