Januari kom full av hopp. Coronarestriktioner lättade i det ena landet efter det andra och liv & hopp kom tillbaka. Det fanns ett starkt ljus där i tunneln. Tills den där lille otäcka mannen i det stora landet bestämde sig för att sätta punkt på det. Att en så liten klick människor ska kunna förstöra för så ofantligt många är helt obegripligt. Men det här är min lilla bubbla i livet och in hit på bloggen släpps inga otäckheter. Här njuter jag av det som är varmt och vackert.
Livet som portugalsvensk
Livet är tillbaka. Restauranger och caféer öppnar hela tiden efter vinterns uppehåll. På gatorna strosar turister igen. Det är middagar, gemensamma utflykter, yoga, padelspel & bokklubb. Nästan lite stressigt:) Men så jag njuter. I februari har jag även jobbat en del, kul att få hugga tag i ett nytt projekt. Vi går och hoppas på lite regn för här råder det torka och dammarna visar på bottenrekord. En liten skur här och där förslår inte långt även om vi förstås njuter av all sol.
Husägare i Portugal
Vi har renoverat badrum här under februari. Eller vi och vi, det tuffa jobbet har vi fått hjälp med av våra fantastiska hantverkare. Det blir många beslut längs vägen. Men fint blev det. SÅ otroligt nöjd! Och för första gången i mitt liv har jag en alldeles egen dusch. Inte en liten duschkabin eller ett badkar utan en alldeles riktig dusch. Eller ja, nu har jag två.
Till det mindre badrummet beställde vi ett handfat och lite annat smått och gott från min favoritkeramiker Madalena Telo i grannbyn Monchique. Jag måste ha det finaste handfatet!
På resande fot
Ett par kortare turer har vi varit ute på också. Vi började med några dagar i centrala Portugal där vi varit väldigt lite än så länge. Det finns några byar på min önskelista så norrut det bar. Byn Monsanto som ligger inklämd mellan stora stenbumlingar och Piódão byggd helt i skiffer blev ett par av våra stopp. Tillbaka måste vi för det finns så mycket mer att upptäcka!
En vandringstur till södra Alentejo blev det också. Vi avklarade Rota Vicentinas andra etapp mellan Porto Covo & Milfontes. Sträckan bjöd på makalösa vyer och enorma mängder sand.
Från mobilens fotoalbum
Ni vet, från de där dagarna som kallas livet:
I På vifts och fotografins värld
Så mycket bloggande har det kanske inte blivit dessa månader men desto mer fotograferande. Lusten har kommit tillbaka och jag är ute och testar lite nytt. En dag for jag med sällskap till den lilla staden Silves för att förkovra oss i gatufotografins ädla konst. Att fota främmande människor är något jag tycker är lite läskigt så för att göra det lite enklare blev det ett litet projekt. I Silves är många, i vanliga fall urtrista elskåp, utsmyckade med gatukonst. Jag bestämde mig helt enkelt för att det var dessa som var mitt mål men att det var tvunget att vara något levande föremål med på bilden också. En riktigt kul dag!
De blogginlägg som blev till den period var inte många, blott fem till antalet; Monsanto – som i sagornas värld, Penha Garcia – en liten pärla till by, En bättre dag, Tintin i Lissabon och allra först ut var Boktipsen.
Lite omvärldsbevakning i bloggvärlden och andra sociala medier
Människor är ute och reser igen, så mycket glädje! Den senaste vecka har jag näst intill stalker-följt Lisa som varit på Zanzibar, du kan läsa hennes första inlägg därifrån här. Även Linda är ute och far, närmare bestämt i Kalifornien med familjen. Inger hann med en snabbvisit i Rom innan hennes resa gick vidare. Och Daniel gjorde ett nedslag i en annan av Europas huvudstäder, nämligen Paris.
Ta hand om er nu därute för om det är någonting vi alla lärt oss de senaste åren är att allt, precis allt kan kastas omkull snabbare än vi någonsin kan ana. Det gäller att njuta så mycket vi kan av de stunder vi får.
Må gott och lev väl! // Tinka
PS. Jag uppskattar alltid nya följare till På vift på FB eller Bloglovin! Eller varför inte prenumerera på inya nlägg genom att lämna emailadress här till höger (eller nedan om du läser på mobilen). Eller Instagram för resebilder..
Lämna ett svar