Det är inte utan att man blir nyfiken. När jag väl börjar läsa på inför vår Lissabonresa dyker de upp överallt dessa små, ganska fula, lite skeva och småbrända bakverk. Själv hade jag aldrig hört talas om dem tidigare men tydligen ska de vara små mirakel av smaker, bakverkens Rolls Royce. Ni förstår ju, att få smaka en Pasteis de Nata åkte självklart upp på önskelistan över saker att göra i Lissabon.
Så vad består dessa små underverk av?
Pasteis de Nata är en liten smördegsbakelse fylld med en lätt kanelsmakande kräm. Om du vill prova att göra dem själv så behöver du:
1 sats smördeg
Till fyllningen
5 dl mjölk
1 dl vatten
3 dl strösocker
1 kanelstång
citron, skal från
60 g vetemjöl
7 äggulor
Till garnering:
Florsocker
Kanel
När man googlar receptet verkar det råda viss oenighet om citronen ska med eller ej men lite citron kan väl aldrig vara fel?!
Om jag har provat att göra dem själv? Om jag säger så här, när sonen var liten var vi iväg och fikade hos några kompisar där hembakade bullar serverades och sonen entusiastiskt säger;
– Min mamma har också bakat bullar – 1 gång!
Historien om Pasteis de Nata
I området Belém i Lissabon finns klostret Mosteiro dos Jerónimos (extremt pampig, världsarvslistad byggnad). På 1700-talet användes på klostren äggvita för att stärka munk & nunneklädnaden. Det medförde förstås att det blev en hel massa äggulor över så det bakades ivrigt på klostren på den här tiden. När tiderna blev sämre för kyrkan på 1800-talet började munkarna i Belém sälja sina pasteis de Nata vid det lokala sockerraffinaderiet. 1834 var munkarna tvungna att ge upp och klostret stängde. Receptet till bakverket gick vidare till ägarna av sockerfabriken som 1837 startade Fábrica de Pastéis de Belém. Här bakas än idag originalet till Pasteis de Nata, kronjuvelen – Pasteis de Belém.
Min alldeles egna Pasteis de Nata upplevelse
Väl i Lissabon fanns den verkligen överallt denna nationalsymbol. På flera ställen bakar de i butiken så man kan se hur miraklet tar sin form.
Vi slank in i första bästa butik för ett smakprov. Full av förväntan för jag denna ljumma kaneldoftande skapelse mot mina läppar, öppnar munnen och låter den mjuka krämen fylla gommen. Spontant utbrister jag;
– Det smakar pannkaka!
Nästa dag gör vi även ett besök vid Pasteis de Belém men kön är längre än till en rockkonsert och riktigt så goda var de inte, att det känns värt att köa. För visst var det gott men godare än en kanalbulle? Knappast.
Må gott och lev väl!/Cathinka
Här finns fler inlägg från Lissabon
Lämna ett svar